Inlägg

Visar inlägg från 2013

Gott nytt år!

Bild
Nu är det 2014!  Vi firade på en av de finare restaurangerna som vi fått rekommenderat, det skulle vara både mat och underhållning så det lät ju lovande. Vi var visserligen på plats i tid men inte så mycket annat, så vi satte oss snällt och väntade, och väntade och väntade. Det soundcheckades, dansare kom och gick, ljuset testades och det ramlade in mer och mer folk som alla såg lite förvirrade ut. Till slut skuttade en energisk kvinna upp på scen och försökte dra igång lite party i oss, vi som fortfarande inte fått mat. Det gick väl sådär... Efter en stund kom kyparna ut med plockmat, vilket vi trodde var förrätt och tänkte "jippie!". Men det kom ingen varmrätt, bara mer tilltugg och varsin öl. När klockan närmade sig tio gick jag och frågade en reseledare till en grupp västerlänningar om det fanns någon mat, han förklarade att buffén serverades en trappa upp. Efter nästan två timmar utan mer att äta än plockmat, smakade maten bra! Indier gör väldigt goda efterrätter btw. Mä

Gryning i Varanasi

Bild
Imorse vaknade vi kl 05 för att åka båt på floden i gryningen, ett uppenbart "måste" här. Det första jag reagerade på var att gatorna var tomma och tysta. Det var underbart, efter fem dagar i Indien saknar jag redan tystnaden (!). Båtturen var fin, det är alltid vackert att se en stad från vattnet. Men det häftigaste var inte eldarna eller badandet. Det som slog mig mest var att en gryning alltid är likadan var den än sker. Solen går upp, natten ger vika och en ny dag börjar. När det fortfarande är natt är både människor och djur tysta och stilla, när gryningen närmar sig kryper det sakta fram fler och fler. När solen väl är uppe så är det helt plötsligt fullt med människor, fåglar och hundar. Som pratar, sjunger, skränar, skäller, skrattar. Inte bara här såklart, överallt går människor upp och förbereder sig för en ny dag. Det mest självklara saker vi kan tänka oss, men det är de som blir så vackra. För de sker här i Indien, på andra sidan jorden, de sker i Stockholm. Olika

Indien

Första dagarna var vi i Dehli, väldigt trötta och segade runt i lite jet-lag dvala. Staden är enorm och vi åkte en guidad tur så vi såg nog det mesta men förstod inte alls var vi var. Därifrån tog vi nattåg till Varanasi. Precis så magiskt och praktiskt som man kan tänka sig, vaknar på morgonen och svajar ut till hålet i golvet som är toalett och sitter sen och tittar ut över ett helt nytt landskap en timma försenade tillsammans med tre generationer indisk familj. Som turister sticker vi självklart ut och indier är hjälpsamma, det är inte alls svårt att få en guidad tur över vad som helst, svårare är det däremot att säga nej och inte bli medragen till varenda butik som säljer sjalar och saris. Indien är smått kaotiskt med det är lätt att älska kaoset. Idag stötte vi på de första kossorna, som fattades i Dehli. Här trängs kossor, tjurar, rikshaws, människor och bilar på trånga gränder och gator. Tutandet har kanske ett budskap men handlar ofta om att det saknas trafikregler och det gäl

Carpe diem

   Dead Poets Society

Året som gått

I januari skrev jag så här:  Det är skrämmande att lära känna sig själv på nytt. Och det gör att jag blir så fokuserad på mig själv. Kanske kan jag snart vara så balanserad i mig själv att jag kan hantera problem på ett sunt och hälsosamt sätt och istället lägga energi på hu jag vill leva mitt liv. Lägga energi på världen runt omkring i mig och vara en del av den istället för att betrakta den utifrån. Jag kommer inte förändra den jag innerst inne är, jag ska bara hitta tillbaka till vem det är. Jag ändrar aldrig den jag är. Jag är stolt över det jag gjort i år, jag har haft ett bra år, trots att det varit jobbigt. Jag har gått igenom behandlingar, kurser och samtal för att ta tillbaka makten över mitt eget liv och blivit frisk! Det största jag gjort i år är nog att jag lärt känna mig själv och accepterat mina känslor för vad de är. Allt från ilska och skam till glädje och tacksamhet.  Aldrig någonsin igen vill jag gå tillbaka, aldrig någonsin vill jag hata mig själv och

Svarta duvor och vissna liljor

Musik ska vara något som inspirerar, upprör, glädjer och underhåller människor. Artister har alltid varit samhällskritiska och politiska. De blandar sina egna åsikter med färgstarka metaforer som ibland blir bra och ibland blir dåligt. Kartellen och Timbuktus  Svarta duvor och vissna liljor  är en viktig låt som lyfter hur samhället ser ut idag, men de träffar illa när de säger att de vill "slå Jimmie gul och blå" det håller jag med om. Tyvärr har det gjort att P3 inte vill spela låten, kanske hade de nått ut i fler radioapparater utan den textraden, men de valde att ha den kvar och det har skapat en debatt. Det viktigaste är att alla människor själva tänker efter och tar reda på vad det handlar om. Lyssnar på låten, läser texten och bildar sig en egen uppfattning. Jämför Svarta duvor och vissna liljor med den här fruktansvärt rasistiska videon och låt som Willie Crawoford släppte någon gång på nittiotalet, eller de texter min idol Magnus Uggla skriver. Fundera och våga stå

1312

Bild
Sometimes the things we hold on to aren't nearly as important as the things we let go of.

Jennifer Lawrence och kroppar

Bild
Jag kommer alltid ha ätstörningen bakom mig, men jag vill aldrig igen vill ha den framför mig eller här och nu. Eftersom det är en sjukdom kan jag själv inte bestämma att jag aldrig blir sjuk igen, men jag kan "vaccinera" mig och bygga upp mina försvar. Ett försvar är att välja vad jag påverkas av, välja bort skvallerblaskor, dieter, de tidningar som bara fokuserar på utsidan, istället välja det jag inspireras och mår bra  av. Som den här bilden på Jennifer Lawrence! Den är bra av många skäl. För det första är hon grymt snygg. För det andra blir jag lycklig hela vägen in i själen av att en tjej i min ålder, som så lätt kan fastna i en negativ syn på sin kropp, är stark nog att inte göra det. Hon vågar vara stolt över sin kropp och den hon är. Det är coolt! Om fler kändisar var som Jennifer Lawrence och vågade vara stolta över sina kroppar och slutade prata om hur de ser ut skulle världen bli vackrare. Då skulle våra rättesnören börja vara sunda, tjocka, smala, runda, tani

John Green

För er som känner att ni behöver övertalas att läsa John Green tänkte jag ge er några starka skäl (citat, karaktärer, vi ser var vi hamnar.) 1. Paper Towns  kvinnliga huvudroll skriver orden med Blandade stora och Små Bokstäver eftersom hon anser att det är en orättvis Uppdelning av dessa. (Utöver att hon är vrålcool och söker sin egen väg, det går att analysera henne om och om igen.) 2. " I fell in love the way you fall asleep." ( The Faults in our Stars , titeln är skäl nog att läsa boken. Felet i våra stjärnor. Awesome. Citatet är hämtat från en resa i boken som är så mycket mer än bara en resa.) 3. "Books are the ultmiate Dumpees: put them down and they'll wait for you forever; pay attention to them and they always love you back." ( An abundance of Katherines . WORD.) 4. Let it Snow   om en mesig (med svenska mått mätt) liten snöstorm i någonstans södra USA, kanske. En snöstorm som stoppar tåg, är grunden till oanade möten, nattöppna caféer, ett öv

Livsnjutare

"Life's too short to be anything but happy. Kiss slowly. Love deeply. Forgive quickly, take chances, give everything, and leave with no regrets. Forget the past with the exception of what you have learned from it, and remember everything happens for a reason" Allt måste jag inte komma på själv. Någon annan har redan sagt det så bra med några enkla råd som gör det lättare att leva livet fullt ut. Iallafall att våga njuta av här och nu och det som finns rakt framför mig.

Hello

Bild
Idag kom jag tillbaka till jobbet efter två skidåkarveckor fyllda med glädje och trötta ben, och med två avklarade skidlärarutbildningar i bagaget. På jobbet blev jag så varmt mottagen att det känns fruktansvärt att behöva sluta i december. Men sånt är livet och jag får istället åka till Indien! Nu blir jag lite sentimental och ser tillbaka på året som gått, det år då jag fyllde 22. Jag har träffat så många människor som påverkat, förändrat och hjälpt mig att hitta rätt i livet. Under det senaste året har jag gått från mörkaste botten till att bli frisk och börja hitta de första stegen på en lugnare väg i livet. Resan har varit läskig, jobbig och förbannat svår, men den har varit absolut nödvändig och jag ångrar inte att jag gjort det. Däremot önskar och hoppas jag att jag aldrig någonsin behöver göra det igen. Nu vill jag se framåt med hjälp av mina känslor och min vilja. Nu ska jag återigen ta tag i och leva mitt eget liv med de mot och medgångar som finns i det. Den här låten har

Skönhet är plåster på själens sår

Bild
Skönhet är lätt att rynka på näsan åt, det är något sämre människor ägnar sig åt. Det är viktigt för "de" som inte bryr sig lika mycket om jobbet, "de" som inte har en utbildning, "de" som inte är jag. Skönhet är så mycket, mycket mer än att göra sig vacker för någon annans skull, för att ytan ska bli accepterad av alla "de" andra. Det är allt som berör vår själ, så självklart är det olika saker för alla. Teater för någon, musik för någon annan, vackra ord för en tredje. Men för de allra flesta är skönheten det enkla som finns i naturen, en spegelblank sjö omgiven av skog och berg, en utslagen ros, en hög med löv i alla nyanser av rött och orange eller helt enkelt att solen lyser just där vi är. Utan skönhet har våran själ ingen anledning att stanna upp och andas i vardagens hetsiga konstanta tempo. Naturens skönhet slår oss med häpnad och ger oss de välbehövliga andningshål vi inte själva skapar i vardagen. För att vi ska hinna andas och orka me

I exist as I am - that's enough

Jag är den jag är, det är tillräckligt. (Min översättning av Walt Withmans citat). Det vill jag döpa om min blogg till, jag är jag oavsett hur genomtänkta min tankar är. Min syster lånade en bok till mig som handlar om unga, duktiga kvinnor som på ett eller annat sätt går in i väggen, Så ung? och så duktig! av Katarina Pietzak. En bok som alla människor skulle må bra av att läsa, för att lära sig att tagga ner, lugna sig och hitta det som är viktigt i livet. Det där jag tjatar om att jag vill hitta hela tiden. I morse vaknade jag och mådde helt utan anledning så illa att jag inte kunde äta frukost. Liggandes på mitt köksgolv tänkte jag att jag ändå skulle försöka ta mig till jobbet, det skulle ju gå över. Ganska snabbt insåg jag hur galen den tanken var. Min kropp skrek högt och tydligt åt mig idag att jag inte mådde bra, ändå hade jag svårt att lyssna. Men jag gjorde det, jag stannade hemma och har haft en lugn och mysig dag. Jag vill hitta ett slut på de här stora smällarna, jag v

Kroppsfixering

Att det ska vara så svårt att stå för mina åsikter. Min allergi är och kommer alltid vara dieter, bantning och kroppsfixering. De senaste dagarna har jag reagerat vid flera tillfällen på hur ofta det diskuteras i min omgivning. Det kan ju kännas lite oartigt om jag plötsligt vänder mig om eller går därifrån. Men på något sätt måste jag stänga av, jag vill inte be att de slutar prata om det för "min skull", men jag önskar att jag hade några argument som inte lät så djävla helylle. Något annat än: "Det viktiga är ju att man mår bra." Något som faktiskt uppmuntrar den person som gjort en stor förändring i sin hälsa för att må bättre, men som inte göder hälsohetsen. Något som inte behöver fläka ut hela min sjukdomshistoria, ibland kanske det räcker att inte delta eller byta ämne, men "narkomanen" i mig går igång stenhårt vid de här diskussionerna och gör mig galen. Jag önskar så starkt att jag vågade och orkade säga något som kanske kunde skapa lite ringar på

Tågfilosofi

Bild
På väg hem från Trollhättan med ett tåg som är 25 min försenat. Det gör mig inte mycket eftersom jag ändå inte är hemma före ett. Av någon helt obegriplig anledning är tåget fruktansvärt kallt och fullt upplyst en söndagskväll kl tio. Nu lever inte resten av världen efter samma schema som jag men det är ändå en rimlig tid att sova tycker jag. Nästa gång jag åker långt ska jag ha en riktigt bra filt och sovmask med mig. Det har varit en helg i skuggan av en något rosaskimrande nykär vän. Sovandes på madrass, prestigelösa dagar i en "lugneteftertentan" studentstad. Givetvis med tentaphest och dans halva natten! Jag har funderat en del kring identitet, vad som är viktigt och spelar roll för mig. Hur jag väljer vad och vilka i mitt liv jag ska lägga tid på. Det är ju ingen nyhet att jag omdefinierar min självbild och funderar på vad jag verkligen vill göra. Jag börjar ta mig själv på stort allvar men försöker möta världen med fler klacksparkar. Ofta tycker jag att människor prat

Mr Cool

Bild
Vi vet inte vart vi ska men du vet, vi ska komma dit. 

Frisk

Bild
Mina drömmar, mål och planer känns spännande och realistiska. Det kan bli bra. Livet alltså. Det kan bli så som jag vill att det ska  bli, jag kan styra själv över mitt liv. Rent psykologiskt så är jag i en tonårsfas på vissa sätt, jag var ju sjuk en stor del av min tonårstid och jagade bekräftelse från alla, i hela omgivningen, hela tiden. Nu jobbar jag mycket med affirmationer, positiva tankar och sånt som jag tycker känns lite mesigt men som gör stor skillnad för mitt sätt att tänka och må. Satt och kladdade lite med penna och papper och skrev ner bra saker om mig, stannade när jag lycklig som en mört kom fram till detta: En ganska häftig tanke. Ätstörningen kommer alltid att vara en del av min historia och den jag är. Men det betyder inte att den för alltid är något jag måste förhålla mig till. Jag måste inte identifiera mig utifrån "hur" frisk eller sjuk jag är. Givetvis kommer bantning, mat och träning vara en allergi för mig resten av mitt liv, det är min drog. D

Så är det

Ibland är jag förbannat klok. Det här skrev jag för några veckor sedan och jag håller med mig själv så mycket att jag delar med mig av det igen. "Jag är en djävligt bra människa, som har lite svårt att acceptera det, men i grund och botten tycker jag om mig själv, jag älskar mig själv och vill mig själv väl. Ännu tycker jag inte om "Polis-Emma", jag kommer lära mig att tycka om henne, för hon är en del av mig som jag ska leva med varje dag. Men det måste få ta tid. För vår relation är ganska skev och destruktiv. Till slut ska jag krama om henne och berätta att det är helt ok att hon finns, men att det är jag och inte hon som bestämmer över mitt liv."

Livet

Lyckan, kärleken och meningen med livet. Ät, njut, låt dig förföras av skönhet och kärlek! Tänk att få vara i Italien i månader och njuta av "dolce far niente" (att inte göra någonting alls). Att känna solens strålar i ansiktet. Ta långa promenader och prata om livets varanden och icke-varanden.Tänk att laga mat i flera timmar och sedan äta och dricka av vin och pasta ännu fler timmar bara för att det är ett trevligt middagssällskap. Italien är ett land på jorden där jag har fått för mig att människor verkligen kan njuta av det som gör livet vackert. Det är en mentalitet jag vill ta in i mitt liv. Att leva livet fullt ut.

"The future's got a million roads for you to choose, but you'll walk a little taller in some high heel shoes"

Jag fruktar helheten

Funderar mycket på det här med att hitta mig själv. Att lära känna alla sidor av mig så jag vet vad jag har att spela med. Att acceptera alla de känslor jag känner och lära mig navigera utifrån dem. När jag kan det kan jag automatiskt reagera utifrån känslan jag känner och inte hur jag "borde" känna, göra eller tycka. Jag vill hitta vägarna in i mig själv och öppna de dörrar och vägspärrar som har funnits så länge att de börjar bli en del av mig. Allt jag ser är vägspärrar och stängda dörrar. ”Jag går på stigen. Jag är en människa som rör sig sakta mot mig själv. Detta är ingenting jag längtar efter: det bara är. Ett ofrånkomligt möte på offentlig plats. Vad fruktar jag? Att likheten skall vara slående/eller skillnaden bestående? Jag fruktar helheten: att acceptera allt jag är, inte bara det lilla som jag visar upp till allmänt beskådande.”  - Petter Bergman En hemlig grundton  

Be happy in this moment

Bild
For this moment is your life.

Den här behövde jag idag

Bild

Kropp och träning

Bild
Att berätta för andra om sina problem med vikten, hälsan och därmed också sina matvanor och andra beteenden som är kopplade till detta innebär att öppna en dörr till ett inre rum som tidigare har varit stängd . - Prästmangan Magnus beskrivning av hur det är att vara överviktig stämmer med hur det är att ha en ätstörning. Alla överviktiga är behöver inte vara ätstörda och alla ätstörda är inte underviktiga. Men skammen är samma. Att man på något sätt har misslyckats leva upp till det som vi i vårat samhälle säger ska vara så enkelt. Vi har skapat ett samhälle som inte accepterar skillnader. Det är inte ok i samhället att vara överviktig, underviktig eller att inte passa in i normen. Det här är inte nytt, men fortfarande lika aktuellt. Hur har vi skapat ett samhälle som går ut på att vi konstant ska forma om oss för att passa in i "barbiebilden" av vad som är accepterat? "Det är ju bara se till att man tränar mer än man äter, input vs output." Skulle det vara så

Miss Skinny

Jag vill säga något om Miss Skinny. Jag blev inte chockad när reklamen dök upp. Lite provocerad, men mest valde jag att ignorera den och hoppades att det inte skulle bli en så stor grej. Jag stängde den dörren innan jag visste vad det handlade om, för jag måste stänga av smalhetsidealet. Det är bra för mig att jag klarar av att stänga av det, men tyvärr klarar allt för många i samhället inte av att göra det. Jag blir extra lycklig varje gång jag känner mig glad på ett träningspass, då inser jag att jag verkligen tränar av lust och inte tvång. Men tänk vilken tur jag har som tänker så! Vi lever i ett ätstört samhälle, där det är accepterat att man är missnöjd med sin kropp, att man kan ” unna sig en kaka nu när man varit duktig och tränat” (det kokar i mig bara av att skriva det där). Vi måste börja prata, ifrågasätta och förändra den här synen på oss själva och våra kroppar och det är upp till var och en av oss. Frisk och fri har tagit med hårdhandskarna för att öppna upp dialogen oc

Den rosa boken

Bild
Fortsätter med min motivationsbok. Klippt bilder på kramande nallar och blivit glad. Det är mycket trevligare med kreativt kaos än att städa på en lördag.

Ett enda liv

Fan, passa på å njut. Dansa, drick, ät, njut! Lev ditt enda liv. Du har bara ett. Be om ursäkt när det blir fel och våga satsa och göra det ditt hjärta innerst inne vill. Det är nog då vi mår allra bäst och lever livet mest innerligt.

Säg vem som vackrast i landet är

Som jag har hatat den bilden, kroppen i spegeln som är både större och fulare än alla andra i salen. Jag har hatat, föraktat och varit rädd för min spegelbild så mycket att jag har undvikit att träna i spegelsalen eller avsiktligt ställt mig bakom någon för att slippa se. Men inte idag! Idag sa jag åt den sjuka emma att vara tyst för idag såg jag en kropp som jag är nöjd med och nästan älskar. Varenda del som jag brukat hata och förakta tittade jag på idag och såg styrka och glädje. Inte för att jag är mer vältränad nu än för tre veckor sedan när jag hatade min kropp, utan för att jag idag tycker om mig själv. Sådana dagar kan jag njuta av träningen, vara snäll mot kroppen och träna för att jag vill och inte för att straffa kroppen eller mig själv. Idag var jag min kropp, istället för att bara ha en kropp. Det som skrämmer mig i det här är att när jag mår dåligt ser jag inte bara på kroppen med en annan blick, hjärnan blir sjukt nog lurad att tycka att jag är tjockast och fetast och

Motivation

Bild
Tankarnas kraft kommer vara något som förvånar mig hela livet. När jag är 45 kommer jag sitta en helt vanlig torsdag och förvånas över vilken förändring jag kan skapa av att tänka positivt kring både här och nu-andet och framtiden  Jag har börjat med olika sorters motivationsböcker. Vilket jag tycker är både klämkäckt och onödigt, men som jag inser vikten av och verkligen tycker om att göra, jag blir så glad av de! Bland annat har jag en stor, rosa bok som jag fyllt med diverse citat, bilder, egna tankar och ord som ska hjälpa mig när jag behöver motiveras, lugnas eller bara komma ihåg att jag har tagit mig igenom ett djävla helvete, flera gånger. Jag ska inte tillbaka dit. Istället hoppas jag att den här boken kan vara ett av mina verktyg när världen lutar, att jag kan bläddra, glädjas, hitta stöd, kanske lägga till något och låta den utvecklas med tiden. Här är några av mina favoriter: 

Indien

Bild
För er som har missat det tänkte jag berätta att jag ska till Indien! Jag måste upprepa det för mig själv flera gånger för att förstå det. Indien har varit en dröm för mig sen jag att på första infomötet om utbytesstudier på KI för nästan 2 år sedan. Efter jul åker jag och mamma till Dehli och åker med lite nattåg och annat runt norra indien de första veckorna. Sen avslutar jag själv i Mumbai, Goa och kanske Pune. På många sätt är det en dröm som slår in samtidigt som det är en utmaning. Det kommer förhoppningsvis bli en av de bästa upplevelserna i mitt liv, kanske är lite väl stort att tänka just nu. Men tänk tanken,  22 år gammal och på resa i Indien, om jag vill kan det få förändra mig lite grann.  Så här taggad är jag just nu! 

Du är värd att må bra varje dag

Trots att livet är stressigt, jobbigt och i många fall orättvist så är jag så lyckligt lottad att jag har kontroll över mycket i mitt liv. Jag kan välja om jag vill gå eller åka buss till jobbet för jag har en fungerande kropp och råd med kollektivtrafik. Hur mycket eller lite jag äter styr jag över för jag tar hand om mig själv, köper min egen mat och har ett eget hem med tak över huvudet och vila för natten.  En stressig dag som idag kan jag välja att ösa ur, slappna av, varva ner och ladda om. Med hjälp av mina tankar. Antingen väljer jag att fortsätta tänka att jag är stressad och bli arg, förbannad och irriterad eller så väljer jag att vända på det och ser det som ligger framför mig nu. Att solen skiner och halva dagen faktiskt är kvar. Att jag med mina tankar kan kontrollera min kropp och mina känslor och bli både gladare och lugnare.

Harry Potter merch

Bild
En hel bok på en vägg! Hela Harry Potter and The Philosophers stone som en enda stor och underbar affisch. Längst inne i hörnet i butiken på Kings Cross 9 3/4 hittade jag den. Den butiken är btw ett typ exempel på hur Harry Potter världen har förändrats. Jag har varit på Kings Cross kanske fyra gånger i mitt liv. De första gångerna var det en vagn i en vägg (någon gång en plastvägg pga av byggen), nu är det en organiserad kö, man betalar för fotot och kan köpa allt från affischer till kläder till tågbiljetter i butiken bredvid! För två, tre år sedan var det omöjligt att få tag i Harry Potter merch. Nu finns det överallt!

Emma Pemma

Personalfest på jobbet igår och jag tog i lite för mycket. Men jag är ändå djäkligt nöjd. Det här är första gången som jag inte sitter hela dagen efter en stor fylla och ångrar och skäms att jag tappade kontrollen. De första timmarna idag har varit så, men sen har jag insett att vad fan spelar det för roll? Alla gör dumma saker och jag gjorde ingenting olagligt eller skitkorkat (vad jag minns). Däremot känner jag att det är onödigt att det alltid går ut över alla i mina omgivning, att det blir de som får ta hand om mig eftersom jag inte kan ta mig hem själv, och att min syster återigen fick komma till min undsättning. Jag kan inte lova att jag aldrig någonsin kommer bli skitfull igen, men jag kan lova att försöka acceptera att det blir så och försöka vara så nykter att jag kan ta mig hem själv. Hon som skäms och får ångest över mina fyllor, det är "Polis-Emma", den duktiga Emma som alltid ska vara perfekt och hålla fasaden uppe. Idag har jag försökt låsa in henne, försökt be

Bara vara jag

Jag undrar varför jag fortfarande har problem med min duktiga sida. Duktiga emma föraktar mig för att jag fortfarande pratar om det här. Duktiga Emma mår bäst när hon inte syns, när hon har så total kontroll att jag, emma som bara är, inte får luft nog att ifrågasätta. Jag som vill leva mitt liv fullt ut. Inte jaga erkännande från världen runt omkring.

DFTBA

Bild
Tänker min hjärna djävlas med mig, då ska jag fan djävlas tillbaka. Jag ska motivera skiten ur mig själv. Under två timmar idag skämde jag bort mig själv med en manikyr. Fan så arg jag blir ibland att jag fortfarande inte mår bra, att det här sjuka, konstiga, älskade annorlunda får makt över mig. Så mycket makt att jag älskar det eftersom jag inte vet hur livet ser ut på andra sidan. Fortfarande. Det är fan dags att ta reda på det. Dags att skrapa fram motivationen och orka fortsätta motivera mig själva varenda dag. Skriva "må bra" listor. Planera in "Emma-tid". Planera ett hälsosamt liv där det finns tid för det jag vill orka med. Inte glömma bort att jag är grym! (DFTBA) En dag ska jag se tillbaka från andra sidan. Take care of you present so it won't destroy your future

Maxmat

Jag äter själv på max. Ångesten står mig upp i halsen, men jag äter själv på max. Det blir en matmässig kompromiss men jag äter själv på max!  Därför vill jag dela det.

Vackra pojkar, vackra män

Bild
Parkteaterns sista föreställning för den här sommaren blev min första i år. Rikard Wolff underhöll med sånger om livet, kärleken och längtan.  Jag är glad och tacksam just nu men kan inte låta bli att fundera.  Denna fascinerande man är en av några få kända svenska 50+ som är homosexuella och dessa få kända män talar ofta om andra män som vackra. Vackra pojkar, vackra män, vackra kroppar, tänder, ögon och till och med vackra händer. Varför är det bara de homosexuella männen som får vara vackra? Sällan har jag hört en heterosexuell man tala om en annan man och kalla honom vacker. Men kvinnor kallar varandra vackra oavsett läggning.  Eller inbillar jag mig bara? Är vackert något vi är när en annan människa åtrår oss? Annars är vi snygga eller har fina kläder på oss. Jag tycker om ordet vacker. Det är ett ord som beskriver en naturlighet.  Vår naturliga skönhet och det är ju i naturen vi hittar det vackraste och mest unika.

Idag skrev någon annan orden åt mig

Ibland är det så skönt att någon annan har varit med om samma sak som jag. Att jag kan läsa någon annans ord och känna att så där känner jag också. Jag vill förklara hur jag mår, men idag räcker det här. "Men det blir  ändå lättare när mönstren och strukturerna syns, när man vet att det handlar om pengar, om kontroll och om lögner om vad som är vackert och naturligt och hälsosamt och rätt och riktigt. Det är lite lättare att inte hata mig själv när jag vet att jag blir lurad att göra det helt i onödan. När jag långsamt lärt mig själv att mat är till för näring och njutning, träning är till för att må bra, och kläder är till för värme och dekoration. De är inte fiender, de är inte tecken på mina missly ckanden."    - Julia Skott  Läs hela artikeln  och läs sen Aase Bergs dikt från Människoätande Människor i Märsta. LEJON BARA ÄR  Loj som ett lejon ligger han naken på sängen Inte en sekund tänker hans inre ödla på hur min blick ser ut och vad den ser

Från och med nu är jag mig själv.

Bild
Idag har jag slagits av hur främmande jag är. Född vit, heterosexuell tjej i en stockholmsförort. Det är inte särskilt synd om mig. Men jag vågar inte dra på mig en sjal för att visa solidaritet med den kvinna som slogs ner i Farsta för att hon bar hijab och min första reaktion när jag promenerar genom det mest invandrartäta området i min hemort är att vara rädd. För här har ju faktiskt någon mördats, den gången för länge sen. Här kan det finnas farliga och desperata människor som kanske tycker att min mobiltelefon är värd att stjäla. (Men lite längre bort, på andra sidan järnvägen, där jag har min lägenhet kan jag om kvällarna höra höjda röster och smällar genom de tunna väggarna.) Sen tänker jag att "Så vackert det är här, varför har jag aldrig varit här?". För det har jag inte. Jag har inte varit i den delen. Mina vänner har inte bott där, det finns varken ungdomsgård eller någon kultur- eller idrottsanläggning som jag haft anledning att besöka. Ett mellanstadiedisko min

Och han ska torka varje tår från deras ögon. Det som en gång var ska få ett slut

Jag har just läst ut den sista delen i Jonas Gardells trilogi. Döden. Den är tung, döden är ständigt närvarande, hand i hand med en nästan förlamande sorg. Hur man orkar leva och inte bara överleva är otroligt.  För precis som den vita älgen fick dessa aidssjuka män höra att de inte passade in. Att det var bättre för naturen om de dog. De som överlevde har inte bara gått igenom mer sorg under några korta år än de flesta människor gör i ett liv, de fick under tiden kämpa för sin egen rätt att existera. De upplevelserna har människor fortfarande idag. Det är fel! Världen ska inte se ut så här! Med regnbågens färger på naglarna väckte Emma Green Tregaro den diskussion internationellt som Gardell väckt här i Sverige. Det handlar om kärlek. Om rätten att älska vem man vill och att våga älska sig själv och slippa skämmas. "Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig." Det lilla, det enkla, borde alla få rätt till. Men världen ser inte ut som den ska och jag vet inte hur jag

Hur dom än

Bild
"Be the change you wanna see in the world." Ghandi "Rock bottom became solid foundation on which I rebuilt my life." JK Rowling "Det är inge synd om dig.  Du är bara van."  Oskar Linnros Ord, ord, ord. Jag samlar på ord. Mina ord, andras ord. De ramlar in i mitt liv från låtar, böcker, filmer. Allt jag möter. Människor jag pratar med som säger något bra. Så jag släpper fram mitt pretentiösa jag och försöker tänka att jag inte spelar så djäkla stor roll utan alla dessa ord, som skapar en sådan magi, dem är vad som spelar roll. Det är orden som formar livet.  I allt vi gör spelar orden roll. När vi pratar eller messar med de människor som är en del i våra liv, när vi möter någon på gatan som frågar om vägen. När vi läser en skylt som bekräftar att vi är på väg åt rätt håll.  När vi tar upp en tidning och eller bok och transporteras bort till en annan värld, ett annat liv. Då förändras våra egna liv.  Utan orden, kommunikationen, tankarna

Glass i solen

Bild
Klassikern sol över Stockholm med fina vänner. Klyschigt och klassiskt är det just för att det är fint för oss. Vi åt crêpes på en restaurang som betyder mycket för mig, trots att jag inte insett det tidigare och åt glass för att det är en fin tradition. Mina vänner är fina för att jag genom att försöka se mig själv ur deras ögon slappnar av och andas ut lite mer. Det där lät själviskt, de är fina för att de är ärliga och sig själva och jag blir lite grann en bättre person av att känna dem.

För att jag är nörd

Bild
En vecka kvar, sen är jobbet i full gång. Innan dess hinner jag med ett sista äventyr. Väskan är packad, biljetterna utskrivna, passet framme. Imorgon sitter jag på ett flyg till London, på torsdag kickar det igång. Leakycon! Nervositet och förväntan gör mig knäpp och jag förväntar mig vara trött och lycklig när jag kommer hem på söndag, som den nörd jag är.  Jag fick hem en trollstav! (Som nog får stanna hemma) Men paketet var TÄCKT av frimärken. Not enough? Här är packningen!

Dagens kreativa kaos

Bild

10 Lessons from Einstein

Bild
1.   Follow Your Curiosity  “I have no special talent. I am only passionately curious.” 2.  Perseverance is Priceless  “It’s not that I’m so smart; it’s just that I stay with problems longer.” 3.  Focus on the Present  “Any man who can drive safely while kissing a pretty girl is simply not giving the kiss the attention it deserves.” 4.  The Imagination is Powerful  “Imagination is everything. It is the preview of life’s coming attractions. Imagination is more important than knowledge.” 5.  Make Mistakes  “A person who never made a mistake never tried anything new.” 6.  Live in the Moment  “I never think of the future – it comes soon enough.” 7.  Create Value  “Strive not to be a success, but rather to be of value.” 8.  Don’t be repetitive  “Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.” 9.  Knowledge Comes From Experience  “Information is not knowledge. The only source of knowledge is experience.” 10.  Learn the Rules and T

Leakycon

Bild
Jag har lite svårt att andas och kan inte riktigt tro att det här är sant... försöker fortfarande förstå det.  Det kommer kosta mig jättemycket pengar och jag kommer komma tillbaka på natten innan jag börjar jobba om jag har otur, men jag ska till LEAKYCON I LONDON!!!!  Det är en helt sjuk dream come true, jag har velat åka så länge och var skitsur att jag missade den första registreringen, men nu har pengarna dragits, jag har fyra kopior på min registrering och ska bara fixa flyg och boende så är allt klart. Jag ska dit!!! Inte bara träffa andra nördar utan träffa mina nördidoler inom podcasting, wizard rock också!  (Men jag tror inte på det ändå... det är fortfarande för bra för att vara sant.)

There and back again, på en båt!

Bild
Väskan är inte uppackad än, känner jag mig själv rätt så dröjer det ett tag innan den blir det. Innan jag börjar packar upp väskan ligger fotona redigerade på facebook. Det är så viktigt att alla andra får veta att jag gjort något. Vilket är extremt opretentiöst och okultiverat. Men vart ska alla foton ta vägen annars? Det kanske är dags att göra klart de där fotoalbumen snart. Resan till Riga har varit härlig. Vi har haft kul, promenerat, upplevt, skrattat, pratat. Allt det man gör när man reser. Vi hittade jättebillig frusen yoghurt som man kunde pussla ihop själv med olika smaker, såser, godis, frukter, strössel. Underbart gott och lyxigt. (jag vill hitta de som finns i Stockholm också, helst lika billigt som där.) Borta bra men hemma bäst. Det var skönt att komma hem till mitt tomma, mitt egna, där jag bestämmer. Men nu börjar jag i mitt stilla sinne packa får både Polen och London i huvudet. Fördelen när jag reser bort är ju som de flesta känner att vardagen försvinner, för mig

En kärlekshistoria

Ack att kunna följa sitt hjärta. Att våga tro på kärleken, släppa stoltheten och jaga det som man bara vet längst inne i hjärtat är rätt. Sen att skriva om det! Letters to Juliet har förgyllt min söndagskväll. Jag har förlorat mig i en bitter engelsman, Italiens natur, ett sökande efter Romeo och en vacker, sorglig kärlekshistoria. Vilket väckt samma längtan som jag tror alla som sett eller läst "Eat, pray, love" upplevt. En längtan och önskan att se Italien, höra språket, känna pulsen och leva i romantikens städer. Jag vet inte om jag ska dit för att skriva, äta mat eller hitta mitt livs kärlek. Men dit ska jag.  I Letters to Juliet spelas Love story av Taylor Swift mot slutet, när hjältinnan förstår att hon inte älskar den spanska kocken som lämnade henne ensam på deras semester i Italien, utan hon älskar den bittra engelsmannen hon lärde känna under tiden istället. Jag var i Milano när jag var 17 och nykär. Jag var där och han var hemma och när jag kom hem hade han sk

Du kan mer än du tror

Jag låter hans ord slå in i mig och riva allt för att gräva upp känslorna längst ner i den mörka jorden. Jag delar hans längtan till skogen och slappnar av när hans ord talar om Dalarna. Hans ord läker min sorg. Hur orättvist det än är. Han inspirerar mig att längta, önska, drömma och leva. Hans smärta väcker i mig en längtan att springa så långt jag kan från den sjukdom och de tankar som från och till skadar mig djupt. Jag motiveras att hitta det i livet som jag älskar. Hans ord. Hans kärlek till berättandet och orden får mig att längta till att själv få orden att gråta, glädjas och skrika. Jag känner honom inte, han känner inte mig. Men denna man som vågar tala om livets allt, livets sista och sorgens smärta berättar för mig att: "Äventyret väntar, om vi bara vill." Kristian Gidlund, dagens sommarpratare i P1. Tack.

Om en människa

Bild
När jag slutade plugga i höstas var det svårt att förklara vad jag pysslade med på dagarna. Jag var ofta snabb med att berätta att jag faktiskt hade gjort något vettigt och pluggat i drygt ett år, men sen blev det svårare, när jag skulle förklara varför jag slutade. För den sanna anledningen är ju att jag fokuserade på mig själv i och med att jag återigen blev sjuk i ätstörningar. Det är klart att det första man säger kanske inte är att "jag är sjuk", oavsett vilken sjukdom det handlar om. Men varför är det så? Varför kan man inte säga att jag är sjuk och har insett att jag inte enbart kan fokusera på att prestera utan måste ge mig själv fokus också för att bli frisk. Jag tror det handlar om att vi lägger så mycket av vår identitet i våra prestationer. Jobbet och utbildningen är ju det man pratar om när man träffar nya människor. Första frågan är ofta vad gör du? Eller, ännu värre: Vad är du? Svaret på de frågan är ju extremt mångfacetterat, själv är jag kvinna, människa, b

Sjukt liv, helt liv

"De här tomma hoten svider i mig, för det här är inte jag. Du gör mig ond. Och du lyssnar inte ens. För du är ingen människa. Du är cancern i min kropp. Jag kommer alltid hata dig för det." -  Kristian Gidlund Jag har fastnat i hans ord, han berättelse. Tankar och känslor som inte är mina, trots det så känner jag igen det. Jag inser att jag blir avundsjuk, inte på sjukdomen. Jag önskar ingen att vara så sjuk, men på att det går att peka på cancern och säga: "Jag hatar dig." Jag vågar inte hata. Vågar inte hata ätstörningen, hittar fortfarande för mycket trygghet i den. Ilska, hat och ledsenhet är svagt, de visar att jag erkänt det jag varit med om och att jag inte har haft kontroll på det. Det är inte där jag vill vara, jag vill vara på andra sidan, den där som genomlevt, blivit frisk och säger: "sjukdomen har lärt mig, och bla bla bla." Livet är ett djävla trassel, det gör ont. Varje gång vi ställer oss upp kommer ett nytt slag och slår oss till mark

Sommarprat

En regnig, mulen midsommardag. Jag lyssnar på Jonas Gardells sommarprat och önskar att jag satt i en stuga på landet och inte i min stökiga lägenhet, vid mitt köksbord bredvid fönstret. Njuter trots det av hans magiska förmåga att fängsla med ord, berätta om känslorna och händelserna som formar ett liv.  "Till slut måste vi våga."  "Vi måste få finnas." Vi måste minnas, aldrig någonsin igen glömma. Aldrig vägra människor sina enklaste rättigheter till livet. Vi måste fortsätta att berätta, om varandra, om hur vi som människor fungerar och behandlar varandra. Vi ska torka varandras tårar.  

Sommar

Bild
Det gör ont att bli hel. Veckan har varit känslomässigt tung och jag har ingen koll på hur och vad jag verkligen känner. Kanske är det till och med dags att omvärdera den jag tror att jag är. Energin är som bortblåst och jag hoppas att jag imorgon bara kan flyta med utan någon större ansträngning, bara delta, njuta av solen och sitta på en filt och äta jordgubbar. Anna och jag förra midsommar

Vilse i livet

Bild
Det är jobbigt att vara människa. Jag har trasats sönder om och om igen och inte lärt mig att pussla ihop mig själv på rätt sätt. Det finns många som mår som jag, eller ännu sämre, så jag är inte ensam. Men så ser min verklighet ut, den är lite skakig och kantig. Eftersom jag inte accepterat att den är det utan fått för mig att den är ganska hel och fin nu när jag börjat både äta och träna igen, så gör det ont när jag förstår hur det faktiskt ser ut. Att jag är trasig. Hur klyschigt det än låter måste jag använda mig av allt det onda och arga och låta det bli en del av mig så att jag kan gå vidare och leva. Hitta energi och glädje i livet och inte gräva ner mig och fastna där det bara gör ont. Så här någonting: Små myrsteg framåt och alla ni får läsa om vartenda ett eftersom jag blir lite mer hel ju mer jag skriver om det. Jag ska avslöja en hemlighet, jag skäms lite för att jag skriver det här. Skäms för hur svårt jag har att känna känslor och erkänna hur jag mår. Men känslorna ä

Arg

Bild
Känslorna sitter i kroppen, men det är inte alltid så lätt att hitta var de är. Jag fick höra att känslorna är vår kompass för att navigera genom livet. Men först behöver jag hitta var i kroppen jag känner känslorna. När jag blir arg brukar jag vända det mot mig själv, då sitter det i magen, gråten sitter i halsen, stressen kommer smygande i ryggen och jag sjunker ihop och blir mer och mer vilje- och orkeslös. Till slut försvinner ilskan och jag minns inte längre att jag är arg, istället blir jag ledsen, trött, stressad och deprimerad och jag tar ut det på mig själv genom självömkan och negativa tankar. Anstränger jag mig för att vända ilskan utåt istället så sitter det i huvudet, halsmusklerna, axlarna, armarna och benen. Som om kroppen förbereder sig för att skrika högt, sparka och slå åt alla håll och kanter samtidigt som det brinner en svart och röd eld i magen. I det läget kan jag rikta alla arga tankar utåt på de människor som gjort fel. Jag är starkare, mer motiverad och kan slå

Bara vara (jag tror jag börjar förstå vad det betyder)

Bild
Njut av livet  som det är  ingenting är någonsin  som förut  det som en gång var  kommer aldrig tillbaka  blicka framåt för motivation  vänd dig om för inspiration  men våga ta steget  att  LEVA  här och nu

Genus i DN

DN's kulturdel är proppad med genustänk. Det börjar med en artikel om girl-gang filmer. Selena Gomez och Vanessa Hudgens är med i en film där de spelar brutala och inte alls disneysöta tjejer. Sofia Coppolas the "Bling Ring" handlar om ett tjejgäng i Hollywood som stjäl kändisars kläder och prylar. Det kommer flera filmer nu som handlar om mer eller mindre brutala tjejer som revolterar mot det mansdominerade samhället. Det sticker säkert i många ögon men jag gillar det. "Vi måste höja våra röster för att höras!".  På andra håll i samma tidning läser jag om våra verkliga prinsessor och hur lika de är pandor. "Prinsessors kroppar är komplicerad materia". Skribenten menar att prinsessorna är "[dåligt anpassade till en modern miljö]" men visst är de trevliga att titta på! Madeleine är en symbol mer än människa, hon betraktas utifrån vilka kläder hon har på sig och vilka former hon har. Hon är världens vackraste och sexigaste prinsessa och ska he

Det här är varken givande eller uttömmande, det här är bittert.

07.30 drack jag en liten kopp kaffe med mjölk, den första på en vecka. Jag glömde ta omeprazol innan jag gick till jobbet. Sen dess har jag haft halsbränna som svider, gör ont och gör mig så d***a förbannad! Kan det aldrig gå över? Nu vill jag helst av allt äta en macka m jordnötssmör och sylt till kvällen men det kommer nog inte gå eftersom min mage fortsätter spruta ut magsyra rätt upp i halsen på mig själv men nu är det inte direkt självförvållat iallafall. Ja, jag är bitter.

Publicitet

Istället för att reagera med stolthet och glädje när jag ser mitt namn i en tidning blev jag den här gången lite rädd, skämdes en del och har inte alls känt mig lika stolt. Kanske handlar det om att jag nu skrivit en ledare där jag ville vara ärlig men inte utlämnande och därför känner jag att den haltar och inte fyller den roll jag ville att den skulle göra. När jag läser den inser jag också hur svårt jag har att leva upp till mina egna så fina ord, därför blir den i mina ögon pretentiös och oärlig. Ja, vi är alla våra hårdaste kritiker. Men hur ska vi annars utvecklas? Samtidigt som jag är riktigt stolt över mittenstycket. Därför delar jag det stycke jag är mest stolt över med er, vill ni läsa allt kan ni antingen promenera in till en av fyra Svenska Kyrkor i Järfälla eller gå in på Amos . "Eftersom jag är en person som hela mitt liv velat prestera väldigt mycket och identifierat mig i mina prestationer, har det lett till att jag någonstans på vägen tappat bort mitt egenvä

Kaos

Bild
Att pyssla, fixa och göra saker hemma ordentligt är inte riktigt min grej. Jag lyckas inte riktigt se slutprodukten och slutar halvvägs igenom. Just nu har jag ett kreativt kaos här. Tanken är att min "Taize-scrap book" ska bli klar, som jag började på i augusti. Det är tur att jag bor själv!

Harry Potter

Bild
Efter en lagom tung måndag och lite tyngre eftermiddag piggades min kväll upp av danspass med Klara och Harry Potter and The Half-Blood prince på tv när jag kom hem! Lägg till detta att jag ska till London och Leavesden med Linnea, Klara och Malin i sommar, då känns det himla bra faktiskt.