I exist as I am - that's enough!

Hela mitt liv kommer jag behöva påminna mig sjäv om att livet inte står still. Att det enda jag egentligen kan vara säker på är att så mycket omkring mig kommer att förändras. Det jag har nu kanske jag inte har imorgon, varken kroppen, prylarna eller människorna. Det ger ett annat perspektiv på tacksamhet. Och var och en av oss behöver lära oss det här på egen hand. Vi behöver få göra samma misstag som någon annan har gjort, och lära oss av samma lektioner. Jag önskar att vi kan hjälpas åt och ta till oss av det vi lär oss, välja att växa och förändras. Var och en av oss kan göra något för att förändra världen, om än så litet. Och oavsett om någon annan gör det eller inte så har just JAG möjigheten att välja något nytt. Det är svårt, skaver och konstigt när det inte finns många omkring en som väljer att gå emot samhällsströmmen av bitterhet och klagan. Men det går. Jag vet att det går. Jag ser så många människor som byter spår, hittar hem, granskar sig själva och vågar se att livet ...

Idag försöker jag hålla huvudet ovanför vattenytan och inte tvinga mig själv att göra något jag inte vill eller orkar. Jag vill lyssna till kroppen och känslorna och våga vara i det jag känner. Det är svårt och tungt. Till slut tog jag mig ut i solen och körde lite yinyoga och meditation och fick sällskap av en envis och vacker blå fjäril. Det får ta emot, det får vara jobbigt. "It hurts because it matters" som John Green sa. Och allt är inte bara hemskt. Jag har en pojkvän som överöser mig med kärlek och just nu bakar kakor i vårt gemensamma kök. Jag kan yoga utomhus i sällskap av fjärilar, den du! Jag orkade gå en promenad och jag har lyssnat på ett sommarprat som har öppnat mina ögon lite mer idag. Så livet fortstätter och livet är fint. Det är grunden i allt, livet är fint. Jag lever bara lite genom en kuliss just nu. 

Att veta att jag räcker till är fortfarande svårt, av den enkla anledningen att självkänsla är färskvara. För att jag verkligen ska stärka den behöver jag skapa lugna stunder för mig själv. Stunder i stillhet och tystnad, oftast ensam, men inte alltid. Stunder när jag kan släppa allt omkring mig, lyssna inåt och träna på att acceptera allt jag bär på. Nu är jag i en period när jag märker av mina inre kritiker, hur högljudda och välprogrammerade de är. De slår på direkt och börjar den ena, så drar de med sig den andra. Meditationen, yogan och tid att skriva hjälper mig att varva ner och hitta in. Det ger perspektiv på livet därutanför. Jag försöker låta bli att ta ansvar för alla andras liv och val och istället verkligen ta ansvar för mitt eget. Ibland, ganska ofta, tänker jag att jag är alldeles för mycket i mitt eget huvud. Att jag är fruktansvärt egocentrerad. Framförallt att jag ens tänker tanken att publicera något sådant här en dag när så många människor dött i katastrofer runt...

Det här är varför jag valt att vara här. En iskall februarimorgon med 27 minus , strålande sol och snötäckta grantoppar. Det är tyst i backen, allt som hörs är en lift och en skoter lite avlägset. Lugnt, stilla och ganska magiskt. Här kan jag njuta av livet och ha det bra i några veckor till.

Idag har jag världens bästa jobb! Solen skiner, snön ligger som ett tjockt täcke och förvandlar det branta, vackra berget till en mjuk, tyst och alldeles stilla plats för vila och återhämtning.

Passa inte in mig i ett fack. Jag tänker vägra att passa in. Mina egna ord inspirerar mig idag. Det är lätt att bli en annan person på en annan plats. När jag flyttade till Umeå kände jag framförallt att jag slutade göra saker som jag alltid gjort ”bara för att”. I Umeå blev jag tryggare i mig själv, mina val och lärde känna otroliga människor på kort tid som lärde mig så mycket om mig själv och om dem. När jag flyttade därifrån gjorde det ont i hela kroppen, för där känner jag mig så hemma, hemma i mig själv och trygg som den jag är. Så kom jag hit, till den plats på jorden jag älskar mest av allt. Den plats där jag gråtit i panik, hatat mig själv och allt jag gjort, där jag andats ut när livet rasat omkring mig och upplevt några av barndomens lyckligaste stunder. Det är en plats som jag värderar högt och nu lär känna på nytt. En plats där jag nu hittar ännu mer inom mig själv. Jag få vara kreativ, busig, knasig, ansvarsfull, påhittig och mig själv rakt igenom, hela daga...

Det hör till julen för mig att plocka fram min röda ram med Emmas  krönika. Jag hittade den när jag var 19 och den gör mig lugn varje jul sedan dess. Julen handlar inte om prestation, krav och att ha snyggaste julbaket. Det handlar om att slappna av, varva ner och umgås med de jag vill umgås med. I år har min jul handlat om uppbrott, avsked, nytt jobb, flytt, skidåkning och nya rutiner. Julafton i år kommer bli helt ny för mig och det tror jag kommer bli fint, men blir det inte det är det finemang. Att vänta ett helt år och satsa så stort på en enda dag höjer våra krav på oss själva och vår omgivning och gör den enda dagen otroligt skör. Igår pratade jag med en vän som menade att nyår borde firas i mjukisbyxor med att äta pankakor på ett köksgolv. Precis så kan det få vara. Vi mår alla bäst om vi gör det vi själva vill, lyssnar till oss själva och gör det som ger oss energi, inte tar energi. Låt bli att göra saker för att alla andra gör det eller för att du tror att alla andra vil...

Nu är jag här med alla mina triljoner prylar (hur blev det så mycket grejer!?) Vi togs varmt emot av underbara människor. Det spritter i kroppen på mig av längtan att upptäcka staden, se vart jag tagit vägen och bara vara här uppe. Hitta till universitetet och känna att det kommer bli bra det här. Spännande, nytt och knasigt annorlunda.

Underbara Jenny på Tilia har börjat med en månadsutmaning. Fota något enligt listan varje dag. Det är kreativt, kul och ett utmärkt sätt att fokusera på det som är viktigt i livet. Dagens bild: lugn. Mitt lugn är böcker. Den här högen somnar jag och vaknar bredvid varje dag. Den varierar lite i mängd och typ. Men böckerna finns runt mig hela tiden och ger mig lugn, trygghet eller verklighetsflykt när det behövs.

1. SOLEN En timma i solen gör mig pigg. En dag i solen gör mig glad. En vecka i solen gör mig lycklig. En månad i solen gör mig euforisk. Batterierna laddas upp och det känns helt ok att sitta och vänta på maten i 45 minuter, solen lyser ju därute!  2. TAJ MAHAL I ett land som förbjudit homosexualitet är en av de största landssymbolerna en kärlekssymbol och gravplats tillägnad en kvinna och inte en plats för att övertyga omvärlden om männens storhet. Ta tillbaka lite av det tankesättet världen över och låt kärleken finnas oavsett hur den ser ut. 3. KLOKA ORD Farfar svarade i telefonsvararen med någonting som: "Jag vet vem jag är om bara du kan tala om vem du är". Ungefär så tänkte jag när jag såg den här på en husvägg i Mumbai.  Håll huvudet kallt! 4. KAOS Mellandagsrea på Drottninggatan får min puls att öka och jag vill helst gå åt andra hållet. Men kaoset gjorde det lätt att stanna upp, det fanns för många riktningar för att ...

Skönhet är lätt att rynka på näsan åt, det är något sämre människor ägnar sig åt. Det är viktigt för "de" som inte bryr sig lika mycket om jobbet, "de" som inte har en utbildning, "de" som inte är jag. Skönhet är så mycket, mycket mer än att göra sig vacker för någon annans skull, för att ytan ska bli accepterad av alla "de" andra. Det är allt som berör vår själ, så självklart är det olika saker för alla. Teater för någon, musik för någon annan, vackra ord för en tredje. Men för de allra flesta är skönheten det enkla som finns i naturen, en spegelblank sjö omgiven av skog och berg, en utslagen ros, en hög med löv i alla nyanser av rött och orange eller helt enkelt att solen lyser just där vi är. Utan skönhet har våran själ ingen anledning att stanna upp och andas i vardagens hetsiga konstanta tempo. Naturens skönhet slår oss med häpnad och ger oss de välbehövliga andningshål vi inte själva skapar i vardagen. För att vi ska hinna andas och orka me...