Att acceptera känslor på yogamattan

Att yoga låter så fridfullt, samlat och balanserat. Som att inget ont i världen kan hända en på yogamattan. Och det är balanserat, och känns ofta väldigt bra efteråt. Men balans betyder både aktivitet och vila, både motstånd och medgivande i kroppen, både lätt och svårt. Det kan vara jättetungt att ställa sig på mattan tidigt på morgonen, kroppen protesterar och vill inte alls vara med. Eller så känns det jättelätt och det skulle gå att yoga hela dagen. Balansen handlar om att göra det ändå, och just därför.
Ibland, som imorse, protesterade delar av min kropp, den ville inte vara med. Det väcktes massa känslor som var jobbiga att känna mitt i en yogasal. Men det var ok, det var ok att känna, för vågorna gick över och jag andades med min kropp. Efter den tunga stunden gick vi in i avslappning och kroppen och själen fick möjlighet att processa och känna allt som dykt upp. Efteråt var jag piggare, starkare och mer balanserad.
Yoga handlar inte om att det ska göra ont, det kan vara smärtsamt och utmanande i trötta muskler. Men plågsamt ska det aldrig vara och vilan och lugnet är precis lika viktiga som de utmanande positionerna.

Ju mer jag utövar yoga desto mer förstår jag att det handlar om min inre resa, min koppling mellan kroppen och själen. Min möjlighet att växa och samtidigt vara balanserad i nuet.

Trädet är en position som uppenbart kräver balans, men också hjälper mig att hitta min inre balans.