I exist as I am - that's enough!

Ibland undrar jag varför jag gör det här, varför jag utsätter mig för något som gör mig alldeles förtvivlad och får mig att stänga av omvärlden totalt. Nästa sekund undrar jag hur det fortfarande kan vara på det sättet. Jag lade precis ifrån mig Harry Potter and the Order of the Phoenix. Hela boken är genial och så skickligt skriven. Trots att jag läst den oräkneliga gånger hittar jag fortfarande något nytt, detaljer jag inte sett förut, tvistar och blickar som får ett helt nytt ljus. Och fortfarande gör det ont. För det är så mycket mer än en bok. Det är min barndom, min tonårstid, min frihet, min lycka, min tillflyktsort. Harry Potter och den världen var min trygghet när ingenting annat var det. Rowling sa i en intervju efter sjunde boken: "Harry was my constant." Det var det för mig också, och är fortfarande. Jag vet var jag har dem, var mina vänner finns i den världen, så jag återvänder alltid. It's real for us. Always. Öppnar dörren till Stora Sa...

Till dig som är liten och finns inuti av Linnéa Regnlund är en bok för det lilla, vilsna barnet inuti. Framförallt till den som har grov PTSD och/eller dissociativ störning. Jag läste den för att förstå mer och det gör jag. Jag förstår hur det kan kännas att vara barn i en vuxens kropp. Att det kan vara så att en och samma person inte upplever allt, utan bara är med ibland och att omgivningen inte alls förstår att det är så. Att det ibland är någon annan som pratar, tycker och känner och den personen kan tycka någonting helt annorlunda. Jag förstår att det ibland är skrämmande att vara fler, men att det var viktigt en gång. Att vara fler blev ett sätt att överleva ett övergrepp, trauma eller något annat hemskt. Boken är skriven i korta stycken där Linnéas egna teckningar blandas med ett pedagogiskt upplägg för att förklara känslor och tankar som finns hos den som varit med om något väldigt hemskt. Det är enkelt att läsa, med många upprepningar som skapar en trygghet och en k...

 Eftersom jag inte haft mycket att distrahera mig med de senaste dagarna förutom hundskall (varannan människa i den här byn har hundar som pratar med varandra värre än bilarna gjorde i Indien), så berättar jag om allt som händer mig på sociala medier. Det börjar nästan bil hopplöst hur mycket jag använder det för att nå ut till världen, men älskar en att skriva och det inte händer så mycket runtomkring en så fungerar ju det. Vill ni inte läsa så slipper ni. Veckan började med feber så jag har bäddat ner i mig i soffan med te de här dagarna. det bästa som finns då är böcker! Förutom att jag är mitt i att läsa om alla Harry Potter böcker och fortfarande har julklappsböcker i bokhyllan så hämtade jag ut två nya böcker på posten idag. Den ena läser jag i bokklubb med mina Leakycon-vänner runtom i världen. Den andra har jag fått gratis för att recensera här på bloggen. Så nu får Harry vänta några dagar och jag ska springa runt med Mindy Kaling i NYC innan jag lär känna det inre barnet...

Jag är otroligt nöjd med mig själv idag. Började dagen med att intervjuas av VK med Rebecca och Ida om Tilia i Umeå. Sen ägnade jag resten av eftermiddagen i böcker. Tilia och läsning. Det blir inte mycket bättre än så! Dagens verk var Drottningens Juvelsmycke av CJL Almqvist. En förvirrande, rörig liten bok i utformningen som berättar om mordet på Gustav III på maskeradbalen och vad som hände ett antal av gästerna som var på balen. Huvudpersonen i boken är en Puck-liknande androgyn vid namn Tintomara som flyr från alla de människor som förälskar sig i henne oavsett om hon är klädd som pojke eller flicka. Det är samhällskritiskt och proppfyllt med symbolik om tillhörighet, utanförskap och könstillhörigheter. Om denna lilla pärla hittade jag citatet:  "Jag tror att hos Almqvist inte ens en sanning som framläggs förklädd till sanning läsas som en stabil och säker sanning." Detta är vad jag får betalt för att plugga!

Fem veckor kvar till Leaky! Jag är lycklig och pratar massor om det bästa jag vet hela dagen. Bilden från Waterstones #onthisday gav mig rysningar!  Precis så ser min Philosophers stone ut. Jag minns den första gången jag hörde något ur Harry Potter. Det var en dag när det troligtvis var ont om personal på skolan. Av någon anledning trycktes vi nämligen ihop i parallellklassens klassrum och satt på golvet och lyssnade när vår fritidsledare läste om den öde ön och den stora håriga mannen. Någon tid senare låg jag på grannens soliga gräsmatta och läste över hennes axel om Quidditch. En annan granne visade mig korridoren på tredje våningen och Fluffy. Jag var absolut inte först och minns inte ens när jag och mina syatrar fick den första boken. Men när jag väl börjat läsa var jag snabbt fast på Hogwarts med nya b...

Vad jag läser just nu.