I exist as I am - that's enough!

Nyårsafton känns inte som en nystart för mig. Nystarten kommer snarare på hösten, när sommarledigheten är slut, det blir kallare och mörkare och man förväntas ta tag i sin vardag med nya krafter. I år betyder nyår för mig att jag får en veckas skidsemester med mina vänner. Jag får tid att andas, njuta och bara vara i Sveriges vackraste by. Jag vill av det här få en möjlighet att reflektera över hur jag lever mitt liv. 2012 har varit ett härligt år, kanske inte något av de bästa åren i mitt liv, men trots det fullt med glädje, kärlek och nya utmaningar. Av 2013 önskar jag mig helst att jag är frisk, men jag är inte så naiv att jag tror att jag inte kommer behöva jobba med mig själv även många månader nästa år. Däremot vill jag lova mig att jag ska vara snällare mot mig själv och återerövra både maten och mig själv. Våga äta allt! 2013 vill jag lära känna mig själv, acceptera alla de sidor jag har och älska mig själv precis så som jag är. Det är min enda chans för att få leva ett friskt

Det passar bra att just nu berätta att jag mår bra. Jag har spenderat dagen med vänner som betyder massor för mig och som vanligt när jag träffar er underbara människor (både er jag träffar sällan och ni som träffar mig nästan jämt) inser jag hur viktiga ni är för mig.Vad som än händer i livet finns det alltid tid att stanna upp och prata med de som verkligen känner mig. Ni superviktiga personer som ger mig energi och kärlek, vänder och vrider på tankar eller bara fritt och öppet delar med sig av era egna liv. Att få ta emot sådana förtroenden gör mig glad och stolt och att veta att ni alltid lyssnar på mig och finns när jag behöver er gör mig lugn. Tack tack tack till er alla! Efter en sån härlig dag kände jag mig både glad och snygg och hade kul framför spegeln! 

"Thoughts could leave deeper scarring than almost anything else." - JK Rowling

För ett och ett halvt år sedan skrev och tänkte jag så här om relationen till mig själv: http://hararemma.blogspot.se/2011/09/tankar-om-mig.html Trots dessa kloka tankar så halkade jag och följde inte riktigt en väg som lärde mig att älska mig själv. Jag är tillbaka vid samma punkt nu, jag vet inte vem jag är och vad jag vill. Vilka sidor finns hos mig? Vad är jag stolt över? Utmaningen för mig har nog alltid varit att acceptera den jag är, därifrån kan jag börja älska mig själv igen. Min kurator tipsade mig om att klä mig snyggt, för att jag själv vill det. Utsidan borde ju spegla insidan när man är snäll mot sig själv.

If there is to be peace in the world, there must be peace in the nations. If there is to be peace in the nations, there must be peace in the cities. If there is to be peace in the cities, there must be peace among neighbours. If there is to be peace among neighbours, there must be peace at home. If there is to be peace at the home, There must be peace in the heart.  –  Lao Tzu, China (6th century BCE)

DN har haft en artikelserie om elitgymnastik. Idag kom det upp ytterliggare en artikel som lite diffust beskrev en tjej som "ändrat pyttelite i sina matvanor" och tappat massor i vikt. Troligtvis är hon en av många som fått ätstörningar. Det finns många sporter där ätstörningar, både anorexi, bulimi, uns och otrorexi är vanliga, de jag hört mest av är just gymnastik, dans och givetvis min egen sport konstsim. Att det är en kroppsfixering i dessa sporter är inte så konstigt eftersom man går runt i små tajta kläder och det handlar om att vara stark, smal och vig för att klara av utmaningarna det innebär. Men jag kan tycka att föreningar och tränare borde uppmärksamma tränarnas roll i det här. Självklart är det inte enbart tränarna som är ansvariga om en idrottare blir sjuk i ätstörningar, men de är enormt viktiga i den personliga utveckling som sker när man som tonåring tränar och tävlar. Tränar man hårt måste man också äta ordentligt, jag tycker att jag borde kunna mer om nä

Min syster  Anna  formulerade detta till mamma idag: Idag är dagen som jag tycker att du ska vara tacksam över... 1. Du bor inte längre i en backe som påminner om en bortglömd dal som aldrig plogas, sandas eller uppmärksammas. 2. Du får numera posten direkt i brevlådan och överhuvudtaget eftersom postbilen inte längre behöver trassla sig fram mellan diverse vallar och snötäcke mellan ditt hus och grannarnas hus. 3. Detsamma med sophämtningen. 4. Ingen behöver salta den där trötta trätrappan med salt som varje år verkar ha tagit slut förra året! 5. Tack vare punkt 1 finns det ingen vall som någon i familjen måste ut och panikartat skotta bort minst två gånger om dagen (om det mot förmodan plogas). 6. Det elektriskt uppvärmda golvet i hallen är inte fullt med blöta jackor, vantar, mössor eller täckbyxor eftersom inga av döttrarna är ute och åker pulka idag! Det ironiska i sammanhanget är att vägen vi bodde på förr hette SNÖVÄGEN!  Tacksam som tusan att jag inte bor där id

Lisa Nordén får bragdguldet i år! Återigen lyfts en liten sport tack vare en stor idrottskvinna. Det känns så otroligt kul att Sverige fortfarande lyckas lyfta stora idrottare som vinner OS-medaljer. Tjejen plockade ju både OS-silver under ett spännande lopp, hon plockade hem en världscupseger trots magsjuka. Jag fortsätter vara imponerad av alla dessa starka, målmedvetna idrottare. De inspirerar mig enormt i mitt liv förutom att de levererar underhållning när jag sitter i TV-soffan!

Någonting händer med mig när jag sätter på mig snygga kläder. Även med en svag självkänsla ökar självförtroendet vid rätt tillfällen och jag känner mig vacker. Jag tror att det gäller alla, och att det är en stor del i varför är det så viktigt att ta hand om sig själv och sin kropp och klä sig i kläder man känner sig fin i. Nyss provade jag den där lilla svarta och insåg återigen att jag är så sjukt snygg!  Tänk att kunna se sig i spegeln och inte ha en skev kroppsuppfattning, att gilla det jag ser och vilja se ut så. Tänk (inte om) NÄR alla dagar kan vara som ikväll, då det går att tysta ätstörningsmonstret och verkligen tro på den tjej som är nöjd med det hon ser i spegeln. Just ikväll, när jag provar snygga klänningar inför julen känner jag verkligen det. Det är dags att ta tillbaka den känslan varje dag!  Ja menar, tsss!! 

Idag börjar det nya kyrkoåret, i egenskap av konfirmandledare och julkonsertsälskande dotter har jag varit på två gudstjänster idag. När jag satt på julkonsertsgudstjänsten började jag fundera kring vilken bild av Gud jag har i mitt liv. En av psalmerna var en riktigt "pompa och ståt" sång. Det var barytonsolo, brasskvintett och en hel kör som kompade en församling till en maffig text med ord som: " Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid."  Det handlade om en gud som vandrar framför redo för strid, en kung som slåss mot ondskan. Det är en mäktig Gud, och min Gud är mäktig, han går med mig och hjälper mig när livet inte fungerar. Men min gud är ingen krigsherre. Jag var tvungen att lyfta blicken mot den korsfäste och hånade Jesus under texten: "Jesus Kristus, Judarnas konung" och minnas att Jesus dog och återuppstod för den lilla människan. Han pratade inte om att gå ut i krig, utan om att älska varandra som sin nästa. Det viktigast