I exist as I am - that's enough!

Ibland undrar jag varför jag gör det här, varför jag utsätter mig för något som gör mig alldeles förtvivlad och får mig att stänga av omvärlden totalt. Nästa sekund undrar jag hur det fortfarande kan vara på det sättet. Jag lade precis ifrån mig Harry Potter and the Order of the Phoenix. Hela boken är genial och så skickligt skriven. Trots att jag läst den oräkneliga gånger hittar jag fortfarande något nytt, detaljer jag inte sett förut, tvistar och blickar som får ett helt nytt ljus. Och fortfarande gör det ont. För det är så mycket mer än en bok. Det är min barndom, min tonårstid, min frihet, min lycka, min tillflyktsort. Harry Potter och den världen var min trygghet när ingenting annat var det. Rowling sa i en intervju efter sjunde boken: "Harry was my constant." Det var det för mig också, och är fortfarande. Jag vet var jag har dem, var mina vänner finns i den världen, så jag återvänder alltid. It's real for us. Always. Öppnar dörren till Stora Sa...

Fem veckor kvar till Leaky! Jag är lycklig och pratar massor om det bästa jag vet hela dagen. Bilden från Waterstones #onthisday gav mig rysningar!  Precis så ser min Philosophers stone ut. Jag minns den första gången jag hörde något ur Harry Potter. Det var en dag när det troligtvis var ont om personal på skolan. Av någon anledning trycktes vi nämligen ihop i parallellklassens klassrum och satt på golvet och lyssnade när vår fritidsledare läste om den öde ön och den stora håriga mannen. Någon tid senare låg jag på grannens soliga gräsmatta och läste över hennes axel om Quidditch. En annan granne visade mig korridoren på tredje våningen och Fluffy. Jag var absolut inte först och minns inte ens när jag och mina syatrar fick den första boken. Men när jag väl börjat läsa var jag snabbt fast på Hogwarts med nya b...