I exist as I am - that's enough!

Det här spelar roll för mig. Jag har ritat av min egen hand. Det är inte bara ett friskhetstecken, det handlar om att jag har övervunnit rädslor och förutfattade meningar jag har haft om mig själv hela livet. De senaste åren har jag sakta men säkert slipat om den diamant som är jag för att få bort de kantstötta bitarna som alltid sökte prestation och bekräftelse. Innanför det hittade jag en längtan att skapa, rita och måla. För det har jag alltid gjort, trots att jag sagt att jag inte kan. Jag har sagt att jag inte kan, eftersom min självkänsla varit så låg att jag inte trott på att jag faktiskt kan. I min familj kunde min syster och farfar rita och måla, den ena var konstnär och båda är bildlärare. Ribban var satt högt, och jag kunde alltså inte rita, med min egen prestationssökande logik, för jag kunde inte rita som de gjorde. Därför försökte jag inte ens, det var inte för mig. Jag har inte haft motivationen att försöka och kreativiteten har inte funnits i mig när min självkän...

Det här visar återigen att kvinnor alltid förväntas göra så mycket mer än bara sitt jobb. Troligen får även manliga nyhetsuppläsare hatmail om sin storlek men jag hör sällan om män som förväntas vara förebilder och därför kritiseras för sin kropp. För kvinnor räcker det inte att göra ett bra jobb, vi förväntas också acceptera att det kastas skit på våra kroppar. Titta bara på det här: Källa  "Jag är mer än bara siffran på vågen" säger hon här. Hon är mycket mer än så, men här väljer näthataren att enbart se hennes yttre och dra många slutsatser om det. Hur hon är som förebild, att hennes hälsa är dålig, att hon är oansvarig som person. Hon kanske är allt detta (jag tvivlar starkt på det) men det har nog väldigt lite att göra med vilken siffra vågen visar eller vilket midjemått hon har. En bra förebild är en sådan som sprider positiva signaler om sig själv och andra oavsett kroppsform. Tjock är inte sjuk, eller svag, eller korkad. Tjock är precis lika snygg, smart och...

Höga klackar Hon går runt och ler  rak i ryggen på snabba fötter  hoppas varje dag att ingen ser  hennes insida som faller sönder Kroppen är min allergi. Den blir mitt vapen mot mig själv. Sådan är självdestruktiviteten. Vinsten över destruktiviteten och makten att leva mitt eget liv är att börja älska mitt vapen, använda det för gott istället för ont. Börja älska min kropp. En gång hörde jag om en psykolog som sagt till sin patient att ställa sig framför spegeln naken varje morgon och säga till sig själv att hen är snygg. Det är en viss kontrast mot övertäckta, gömda speglar. En kontrast som fungerar. Att titta på det som jag inte alltid tyckt om och säga till mig själv att jag är snygg, vacker och underbar ger mig kontroll över mina tankar och gör mig hemmastadd i min egen kropp. Kroppen blir inte längre något bortanför mig, den är jag. Fy f*n vad jag är snygg! En kollega till mig hade en tshirt med texten: "Who needs boobs when you've got an ass like t...

Jag kommer alltid ha ätstörningen bakom mig, men jag vill aldrig igen vill ha den framför mig eller här och nu. Eftersom det är en sjukdom kan jag själv inte bestämma att jag aldrig blir sjuk igen, men jag kan "vaccinera" mig och bygga upp mina försvar. Ett försvar är att välja vad jag påverkas av, välja bort skvallerblaskor, dieter, de tidningar som bara fokuserar på utsidan, istället välja det jag inspireras och mår bra  av. Som den här bilden på Jennifer Lawrence! Den är bra av många skäl. För det första är hon grymt snygg. För det andra blir jag lycklig hela vägen in i själen av att en tjej i min ålder, som så lätt kan fastna i en negativ syn på sin kropp, är stark nog att inte göra det. Hon vågar vara stolt över sin kropp och den hon är. Det är coolt! Om fler kändisar var som Jennifer Lawrence och vågade vara stolta över sina kroppar och slutade prata om hur de ser ut skulle världen bli vackrare. Då skulle våra rättesnören börja vara sunda, tjocka, smala, runda, tani...

DN har haft en artikelserie om elitgymnastik. Idag kom det upp ytterliggare en artikel som lite diffust beskrev en tjej som "ändrat pyttelite i sina matvanor" och tappat massor i vikt. Troligtvis är hon en av många som fått ätstörningar. Det finns många sporter där ätstörningar, både anorexi, bulimi, uns och otrorexi är vanliga, de jag hört mest av är just gymnastik, dans och givetvis min egen sport konstsim. Att det är en kroppsfixering i dessa sporter är inte så konstigt eftersom man går runt i små tajta kläder och det handlar om att vara stark, smal och vig för att klara av utmaningarna det innebär. Men jag kan tycka att föreningar och tränare borde uppmärksamma tränarnas roll i det här. Självklart är det inte enbart tränarna som är ansvariga om en idrottare blir sjuk i ätstörningar, men de är enormt viktiga i den personliga utveckling som sker när man som tonåring tränar och tävlar. Tränar man hårt måste man också äta ordentligt, jag tycker att jag borde kunna mer om nä...