Inlägg

Visar inlägg från maj, 2016

Mors dag

Bild
Hade allt varit som vanligt nu så hade jag skickat en blomma till mamma idag. Jag hade ringt henne för att prata en stund och berättat att vi haft strålande sol och jag gått i sommarklänning. Hon hade berättat om sina balkongblommor, om hur det gick med löprundan hon just börjat med. Om hennes jobb, kollegor och elever som alltid förgyllde eller irriterade hennes dagar på olika sätt. Hon hade skrattat åt att jag försökt gömma mig från brännbollsyran hela helgen och lyssnat på mina sommarplaner. Vi hade pratat om min födelsedag, jag hade berättat om mina planer och frågat om hon fått min önskelista (det hade hon inte, det mailet glömde jag skicka). Jag skulle skrivit på Facebook och Instagram att hon är världens bästa mamma och att hon i många år varit både mamma och pappa för mig. Nu har den möjligheten tagits ifrån mig. Blommorna har skickats till oss. Vi delar saknaden med många och framförallt med varandra. Jag har systrarna kvar. På något sätt tar vi oss igenom även de här

Hemma

Bild
På något konstigt sätt har inte världen stannat. Här hemma är det vår och min nya jacka låg och väntade i brevlådan. Så idag försöker jag sätta en fot framför den andra i vårjacka och solglasögon. Jag har cykeln kvar, trots en vecka på vasaplan. Solen lyser trots allt och livet är här och nu. Några minuter på bussen försöker jag låta andetaget stilla tankarna och faktiskt vara i här och nu.

Mamma finns här

Bild
Att mamma dog en solig dag med känsla av sommar och blommande vitsippor kan nästan inte bli mer perfekt. Jag vet inte hur hon dött, men jag vet att allt som är kvar är en kropp. Mamma, min fantastiska, bristfälliga, otroliga mamma, hon är överallt omkring mig. Hon finns i bäcken där jag klättrar över stenarna. Hon finns på ängarna täckta med vitsippor. Hon finns i solen som värmer morfars kind på äldreboendets innegård. Hon har inte lämnat oss, mer än någonsin finns hon runtomkring oss och hjälper oss att stå ut, andas och fortsätta leva. Det blir lättare att andas, fungera och tänka ju fler dagar som går. Jag låter det ta tid. Låter minnena blomstra och försöker minnas hennes röst, hennes kramar, hennes doft. Hon finns kvar, allra mest i mitt hjärta.

Flytande men inte alls ok

Bild
Jag har ett nytt mått. Förlåt till alla er som jag någonsin frågat om ni är ok. Ibland är ok för mycket. Mitt nya mått är som en tiogradig skala i vattnet. Noll är längst ner på botten, och tio är simmandes runt i vattenytan, kanske till och med dyka in och ur vattnet. Då är det ok. Ibland är jag under ytan, det är mörkare, tyngre och blötare. Men med lite syrgasmasker och snorkel kan jag klara att simma där också. Ibland tar jag mig upp med näsan över vattenytan, det är fem, mitt i skalan. Då kan jag andas, flyta i vattnet kan jag göra länge, väldigt länge. Över fem blir det när jag flyter på en luftmadrass, livboj eller simring, då flyter jag med, gör ingenting, men andas lättare. Just idag ligger jag på luftmadrassen med en tung sten bredvid mig, det finns en risk att madrassen går sönder och jag sjunker neråt. Och det är ok. Ni är väldigt många som simmar runt där bredvid mig, som kastar ut nya livbojar och luftmadrasser och som sätter er på botten med mig. Så jag kommer kl

Sommarsyren

Bild
Jag plockade en syrenkvist och satte i håret. Ska hon dö så ska världen lukta syren. Lila syren.