I exist as I am - that's enough!

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/kroppshetsen-har-natt-livmodern/ Titeln överdriver inte. Det är så dramatiskt som det låter. Smalhetsidealet har gått så långt att kvinnor strävar efter att föda små barn och också själva väga så lite som möjligt. Jag blir mörkrädd och genuint ledsen av detta. Att ett barns kroppsvikt döms ut redan i fosterstadiet. Vad händer med de barn som växer upp i en familj där vikthetsen är så tydlig redan de första åren. Kommer vi ha sjuåringar med fullskalig anorexi snart? Hör ni hur galet det här låter. Sätt ner foten när de har diskussionerna och samtalen drar igång. Säg emot med kärlek. Kärleken och respekten för din kropp och andras kroppar.

Igår gick jag förbi HMs bikinireklam och såg en tjej som var smalare än modellen i Miss Skinny reklamen och utöver det var redigerad. Miss Skinny väckte starka reaktioner med sloganen "Do you fit in?". Utan att använda så starka ord lyckas HM förmedla samma budskap fast värre. Deras reklam för både kvinnor och män att må dåligt. Så ska alltså kvinnor fortfarande se ut. Skamligt HM, skamligt Sverige. Debatten om normer, självkänsla, mode, ätstörningar osv får aldrig tystna. Framför allt inte när ett av Sveriges största klädföretag fortsätter att använda modeller som skickar osunda signaler till samhället!  Vi är samhället, vi kan påverka och förändra. Miss Skinny kampanjen innebär också en märkning för "Sannare skönhet" som innebär modeller över BMI 18,5, oretuscherade och med olika kroppstyper samt en handlingsplan mot ätstörningar. Läs mer på Frisk och Fri . När ser vi den märkningen hos HM?

Jag vill säga något om Miss Skinny. Jag blev inte chockad när reklamen dök upp. Lite provocerad, men mest valde jag att ignorera den och hoppades att det inte skulle bli en så stor grej. Jag stängde den dörren innan jag visste vad det handlade om, för jag måste stänga av smalhetsidealet. Det är bra för mig att jag klarar av att stänga av det, men tyvärr klarar allt för många i samhället inte av att göra det. Jag blir extra lycklig varje gång jag känner mig glad på ett träningspass, då inser jag att jag verkligen tränar av lust och inte tvång. Men tänk vilken tur jag har som tänker så! Vi lever i ett ätstört samhälle, där det är accepterat att man är missnöjd med sin kropp, att man kan ” unna sig en kaka nu när man varit duktig och tränat” (det kokar i mig bara av att skriva det där). Vi måste börja prata, ifrågasätta och förändra den här synen på oss själva och våra kroppar och det är upp till var och en av oss. Frisk och fri har tagit med hårdhandskarna för att öppna upp dialogen oc...

Ibland är det så skönt att någon annan har varit med om samma sak som jag. Att jag kan läsa någon annans ord och känna att så där känner jag också. Jag vill förklara hur jag mår, men idag räcker det här. "Men det blir  ändå lättare när mönstren och strukturerna syns, när man vet att det handlar om pengar, om kontroll och om lögner om vad som är vackert och naturligt och hälsosamt och rätt och riktigt. Det är lite lättare att inte hata mig själv när jag vet att jag blir lurad att göra det helt i onödan. När jag långsamt lärt mig själv att mat är till för näring och njutning, träning är till för att må bra, och kläder är till för värme och dekoration. De är inte fiender, de är inte tecken på mina missly ckanden."    - Julia Skott  Läs hela artikeln  och läs sen Aase Bergs dikt från Människoätande Människor i Märsta. LEJON BARA ÄR  Loj som ett lejon ligger han naken på sängen Inte en sekund tänker hans inre ödla på hur min blick ser ut ...

DN har haft en artikelserie om elitgymnastik. Idag kom det upp ytterliggare en artikel som lite diffust beskrev en tjej som "ändrat pyttelite i sina matvanor" och tappat massor i vikt. Troligtvis är hon en av många som fått ätstörningar. Det finns många sporter där ätstörningar, både anorexi, bulimi, uns och otrorexi är vanliga, de jag hört mest av är just gymnastik, dans och givetvis min egen sport konstsim. Att det är en kroppsfixering i dessa sporter är inte så konstigt eftersom man går runt i små tajta kläder och det handlar om att vara stark, smal och vig för att klara av utmaningarna det innebär. Men jag kan tycka att föreningar och tränare borde uppmärksamma tränarnas roll i det här. Självklart är det inte enbart tränarna som är ansvariga om en idrottare blir sjuk i ätstörningar, men de är enormt viktiga i den personliga utveckling som sker när man som tonåring tränar och tävlar. Tränar man hårt måste man också äta ordentligt, jag tycker att jag borde kunna mer om nä...

När jag var sjuk minns jag att jag satt längst in i biblioteket många gånger med Emma Igelströms självbiografi "Simmar-Emma: min kamp mot bulimin". Eftersom jag simmat själv och älskar sport hade Emma varit en av många elitidrottare som jag följt framför TV:n. Hennes bok motiverade mig att vilja bli frisk, vilket jag är tacksam för. Tyvärr slutade det inte för Emma med ätstörningen. Hon blev sjuk i alkoholism. Själv uttrycker hon det som att hon är en beroende-person. Det minns jag att vi fick höra tidigt på min bulimibehandling, vi kunde ha fastnat i drogberoende eller alkoholism lika gärna som ätstörningen. Med höga krav på sig själv ger man sig ett lågt människovärde och vägrar tro att omgivningen kan ha högre tankar om vem man är. Emma säger själv i en intervju med TV4 att det är lätt att gå en behandling för någon annan. Men vad hjälper det. Man måste göra det för sig själv. Målet är att vara nöjd med sitt liv, sin kropp, sina tankar och sina prestationer. Nöjd med...

Söndag kväll 21.00 TV3. Det blir bättre. Linda Lampenius berättade om sina 20 år (!) med ätstörningar. 2006 fick hon hjälp, hon skrevs in på SCÄ. Det tog henne 1,5 år sedan kunde hon leva utan sjukdomarna. Jag skrevs in på SCÄ 2007 och gick ett halvår i gruppterapi. Det var otroligt skamfullt och ändå något jag var stolt över eftersom att jag visste att jag klarade av det. Ätstörningar är skit, de är skitsvåra att bli av med, men det går. Alla klarar av det , om man får stöd. Stöd från utbildad personal som ser och förstår sjukdomen och stöd från nära och kära som ser och förstår personen. Min mamma var ett otroligt stöd, jag hade inte klarat det utan henne! <3 Trots att det känns mörkt, skamfyllt och ensamt så lovar jag Det blir bättre!