I exist as I am - that's enough!

Jag lever mitt liv för mig. Visst älskar jag och bryr mig om människor runt mig, men mitt liv, det handlar om mig. Jag är huvudrollen i mitt liv. Kanske är det vad som är kärnan i feminismen, att kvinnor vill och vågar kliva upp och vara viktiga för oss själva och i våra egna liv. Att vi vågar stå upp för våra drömmar, att vi vågar drömma. De flesta av mina vänner är kvinnor, som jag tycker är starka, har planer och drömmar och inte alls lever sina liv enbart för en mans skull, eller är dikterade av män. Men vid närmare eftertanke tror jag att jag ljuger för mig själv när jag säger så. Själv har jag jobbat i många år med att acceptera och hantera ett bekräftelsebehov som grundat sig i att min pappa inte tagit det föräldraansvar han bör ha lagt på sina axlar när han tillsammans med min mamma skaffade barn för 25 år sedan. Istället har min mamma tagit ansvaret och lärt mig och mina (i sammanhanget patetiskt nog), systrar (och inte bröder), att det är kvinnor som ska fixa allt. Jag har ...

Sverige är ett av världens mest jämställda land. Trots det går det att hitta reklam för tvättmedel som riktas till kvinnor inför mors dag. Flera stora företag och styrelser kritiseras för att de har färre kvinnor än män, något som förklaras med att männen är med kompetenta, har rätt erfarenheter och mycket annat som låter bra och rätt. Men det blir så fel i längden. För en kvinna räcker det inte att vara chef, hon ska vara mamma, fru, feminist, djurvän, kock, generös, snygg, moderiktig, smal eller triljoner andra saker också innan hon "duger". För en man räcker det att vara chef och då höjs han till skyarna om han samtidigt hinner vara pappa. Läs  Underbara Clara   och fundera lite. Den här inställningen gör att kvinnor i chefspositioner redan från början inte förväntas klara av samma uppgifter som manliga kollegor och med den inställningen höjs paradoxalt nog kraven på kvinnan. Det här sker troligen omedvetet på många håll och leder till färre kvinnliga chefe...