Ångestladdat tillstånd av eufori
När jag vaknade imorse var det Paralympics på TV. Modin föll i skidskyttet och tappade vad som såg ut som en medaljchans. Samtidigt var det alpint och slalom för damer med svenskar i toppstriden OCH inomhus-VM i friidrott på 4:an. Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Paralympics är urhäftigt att titta på, tänk dig att vara TVÅ åkare i samma störtloppsbacke där hastigheten ligger väl över 100 km/timmen, eller att skjuta 5 träff med hjälp av ljud. Alpint är en av de sporter där jag har bäst koll på tekniken och bara njuter av att titta på. Vinterstudion hade en intervju med Johan Olsson och i friidrotten är det ju alltid någonting på gång med så många grenar samtidigt. Morgonen började alltså på topp, men jag lämnade TV:n för att fira internationella kvinnodagen i vårsolen. Efter lunchen med en av mina finaste vänner på en underbar bohemisk restaurang tog jag upp telefonen och tänkte bara kolla till femmilen från Holmenkollen, precis när Daniel Richardsson går i mål som vinn...