I exist as I am - that's enough!

Jag försöker hela tiden hitta balans. Fortfarande tror jag att det kommer komma någon en dag och ge mig ett hemligt recept som ska få allt att bli bra. Få livet att falla på plats. Fast jag vet är att hemligheten är att det är jag själv som måste göra det. Varje dag. Varje dag sträva efter balans mellan högt och lågt, snabbt och långsamt. Det är upp till mig att ge mig vad jag behöver här och nu. Och att förstå att jag inte är så viktig, inte mer eller mindre viktig än någon annan. Jag lever mitt liv, med mina toppar och dalar. Men jag är långt ifrån den enda som försöker göra det jag gör, eller har jobbiga stunder i livet. För vi är alla en och samma. Var och en är unik, och alla sitter ihop. Jag är på en fantastisk upptäcksfärd i min andliga uppfattning just nu. Sedan många år tillbaka har jag kallat mig kristen, gått till kyrkan, tagit nattvard och känt mig sedd och älskad både av Gud och den kyrkliga gemenskapen. Nu känns den mänskliga beskrivningen av Gud som Jesus så liten. Det...

För att vädret är grått och kallt.  För att det är fågelparasiter i sjön. För att jag inte orkar cykla till skogen.  För att jag behöver stänga av hjärnan en stund. För att det är så himla bra. Det finns så många anledningar till att jag spenderar några timmar om dagen i Bluebell, Alabama med lagom mycket småstadsdrama och en himla massa paj! Vid sådana här tillfällen spelar det liksom ingen roll att jag sett serien så många gånger att jag kan replikerna utantill, det är fortfarande värt att titta på. En del i mig vill bli en gammal tant på en veranda i Alabama och dricka iste och äta paj med utsikt över havet. Jag har en något överromantisk bild av Alabama, och en dag ska jag utmana den med verkligheten. Men fram tills dess får jag baka mina egna pajer i Västerbotten istället. Jag kände för en chokladpaj idag (tänk inte på The Help, tänk inte på The Help, tänk inte på The Help!!!), och som vegan blir det inte vilken sort som helst.  Det blir en ra...

Í slutändan så är det bara jag som lever mitt liv, jag som måste ta de direkta konsekvenserna  av mina val. Men ändå lever vi alla tillsammans, på samma jord och med samma mängd tillgångar. Jag har valt att vara vegan av många skäl, och det är ett val jag mår bra av. Det är viktigt för mig att tänka efter när jag handlar och påverka miljön så lite som möjligt. Det är viktigt för mig att undivka produkter som på olika sätt bidragit till att dur och natur mår dåligt. Veganismen  handlar för mig om att  tänka efter ett varv till innan jag handlar, äter eller väljer om jag ska flyga eller åka tåg. För mig handlar veganismen om "Take no shit and do no harm." Tillsammans med att jag försökt meditera dagligen i februari har jag kommit närmare en känsla i mig som gör mig stabilare, eller mer hamonisk eller lugnare. Yogan, meditationen och veganismen går hand i hand för mig, det finns en term för det som jag inte minns, men jag vill lära mig mer om det. Det handlar om att skapa s...

Jag undrar mycket över behovet att synas. De flesta av oss har konton på flera olika sociala medier. När vi gör något lägger vi gärna upp en bild för att visa vad vi gjort. De texter jag skriver lägger jag gärna upp på nätet och visar vad jag gör. Jag tittar ofta på instagram, mailen, väntar nyfiket på om någon kommenterat, har någon åsikt, kanske tycker om det jag har gjort. Förstör vi inte för oss själva? Är inte en del av magin i att skapa och vara kreativ att låta en del ligga på hög och bara vara där tills vi minns det, tar fram det och gör något nytt av det. Kanske ger bort det till någon eftersom vi inser att det var just till den personen det skapades. Kreativiteten är svårt, för visst vill vi synas. Vi vill gärna höra att vi är duktiga. Det är ju vad vi fått lära oss som barn. "Vilken fin teckning, vad duktig du är!" Alla teckningar, syprojekt handlade om att någon skulle se och bedöma. Var finns det fria skapandet? Nu skulle jag ju kunna skriva det här bara...

"Det är inte dina prestationer som ger dig värde som människa" Jag har lånat orden från Emma Igelströms  blogg . Sen hon slog igenom som simmare har Emma Igelström varit en av mina stora förebilder. Då var jag i tioårsåldern och bröstsim var min favoritgren i simningen. Och där kom Emma, som tog VM-guld i samma gren! Jag vågade tro att jag kan göra precis vad jag vill! Några år senare hittade jag hennes självbiografi när jag flydde till biblioteket för att slippa tänka på ångest och ätstörning ett tag. Hon hade tagit sig igenom bulimi och skrivit en bok om det. Hennes bok hjälpte mig att hålla mig flytande när jag mådde som allra sämst, hennes bok gav mig styrka att kämpa. Sen fortsatte jag följa henne, när hon öppet berättade om sina olika beroenden och jag blev stärkt av att hon vågade prata om det och vara ärlig om hur hon mått. Jag minns när hon var med i Du är vad du äter och presenterades för världens viktigaste person, hennes egen spegelbild. Det får vem som hel...