Ångestladdat tillstånd av eufori

När jag vaknade imorse var det Paralympics på TV. Modin föll i skidskyttet och tappade vad som såg ut som en medaljchans. Samtidigt var det alpint och slalom för damer med svenskar i toppstriden OCH inomhus-VM i friidrott på 4:an. Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Paralympics är urhäftigt att titta på, tänk dig att vara TVÅ åkare i samma störtloppsbacke där hastigheten ligger väl över 100 km/timmen, eller att skjuta 5 träff med hjälp av ljud. Alpint är en av de sporter där jag har bäst koll på tekniken och bara njuter av att titta på. Vinterstudion hade en intervju med Johan Olsson och i friidrotten är det ju alltid någonting på gång med så många grenar samtidigt. Morgonen började alltså på topp, men jag lämnade TV:n för att fira internationella kvinnodagen i vårsolen. Efter lunchen med en av mina finaste vänner på en underbar bohemisk restaurang tog jag upp telefonen och tänkte bara kolla till femmilen från Holmenkollen, precis när Daniel Richardsson går i mål som vinnare! Där började svenskdagen som bara fortsatte. Ferry kom tvåa i världscupen i en av hans kanske sista tävlingar, äntligen skidskyttemedaljer säger jag! I det alpina kom Maria PH och Anna Swenn-Larsson tvåa och trea i Åre. Grattis! Abeba Aregawi sprang ifrån hela fältet och i mål säkert åtta sekunder före klungan, VM-guld till Sverige! Tyvärr höll inte Emma Green-Tregaros rygg, hon slutade femma i en VM-final som slutade med delat guld för Ryssland och Polen i en skum uppgörelse som såg ut att mer bero på organisationskaos än de tävlandes prestationer. Men kvällen slutar med att Michel Torneus hoppar in ett VM-brons i längdhopp! Imorgon fortsätter spänningen på flera håll och jag känner att helgen är helt rätt tid att bara ligga i soffan och glo.

I veckan busade jag med en av ungarna på jobbet och frågade honom hur jag ska göra får att orka springa så fort, "Vila mycket" svarade han allvarligt. Så då känns det ju helt rätt att jag vilar i soffan med sporten på TV, fast så stilla är jag ju egentligen inte när jag tittar på sport. Detta underbara ångestladdade euforiska fenomen.