I exist as I am - that's enough!

Nu borde jag kanske sova. Låta Pitta-elden processa dagen, tankarna och samtalen. Men jag känner både en vilja att få ner mina tankar, en nyfikenhet kring vilka tankarna är och en prestation som ett behov att skriva för någon annan än mig. För mig själv tror jag att jag förstår en del av var jag är. Men tankarna och känslorna tar aldrig slut. De snurrar varje dag. Det här samhället vi har skapat försöker inbilla oss att livet tar slut och står still i en viss ålder. Då landar allt och vi är klara för framtiden. Framtiden som igår var idag som imorgon är historia. Vi kan inte stanna tiden. Vi ska inte stanna tiden. Vi behöver bara andas in och vara. Här och nu. Känna lite längre ner och lite längre in. Livet kan inte levas när kroppen och själen inte får plats. Jag tränar på känslor, jag lyssnar på kroppen. Det låter harmoniskt och är fruktansvärt svårt. Tack för att jag får lyssna. Tack för att ni lyssnar.

Sist jag såg den skulle jag dagen efter på mitt livs resa till Indien. Jag var redo för förändring, äventyr och en del carpe fucking diem. Ett tag blev det så. Men det är så lätt att sluta, att glömma utmaningar och allt det som finns utanför sin säkerhetszon. Det som få hjärtat att slå lite hårdare. Jag vill hitta dit igen. Hitta min klyschiga, larviga dröm. Prova det jag inte vet om att jag letat efter och alltid leta nya utmaningar. För ingen annan kan leva mitt liv, det är bara jag som kan ta vara på mina dagar. Det är så lätt att glömma. Så lätt att fastna i tankar och känslor på att livet är som det alltid har varit. Förändringarna kan vara små. Att ta en annan väg kan göra stor skillnad. "I took the one less travelled by. That has made all the difference." - Robert Frost

Spegeln visar inte allt du kan se Inte ens kalejdoskopet visar hela mitt jag

Konstsim kräver enorm mångsidighet av sina utövare. Styrka, flexibilitet, smidighet, explosivitet, samarbetsförmåga och en stor dos artisteri och inlevelse. Att röra sig smidigt i vattnet och kunna få kroppen att göra rörelser lika mjuka som i yoga och lika starka som i karate är en enorm utmaning och kräver år av träning. Det är tråkigt att sporten fått så lite igenkännande i många år, och att eftersom den länge varit en kvinnodominerad sport där deltagarna är sminkade och klädda i glittriga dräkter har den setts ner på. Männen börjar bli mer och mer intresserade av att delta i sporten, och i årets VM får de officiellt delta. Det intressanta är dock att kvinnorna är bäst. Troligen på grund av hur kvinnokroppar ser ut, män har svårare att svanka t ex något som är grundläggande i konstsimmet. De har också ett annat flytläge i vattnet som är till deras nackdel, men däremot en större muskelmassa. (Läs mer om män, kvinnor och historian här .) Världen består av både kvinnligt och manligt

Friheten väntar  När du vågar släppa taget  om det som håller dig fast  och bli den du är

När jag påminner mig själv  att jag är tillräcklig  precis som jag är  då vågar jag drömma  ta tag i mina drömmar  och bli oslagbar 

Karusellen snurrar runt i cirklar med döda hästar  Lampor, speglar och toner väcker fantasin  håller illusionen vid liv  Någon står utanför och tittar på  undrar varför jag aldrig kliver av  varför jag låter karusellen fortsätta  Fast jag vet att det är en illusion  Är jag fast i cirkeln  förhäxad av färgerna  fångad av tonernas ostämda musik  Gör som Mary Poppins, ropar någon annan  Flyg iväg på hästarna och dansa natten lång  Bortanför parken  Bland tecknade pingviner och barbershop -körer  En dag kommer verkligheten ikapp  Någon står där utanför och tittar på  Med handen på stoppknappen

Att rädda världen börjar med var och en av oss. När vi på djupet lyssnar på oss själva och tar reda på vilka våra demoner är kan vi se att andra människor är något helt främmande från oss själva och samtidigt en del av något större än oss allihop. Vi kan inte rädda världen på egen hand, men vi kan rädda oss själva från att drunkna. Alla svåra lektioner livet har givet mig har jag gått igenom med målet att ha högsta betyg, inte att lära mig något som kan hjälpa mig att må bra i framtiden och kunna lösa liknande situationer sedan. Så jag har stannat i det djupa vattnet och inte ifrågasatt att det börjar bli jobbigt att simma. Jag påmindes på nytt om att den största lärdomen under en prövning är att backa, ta ett djupt andetag och fråga sig själv: "Vad kan jag lära mig nu?" Att våga ifrågasätta mina fasta övertygelser och principer och utmana  de med tanken att det kan vara på ett annat sätt hjälper mig att växa som person och hitta nya vägar för mina tankar och funderingar.

Det här är min riktiga oas, min plats där jag är mig själv med mina ord.  Min kropp ser just nu ut som om jag är mitt i en polyjuice-potion förvandling. Det är någon form av stresseksem eller utrensning av slagg. Signaler om att vila, ta det lugnt och lyssna på kroppen som jag aldrig hört förut. Att kroppen, tankarna, sinnet och själen börjar berätta saker på nya sätt är läskigt. Det känns som att allt som någonsin har hänt mig i livet är på väg tillbaka och jag måste börja lyssna. Det slår hårt när allt dyker upp samtidigt och får mig att ifrågasätta hur jag fungerar. Att jag har svårt i många situationer vet jag om, men jag har lärt mig hur jag ska hantera det och anpassar mig efter de människor jag har i min omgivning. Istället för att fråga mig själv på djupet vad jag vill göra, vad jag inte vill göra eller vad som skrämmer mig. Det där med att gå utanför min bekvämlighetszon skrämmer mig så mycket att jag inte ens vill se min bekvämlighetszon, istället berättar jag för mig sj