I exist as I am - that's enough!

Jag har alltid svårt för hösten, september tar slut, det blir mörkare för varje dag och jag går med en konstant stress och oro för att något ogripbart ska göra min värld mörk, skrämmande och läskig. Men av uppenbara skäl är just den här hösten fylld med lite fler ljusglimtar än annars. Förutom att han gör mig otroligt glad så har jag varken tid eller lust att kasta mig in i prestationsträsket som skolan kan förvandlas till ibland, jag gör det jag vill och behöver för att jag ska lära mig. Eftersom det finns någon som jag vill spendera en hel massa tid med blir också tid med mig själv (som jag haft stora mängder av det senaste året), något mer sällsynt. Jag värnar lite extra om stunderna när jag bara är med mig själv och tränar mig på att lyssna och inte skrämmas av de tankar jag har. Jag tror det är lösningen för mig för att inte fastna i prestationsträsk. Just nu är jag sjuk, dunderförkyld som jag inte varit sen i vintras,  så jag är nerbäddad i soffan med onepiece, TV-serier oc...

Den där listan har jag gett upp. För nu. Det krävde lite för mycket fokus tror jag. Mitt fokus idag ligger på att försöka få nervsystemet att antingen hoppa ur min kropp och visa mig exakt hur det fungerar... men det blir moment 22 eftersom min fina hjärna hör dit och den kan inte förstå sig själv. Det är inte så jobbigt som det låter, men eftersom mina hålor i ansiktet, typ sinus bla bla är lagom inflammerade eller nått så känns det segt att sitta med huvudet böjd över boken i flera timmar och få ont i trapeziamuskeln (tror jag) också. Plus att mina pulmona, bronki och trachea är irriterade behöver behandlas med MÄNGDER te och lite ingefära. Helst vill jag få ligga i soffan och sova för att bli helt frisk. Tänk att en sån liten sak som en förkylning som inte helt har brutit ut gör en så modlös. Fast allt är inte hopplöst, jag har ju visat att jag kan lite. Men den där tanken med att informationen kan osmotiskt ta sig in i hjärnan är lockande. Aja, när jag väl blir klar är det hel...