Göteborg

Nyligen hemkommen från Göteborg där jag tillbringat lördagen och fredagen med Emma. Fika, promenera, prata, bio, mera promenera och prata, lite shopping och lite spårvagn.
Det var en härlig minisemester i vardagen och Göteborg är en härlig stad. Stort tack till Karro som lånade ut sin fina lägenhet till oss.







När vi gick på bron mot Avenyn kom en man springandes ca tvåhundra meter bakom oss på andra sidan bron. Han gallskrek; STOPPA HONOM! Nästan alla inom tvåhundra meters radie stannar och tittar, framför den här mannen springer en kille som verkar vara hälften så gammal. Det är lördag förmiddag i centrala Göteborg, fullt med folk. Men endast EN person hjälper till och försöker springa efter. Ingen som är i närheten försöker göra någonting för att stoppa den här killen. Jag sprang inte, jag ville inte ens titta på från början. Jag skyllde på att jag har astma och var 200 meter bort, men visst hade jag också kunnat springa.
Ingen av alla de människor han var precis bredvid gjorde någonting. Han kan ha varit beväpnad, han kan ha varit oskyldig. Man kanske inte tycker att det är ens egen sak att blanda sig i, det kanske var ett dolda kameran ögonblick. Det spelar ingen roll. Fram med civilkuraget och göra vad du kan för att få en rättvisare värld. Det kanske var mannen som skrek som gjort fel och han som sprang som var oskyldig. Men hur vet man det om man inte försöker hjälpa till? Våld föder våld, kommunikation och förståelse föder kommunikation och förståelse.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Jag skulle vilja få hjälp i en sådan situation. Jag hoppas att jag vågar hjälpa nästa gång.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vanliga bikinitjejer

Hogwarts pepparkaka

DU är vacker och stark