Gott nytt år!

Idag börjar det nya kyrkoåret, i egenskap av konfirmandledare och julkonsertsälskande dotter har jag varit på två gudstjänster idag.
När jag satt på julkonsertsgudstjänsten började jag fundera kring vilken bild av Gud jag har i mitt liv. En av psalmerna var en riktigt "pompa och ståt" sång. Det var barytonsolo, brasskvintett och en hel kör som kompade en församling till en maffig text med ord som:

"Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid." 

Det handlade om en gud som vandrar framför redo för strid, en kung som slåss mot ondskan. Det är en mäktig Gud, och min Gud är mäktig, han går med mig och hjälper mig när livet inte fungerar. Men min gud är ingen krigsherre. Jag var tvungen att lyfta blicken mot den korsfäste och hånade Jesus under texten: "Jesus Kristus, Judarnas konung" och minnas att Jesus dog och återuppstod för den lilla människan.
Han pratade inte om att gå ut i krig, utan om att älska varandra som sin nästa. Det viktigaste är att ta hand om varandra. Den här bilden av en väldig kung klädd för krig är viktig som en symbol för att Jesus är det goda i världen och det är en viktig bild för att förena ett folk och stärka känslan av att "vi tror på en Gud som har en enorm kraft, en Gud som kan flytta berg och dela hav."
För mig är det dock viktigare att jag kan lita på den tro jag har i mitt hjärta, att Gud hjälper mig när livet är tungt, och att jag kan vara tacksam när livet fungerar bra.
Tron för mig visar sig i kärleken och gemenskapen med de människor som finns omkring mig. Där växer både min tro och min kärlek till livet.
Det är var julen handlar om, det kristna budskapet att visa kärlek och omtanke för varandra. Att ge åt sina nästa och att de åt de som jag inte ens känner som jag på något sätt kan hjälpa. Man behöver inte göra mycket för att hjälpa en annan människa, alla kan inte driva soppkök, men alla kan ge ett leende till en tiggare eller främling på tåget, skänka pengar till t ex Svenska Kyrkans julkampanj eller hjälpa en granne att bära upp en tung kasse för trappan.
Det är då Gud går längst fram i en stor härd och vinner krig, när vi är många som tillsammans gör små saker för att världen ska bli lite ljusare och full av lite mer kärlek.
Glad Advent!