Norrländsk vinter

Hela mitt liv har jag älskar vintern. Took älskat. Kastat mig ut och gjort snöänglar så fort jag kan. Varje vinter längtar jag som en tok tills jag får åka skidor (alltså är min abstinens rätt tung just nu). Men idag har jag också insett varför så många ogillar vintern fast de bor i den del av världen där snön är nästan ofrånkomlig. Köra bil i Stockholm på vintern är rätt kasst och snöröjningen ger en del att önska. Men på något sätt går det att ta sig fram. Köra bil från en kuststad i Västerbotten till en liten by två mil bort är ett helt annat projekt. Vägarna är i det skick de är och snöröjningen prioriteras inte jättehögt. Plus att vindarna från kusten är starka och får min lilla, japanska bil att kännas liten och icke-nordisk. Men fram kommer jag ändå. Och jag blir tacksam för de människor som jobbar outtröttligt för att vi andra ska kunna köra till jobb, skola, sjukhus och få samhället att fortsätta rulla. Jag blir tacksam för att jag kan styra min dag och köra hem medan det fortfarande är dagsljus. Jag känner mig rätt liten och ödmjuk när naturen visar de här sidorna och imorgon jobbar jag hemifrån men i helgen kan det äntligen bli skidåkning! (iallafall lite längd)