Inlägg

Visar inlägg från december, 2015

Magiska decembermorgon

Bild
Imorse vaknade vi till väckarklocka för första gången på över en vecka, trots semester. Vi packade frukosten i ryggsäck och gick i gryningen ut till havet. Där satt vi och lyssnade på vågorna, småpratade och såg solen gå upp vid horisonten. Det blev en magisk stund och en perfekt start på vilken morgon som helst. Jag är så lycklig och glad att jag får vara på den här platsen och har träffat en person som älskar att vara i skog och natur lika mycket som jag. Den här byn är lätt att tycka om, inklämd mellan skog och hav där det går att både åka fyrhjulning eller promenera i skogen när som helst. Som den stockholmare jag är måste jag ibland stanna upp och andas in frisk luft, njuta av tystnaden och den stjärnklara himlen. Det är de små sakerna som skapar magin.
Vad gäller mitt veganska experiment så går det som oftast bra, mat på stan är inte helt otippat svårt och ibland blir det misstag. Hittills har jag lärt mig att det är ägg i tagliatelle och skummjölkspulver i nutella. Till jul fi…

Vegan på prov

I två månader framåt ska jag testa att leva mer veganskt, framförallt plocka bort ägg, mejeriprodukter och honung från maten. Det är inte svårt att göra hemma, eftersom jag oftast äter med Martin och han är vegan. Det svåra är allt runtomkring, att bjudas på mat och tacka nej, att hitta fika på stan och sånt. Sen går det alltid att bli vegan ut i fingerspetsarna, att rensa ut alla yllekläder (men det kommer jag inte göra mitt i vintern, däremot köper jag mer än gärna rättvisemärkt ull), sluta åka buss och bil (jag ska försöka omvandla flygresor till tåg däremot). Att inte använda dusch eller handkrämer med bivax i är en annan grej att tänka på. Även D - vitamin tillskott som jag äter pga solbristen finns som veganskt och det innebär att det D-vitamin jag hittills ätit är utvunnet från ullfett.Jag är helt övertygad om att förändringar måste gå långsamt för att inte vara överväldigande. Med all den information jag har, och ännu mer som jag kommer lära mig,  börjar jag förstå att veganis…

"Jag är aldrig samma person som jag var för 5 minuter sen."

På lunchen igår hade jag ett långt och fint samtal med mina klasskompisar. Vi vågade släppa på våra murar, lite försvar och masker och tillät oss att bara vara de vi just då var tillsammans. Jag fick en unik möjlighet att höra berättelser från deras liv och förstå lite mer hur de tänker och fungerar och jag fick möjligheten att själv berätta hur jag tänkte just då. Jag är tacksam och varm av att vi vågade och tillät oss att mötas på det sättet, utan att kräva något av varandra. Det var modigt och väldigt ojante av oss. Vi tog plats i varandras liv, bara för en timma och det spelade roll.  Jag tänker också att jag absolut inte är samma person i någon annans ögon som jag är för mig själv och därför måste det gälla alla andra också. Att det jag ser på utsidan inte ens är en bråkdel av allt det som formar den personen till människa. Vi påverkar och förändrar varandra, och det vi tyckte och tänkte för en stund sen behöver vi inte tycka imorgon.  Vi är i konstant förändring och den jag är …