I exist as I am - that's enough!

I Kalibers dokumentär om bältesläggningar berättar anhöriga och personal på BUP hur fel de upplever att bältesläggningar används. I lagen står att bältesläggningar ska användas som en sista åtgärd men som psykiatrin sen ut idag används de för ofta och ofta fel. I somras satt jag i Almedalen och hörde gång på gång historier om unga människor som felbehandlas i vården och politiker som försökte svara på deras med rätta arga frågor. Att jobba i en ideell förening har känts litet och hopplöst när jag hört sådant här. Men Kaliberprogrammet gjorde det journalistik ska göra, visade hur situationen ser ut. De ställde inte politiker till rätta, utan cheferna på avdelningen. Programmet är trettio minuter långt och väl värt att lyssna på.  Trots att världen är mörkt, massor av människor mår väldigt dåligt och vården inte alltid fungerar så kan vi ändå belysa de system och strukturer som behöver förändras. När vi väljer att se de då går det inte längre att blunda för de. Då måste det till ...

Gång på gång ser jag att samhället är upp och ner. Att vi paradoxalt nog skapar och håller fast vid ett samhälle där vi inte alla tillåts att vara, så som vi är. Precis där vi är.  Jag   läser   om föräldrar som måste försvara sitt resonemang att hålla barnen hemma från skolan eftersom skolmiljön inte är anpassad efter deras barns behov. Barn som försökt anpassa sig till skolan. Anpassa sig till de vuxna som inte förstår, omvärlden med orimliga krav på dem. De som försökt anpassa sig så mycket att de till slut försvunnit och lärt sig hantera omvärlden på ett destruktivt sätt, ett sätt som de mår dåligt av. Då vänder samhället ryggen till och kallar de för lata, utåtagerande, trötta. Barnen som ska vara vår framtid, och både orka och våga förändra det samhälle vi skapat. När barnen behandlas så här är det inte konstigt att de växer upp till ledsna, trötta, sjuka, skadade eller arga vuxna som inte litar på andra vuxna. Vi har en möjlighet att påverka de barn vi har är...

Det här skrev jag för ett år sedan: " Good enough Orden som befriar negativa känslor får vingar i egenskap av att de befriar Men vilka ord beskriver glädjen i att bara vara? Att inte prestera sitt allra bästa utan veta att det räcker med good enough" Idag har jag hittat orden och skriver så här om att vara tillräcklig: Shedo - Tillräcklig

Till dig som är liten och finns inuti av Linnéa Regnlund är en bok för det lilla, vilsna barnet inuti. Framförallt till den som har grov PTSD och/eller dissociativ störning. Jag läste den för att förstå mer och det gör jag. Jag förstår hur det kan kännas att vara barn i en vuxens kropp. Att det kan vara så att en och samma person inte upplever allt, utan bara är med ibland och att omgivningen inte alls förstår att det är så. Att det ibland är någon annan som pratar, tycker och känner och den personen kan tycka någonting helt annorlunda. Jag förstår att det ibland är skrämmande att vara fler, men att det var viktigt en gång. Att vara fler blev ett sätt att överleva ett övergrepp, trauma eller något annat hemskt. Boken är skriven i korta stycken där Linnéas egna teckningar blandas med ett pedagogiskt upplägg för att förklara känslor och tankar som finns hos den som varit med om något väldigt hemskt. Det är enkelt att läsa, med många upprepningar som skapar en trygghet och en k...

Jag gör så mycket bra, känner mig lite som Lotta på Bråkmakargatan (jag kan allt). Nu har jag hunnit varva ner, simmat och slappnat av. Försöker stänga av dator och telefon, men det är svårt, framförallt när det dyker upp bra saker. Saker om jag är stolt över att jag gör. Som att skriva. Här kan ni läsa lite mer av vad jag skriver i studenttidningen (båda dessa är mest lästa den senaste veckan. Klapp på axeln till mig!) Hon vill ändra synen på psykisk ohälsa Wurzburg to Umeå and the other way around Och här hos Shedo: Känn din kropp Som sagt, det här gör mig glad :) 

Det är psykeveckan i Umeå och varje dag har jag stått och presenterat lokalavdelningen för Tilia med Ida och Rebecca.  Jag är överlycklig att jag har fått förtroendet att göra detta och den vidare förtroenden jag får i möten med nya människor. Idag var jag och Rebecca på P4 Västerbotten och berättade om föreningen, något som kändes ganska surrealistiskt. Vi har gjort intervjuer för lokaltidningar och varje gång någon vill berätta om oss blir jag stolt och glad. Det ger oss en möjlighet att nå ut till fler ungdomar som behöver stöd, att visa att ingen är ensam. Vi finns här med stöd och medmänsklighet. Jag tror på det här. Det kommer bli fint. Men är det någonting jag lärt mig via Tilia så är det att ta hand om mig själv. Hur kul och häftigt det här än är, så behöver jag varva ner och bara vara. Efter intervjun imorse gick jag runt sjön och njöt av vintern, kylan och solen och hann prata med min underbara storasyster. Jag laddar min batterier hos min familj, trots att det är mång...

Modellpojkar på SVT flow är ett nära porträtt av unga killar som modellar, lever liv precis som alla andra och tjänar sina pengar framför kameran. De springer på modevisningar med höga tempon och trimmade kroppar. Att industrin är tuff är uppenbart, både av de långa ringlande köerna på gatorna i Paris och det snabba tempot back-stage på visningarna. Kontrasten mellan den ena killen som visar sina foton inne i en högklassbutik och hans kompis som gång på gång nekas jobb. Det gör ont i mig att se, både för att killarna har ångest av prestationskraven att alltid ligga på topp och äta helt rätt och för att deras sökande efter att nå toppen spär på en redan sjuk industri. Modevisningsansvarige förklarar det rått med: "passar det inte åk hem till mamma". Dessa unga människor, som är i samma ålder som jag, beskriver sitt jobb, som för många ses som drömjobbet, genom att jämföra det med en drog. De söker efter kicken i att synas. Men det verkar inte som om någon av dem vill job...

Min facebooksida är just nu fylld av länkar och artiklar som är skarpt kritiska mot SD, UKIP, Danske Folkeparti, Le Pen och fler rasistiska och fascistiska partier. När jag bläddrar i min personligt anpassade startsida hittar jag också en stor mängd länkar angående skolan, barn och unga med psykisk ohälsa, NPF-diagnoser, ätstörningar, självmord. Det är inte alltid de mest uppmuntrande inläggen (därför dyker det också upp dagliga positiva inlägg från diverse favoritförfattare och uppmuntringssidor). Jag läser artiklarna, reagerar, gillar, delar, läser, gillar, delar, läser... det fortsätter dag ut och dag in. För självklart måste vi reagera, sprida vidare, fortsätta att göra vad vi kan för att göra skillnad. Jag tänker aldrig ge upp, jag har inte så mycket emot att vara en sådan där lite jobbig person som ställer jobbiga frågor om rasism, fördomar, psykisk ohälsa, ätstörningar. Med det sagt är jag inte expert inom alla dessa områden, men det behöver jag inte heller vara. Det är det so...

TV4 har just nu ett mycket bra inslag om självmord. Om att det är mycket vanligare än många tror att det går att ta sig ut en depression. Framför allt att man inte är ensam. Vi behöver börja våga prata om psykisk ohälsa och sjukdom. "Sverige är ett land i stort behov av terapi." som Kristian Gidlund sa. Läs också Annsos inlägg på  Tilia . 

Idag har jag varit på Tilia för att hämta ut min nya snygga tröja!  Tilia har varit mitt andningshål sen i oktober förra året när de startade. Nu har de fått lokaler på Fryshuset, och kan nå ut med sin grymma verksamhet till ännu fler. Tilia betyder jättemycket för mig. Tack vare de har jag fått insikter, lärdomar och vänner som jag aldrig skulle fått annars. De hjälpte mig i mitt tillfrisknande från ätstörningen och min väg tillbaka till den strålande person jag är. Det är en trygg och upplyftande organisation som gör stor skillnad. Men det skulle inte finnas något Tilia eller någon som stöttat mig och många andra utan Annso och Jenny. Ni laddar mig med energi och glädje bara av att vara ni. Jag blir både lugn, glad och enormt inspirerad av att träffa er. Tusen tack för att ni finns! Efter idag är jag också helt övertygad om att jag inte ska bli vuxen, vuxna är så "träiga". Det räcker att bara vara jag, eller möjligen vuxen som ni är vuxna, Annso och Jenny. Pos...

Det är dags att börja prata om psykisk ohälsa. Berätta att det kan drabba alla, på olika sätt oavsett vem man är. Det är dags att slå hål på tabun och fördomar om psykisk ohälsa. Igår var jag på en heldag med föreläsningar om det här som Tilia arrangerade. Charlie från aldrigensam berättade om sina panikångestattacker. Ungdomar.se berättade om deras grymma arbete. Bland annat har Tilia, ungdomar, fryshuset med flera nu en kampanj där de vill visa att psykisk ohälsa har många ansikten. En jätteviktig kampanj för att börja våga prata och slå hål på fördomar.