Metaforbrottning och nattmörker
I helgen vad jag på metaforbrottning, något jag aldrig sett tidigare. Tänk estradpoesi, där alter-ego/karaktärer kastar metaforer mot varandra som motståndaren hakar på och spinner vidare på. Det var fruktansvärt roligt och underhållande. Inspirerad av detta skrev jag ihop en dikt (som dock inte följer regler för metaforbrottning) utifrån ordet nattmörker. Enjoy! Nattmörkret är som en landningsbana för drömmarna Nattmörkret är kreativitetens frihet, livets möjlighet och superhjältarnas tid att klä sig i vingar och mantlar Nattmörkret är stadens vila, en omålad canvas för han med sömnproblem och värktabletter som vandrar gata upp och gata ner och lyssnar till mörkret Nattmörkret är havets lekplats, där stjärnorna blir levande och fiskarna blir världens enda hot Nattmörkret är osagda ord i en säng klockan två Nattmörkret är näktergalens sång ända tills gryningen brutalt knackar på Nattmörkret är hjärtats stilla stund, när allt är tillåtet och ingent...