I exist as I am - that's enough!

Magiska, fantastiska vinterland! Snön bäddar in alla hårda kanter och ger det som tidigare var mörk och tung höst ett skimrande täcke att vila under i några månader. Jag lever upp när det blir vinter. Jag vill ut och åka skidor, bygga snögubbar och snölyktor. Promenera runt och höra det mjuka knastrandet under fötterna och känna den bitande kylan i kinderna. Till och med känslan av blöta sockar när snön läckt in i skorna tycker jag är mysig. När jag njutit frdigt utomhus kan jag komma in och värma mig under en filt i yllekläder och tönda alla ljus jag har. Då blir det så där idylliskt mysigt och jag känner mig extra tacksam för allt fint jag har i livet. Idag kom jag på att jag faktiskt kan försöka måla på snön. Jag har hört tidigare kollegor som gjort det på skolgården. Det är störtkul! Och det går INTE att tänka prestation. Det blir vad det blir liksom :) För att få det här att bli bra behövs svampar, vattenfärg och varmt vatten. Tänk på att ha ett sitterunderlag und...

Jag har precis lyssnat på Alexander Bards sommarprat om att sluta upp med att vara individer och istället bli divider. Att börja se varandra som en helhet och samarbeta för att nå våra mål. Jag tror på det. Det är kärnan i min livsfilosofi just nu. Att vi i grunden är så olika varandra och samtidigt så lika, så när vi slutar se vilka olikheter och skillnader som finns kan vi istället mötas i nya konstellationer och situationer. Då kan det ske magi. Öppna upp för kärlek, mod och helt nya idéer som kan förändra världen. Att sluta tänka att var och en av oss för sig själv måste komma på helt briljanta idéer och istället tillåta idéerna att finnas mellan oss. Vi kan bolla dem mellan varandra utan att "stjäla" de. Istället får de ny luft och kan växa sig ännu större. Då spelar inte vår...

Det här spelar roll för mig. Jag har ritat av min egen hand. Det är inte bara ett friskhetstecken, det handlar om att jag har övervunnit rädslor och förutfattade meningar jag har haft om mig själv hela livet. De senaste åren har jag sakta men säkert slipat om den diamant som är jag för att få bort de kantstötta bitarna som alltid sökte prestation och bekräftelse. Innanför det hittade jag en längtan att skapa, rita och måla. För det har jag alltid gjort, trots att jag sagt att jag inte kan. Jag har sagt att jag inte kan, eftersom min självkänsla varit så låg att jag inte trott på att jag faktiskt kan. I min familj kunde min syster och farfar rita och måla, den ena var konstnär och båda är bildlärare. Ribban var satt högt, och jag kunde alltså inte rita, med min egen prestationssökande logik, för jag kunde inte rita som de gjorde. Därför försökte jag inte ens, det var inte för mig. Jag har inte haft motivationen att försöka och kreativiteten har inte funnits i mig när min självkän...

Tillsammans går vi mot slutet  när tiden runnit ut  tårarna berättade om livet vi haft  och slutet är  en stillsam picknick med rödvin och ägg  Låt mig hålla om dig  innan jag stjäl ditt sista andetag och tar ditt liv  När du lever som mest  och äntligen är fri  går skottet av och du faller långt från mig (c) Emma Thorell Stårsta

Den här har jag gjort                                                    

Att pyssla, fixa och göra saker hemma ordentligt är inte riktigt min grej. Jag lyckas inte riktigt se slutprodukten och slutar halvvägs igenom. Just nu har jag ett kreativt kaos här. Tanken är att min "Taize-scrap book" ska bli klar, som jag började på i augusti. Det är tur att jag bor själv!