Sånt är livet

Jag vet inte vilka ni är som läser och jag vet inte varför ni läser. Jag kan ju bara hoppas att ni vill veta hur jag har det. Jag vill absolut inte gotta mig i sånt som är jobbigt. Men jag får ut känslor, tankar och åsikter när jag skriver.
Så just nu vill jag gärna göra ett glatt blogginlägg där jag lägger upp vackra bilder på min något överjulpyntade lägenhet som jag är väldigt stolt över.
Men de bilderna får vänta lite, och jag kan istället sitta här och titta på mitt vackra julpynt och slappna av. Samtidigt som jag lyssnar på diverse depp-musik i form av Taylor Swift och Ed Sheeran, Winnerbäck och Melissa Horn.
Det får vara sådana dagar, när det går åt helvette. Det betyder inte att hela dagen är hopplös, för jag har gjort massor med bra saker idag och jag vägrar låta de jobbigare bitarna överskugga allt jag gjort idag som varit starkt och bra.
Så nu behöver jag bara skriva för att hitta lite mer styrka, och tysta den där rösten som bara kan tänka negativt.
Tack för att ni finns och bryr er om mig tillräckligt för att läsa, lyssna och prata. Det värmer och gläder mig varje dag.