I exist as I am - that's enough!

Vad är det dessa Belibers gör som provocerar så? De beundrar en snygg 19-åring som kan sjunga och dansa. Det är inget brott, och det har hänt förut. Trots det skrattas de åt dessa unga människor. De ska gång på gång förklara varför de känner som de gör. Som redan sagts av många, men tål att upprepas; Fotbollsfansen som gallskriker och kastar sig runt varandra på läktaren under en match, eller som gråter floder vid förluster, de skrattas det inte åt. De förväntas bete sig så. Men när tonåringar skriker efter deras idol, då ska de pekas ut och smutskastas. Hanna Fahl  reagerade på NRJ's wake-up call till Sofia, med rätta. Det var småaktigt och onödigt gjort. Jag kände igen mig i Sofias reaktion. Eftersom jag alltid har varit en Harry Potter nörd. Jag har köat kalla nätter, gråtit flera gånger ner i böcker, köpt kläder, prylar och skrikit mig hes på premiärer. För det gör man som tonåring. Jag skrek mig hes på alla möjliga konserter och events som inte hade med Harry Potter att göra

Detta rörde mig till tårar. När ska vi sluta vara så självkritiska och börja förstå att vi är unika, inte att vi duger som vi är, utan att vi är skapade som unika, vackra människor! 

Nu är jag hemkommen från sista dagen på DÅM. En helg som varit proppad med inspiration, motivation, kraft och glädje. Det är fattats beslut, jag har lärt mig värdet av struktur i en demokrati, människor har valts, motiverat och tackats av. Inför hösten är jag sprickfull av idéer och tankar för församlingen och ungdomsarbetet där. Jag vill åka på SÅM, stora årsmötet och vara med och påverka, följ med! Den 6 juni är det picknick för hela Stockholms Stift i någon park istan, följ med, ät gott, träffa härligt folk och dela suveräna idéer!

Idag är jag arg på hur världen ser ut. Vi lever i en värld där modellagenturer anser att det är ok att använda sig av personer som är sjuka i ätstörningar som modeller. Något som är vidrigt, oetiskt och fruktansvärt. (Läs och lyssna till detta repotage i  P3 .) Modeller är ett ideal, något som är ouppnåeligt, men de blir också alltför ofta en typ av norm. Tyvärr bygger denna norm på att alla ska vara likadana, lika smala, lika långa. Varför inte börja använda sig av nya typer av modeller, de som kan fånga kameran oavsett kroppsstorlek? Jag ser gärna både tjejer och killar i alla olika storlekar, längder, färger och former. Vi är alla olika, några är smala, några är tjocka, några är korta, några är långa. I alla möjliga kombinationer. Den dag modellerna börjar se olika ut i kroppen, och kanske representera verkligheten lite mer är nog långt bort, men tills dess är det bara försöka jobba emot de ideal som finns och inpränta ett sundare ideal i varandra. Vad gäller modellagenturerna vil

Det krävs jobb, men det går att må bra och hålla igång motivationen för att må bra.  Till slut kanske det krävs lite mindre energi från mig och det rullar på av sig själv. Just nu får jag jobba fram motivationen, men det är ganska kul på vägen!