Här är jag just nu

Passa inte in mig i ett fack.

Jag tänker vägra att passa in.

Mina egna ord inspirerar mig idag. Det är lätt att bli en annan person på en annan plats. När jag flyttade till Umeå kände jag framförallt att jag slutade göra saker som jag alltid gjort ”bara för att”. I Umeå blev jag tryggare i mig själv, mina val och lärde känna otroliga människor på kort tid som lärde mig så mycket om mig själv och om dem. När jag flyttade därifrån gjorde det ont i hela kroppen, för där känner jag mig så hemma, hemma i mig själv och trygg som den jag är. Så kom jag hit, till den plats på jorden jag älskar mest av allt. Den plats där jag gråtit i panik, hatat mig själv och allt jag gjort, där jag andats ut när livet rasat omkring mig och upplevt några av barndomens lyckligaste stunder. Det är en plats som jag värderar högt och nu lär känna på nytt. En plats där jag nu hittar ännu mer inom mig själv. Jag få vara kreativ, busig, knasig, ansvarsfull, påhittig och mig själv rakt igenom, hela dagarna. Det är en ynnest och en lyx, men det är inget som har givits mig på silverfat, jag har jobbat för att komma hit och därför njuter jag extra mycket av det. Jag vet det är här jag vill vara just nu.

Det är lätt att skapa en helt annan person här uppe, eftersom vardagen blir totalt annorlunda och det som är självklarheter i det vanliga livet inte ens finns här. Klövsjö är en by med ICA som centrum och ett ombud för det mesta som behövs, så det är det lätt att bli isolerad. Visst stan och civilisationen (Östersund) finns några timmar bort, men möjligheten att släppa gamla roller och masker är lätt. Här bor jag och jobbar tätt ihop med människor som jag aldrig träffat, i några månader. Här kör jag bil när jag ska någonstans, närmsta by är typ två mil bort (här mäts avstånd inte i tid). Det är så ofantligt tyst och stilla när jag tar mig tid att bara lyssna på det. Jag har alla möjligheter att dra mig in i mig själv och fundera kring vem jag är och vad jag gör. Samtidigt har jag möjligheten att ta fram en vit canvas och måla fram en ny tjej, som gör som ”alla andra” här. Jag kommer inte göra det. Jag strävar efter att vara mig själv, den jag är, i alla situationer.

För mig är det otroligt viktigt vad jag gör och vem jag är när jag inte är i backen och när jag inte jobbar. Det ligger så många års arbete bakom mig där jag har lärt mig vem jag inte är för att börja hitta den jag faktiskt är. Inget av det arbetet vill eller kan jag lägga ner och kasta åt sidan bara för att jag nu lever i en av mina drömmar. Livet finns fortfarande utanför, bredvid och bortom de här små fjällbyarna och jag har fler drömmar. Men varje dag tar jag mig tid att stanna upp och njuta av att jag är här. Som att stå högst upp på fjället och inse att ”Jag åker skidor i Klövsjö, mitt älsklingsberg, varje dag!” Det är stort för mig, väldigt stort.

Jag låter relationer, möten och händelser påverka mig, men aldrig tvinga mig att anpassa mig så mycket att jag glömmer bort vem jag är och vad jag vill. Det här är en dröm som jag är stolt och tacksam över att jag gett mig själv, men det är inte en dröm som kommer få mig att sluta vara jag. Istället vill jag ha tid att läsa och skriva. Tid att skapa och pyssla. Tid att vara jag. Varje dag.