I exist as I am - that's enough!

Ideellt engagemang är upplyftande och helt otroligt roligt, samtidigt som det är frustrerande i många lägen. På många sätt precis som livet själv. Jag försöker värna om min tid och energi och lägga den där jag känner att jag kan utvecklas och få energi tillbaka och jag har insett att Tilia inte är en sådan plats för mig just nu. Därför har jag bestämt mig för att sluta som volontär i föreningen. Jag har gett mycket till en förening jag tror kommer kunna göra faktisk skillnad i det här samhället. Men nu har jag av olika anledningar beslutat mig för att sluta, och det känns större än mycket annat jag avslutat. Det är som att packa ihop en del av den jag varit de senaste åren och lägga på hyllan. Det är både tråkigt och ledsamt men nödvändigt för mig. Och det är inte jag som försvinner, bara en av de arenor där jag fått möjlighet att uttrycka mig själv och hjälpa andra. Jag är tacksam för det jag lärt mig och upplevt och stolt över det jag har gjort och min egen resa. Men mer än någ...

Jag är ofantligt tacksam att jag nominerade dessa två till Svenska Hjältar. Och att juryn valde ut dem till vinnare. Jag är så stolt att deras arbete lyfts och hyllas och att människor stöttar Tilia ekonomiskt så vi kan fortsätta hjälpa unga med psykisk ohälsa. Kvällen igår hade många höjdpunkter. En av de största var att vi som på olika sätt är involverade i Tilia fick en chans att ses och fira det här tillsammans. Jag önskar att vi alla kunnat vara där. Tack för en härlig kväll, för kramar, skratt, näsdukar, leenden och ännu mer kramar. Var och en av er är unik och strålande! Var och en av er är hjältar! Jag blev mållös och grät floder när Jenny kramade om mig och sa att hon var stolt över min utveckling, från stödsökande i deras självkänslakurser till delaktig i att starta Tilias första lokalavdelning. Jag är stolt över mig själv och innerligt tacksam för att Annso och Jenny finns och startat Tilia och att de tror på mig i det här. Utan de skulle inte jag vara den jag är...

Det är psykeveckan i Umeå och varje dag har jag stått och presenterat lokalavdelningen för Tilia med Ida och Rebecca.  Jag är överlycklig att jag har fått förtroendet att göra detta och den vidare förtroenden jag får i möten med nya människor. Idag var jag och Rebecca på P4 Västerbotten och berättade om föreningen, något som kändes ganska surrealistiskt. Vi har gjort intervjuer för lokaltidningar och varje gång någon vill berätta om oss blir jag stolt och glad. Det ger oss en möjlighet att nå ut till fler ungdomar som behöver stöd, att visa att ingen är ensam. Vi finns här med stöd och medmänsklighet. Jag tror på det här. Det kommer bli fint. Men är det någonting jag lärt mig via Tilia så är det att ta hand om mig själv. Hur kul och häftigt det här än är, så behöver jag varva ner och bara vara. Efter intervjun imorse gick jag runt sjön och njöt av vintern, kylan och solen och hann prata med min underbara storasyster. Jag laddar min batterier hos min familj, trots att det är mång...