I exist as I am - that's enough!

Ibland undrar jag varför jag gör det här, varför jag utsätter mig för något som gör mig alldeles förtvivlad och får mig att stänga av omvärlden totalt. Nästa sekund undrar jag hur det fortfarande kan vara på det sättet. Jag lade precis ifrån mig Harry Potter and the Order of the Phoenix. Hela boken är genial och så skickligt skriven. Trots att jag läst den oräkneliga gånger hittar jag fortfarande något nytt, detaljer jag inte sett förut, tvistar och blickar som får ett helt nytt ljus. Och fortfarande gör det ont. För det är så mycket mer än en bok. Det är min barndom, min tonårstid, min frihet, min lycka, min tillflyktsort. Harry Potter och den världen var min trygghet när ingenting annat var det. Rowling sa i en intervju efter sjunde boken: "Harry was my constant." Det var det för mig också, och är fortfarande. Jag vet var jag har dem, var mina vänner finns i den världen, så jag återvänder alltid. It's real for us. Always. Öppnar dörren till Stora Sa...

I våras läste jag The Timetravellers Wife, en bok som jag bytte till mig på LeakyCon förra året. Jag sträckläste boken och grät mig igenom det mesta. Ikväll såg jag filmen, på precis samma sätt. Boken är så beroende av miljöskiftningar eftersom det handlar om en tidsresenär så miljöbeskrivningarna är enkla, men tydliga. De målas med breda penseldrag i skarpa färger och fylls ut med känslor. Det gjorde att filmen många gånger träffade HELT RÄTT i miljöerna. Både författaren och filmskaparna lyckades använda sina miljöer för att förmedla en känsla. Även om filmen bara är en liten bråkdel av boken så är de rätta stunderna med, de har slagits ihop och omarbetats, men många av detaljerna är kvar och gör historien magisk. Jag gråter floder av den starka kärleken, saknaden och familjebanden. Det är vackert, den sanna kärleken, jag tror på den, och jag tror att människor mår som allra bäst när de gör det de älskar, runt dem de älskar.