I exist as I am - that's enough!

Det finns en röst i mig, som har fått mig att fungera i många år. Den berättar att jag inte är tillräcklig och att jag alltid kan lite mer. Det är en jättebra röst som jag är tacksam för, för den får mig att utvecklas, utmana och försöka se utanför ramarna. Men den behöver begränsas av måttfullhet och lagom. Den andra rösten som berättar att det räcker, det är ok. Att det är alldeles lagom att ta en promenad, inte bestiga ett berg. Att det är jättebra att köra en diskmaskin, inte storstäda hela köket. När jag mår sämre blir jag osäker på vad som är tillräckligt, så jag försöker försäkra mig genom att bygga en marginal, och göra lite mer, så att ingen annan ska kunna slå ner mig, för min lägsta nivå SKA vara så hög att jag klarar av andras kritik. Så mina egna krav blir högre, högre och högre. Överallt, samtidigt. Då tappar jag också förmågan att prioritera. Jag klarar inte av att göra lite lagom mycket skolarbete, laga lagom avancerad mat och gå ut i en kvart för att jag mår bra ...

Högt tempo, prestation och deadlines är en del av det yrke jag har valt. Men det är inte unikt för journalistiken. Hela vårt samhälle har ett för högt tempo som gör att vi lätt bränner ut oss och brinner upp. Jag blir frustrerad när jag känner att tiden rinner ifrån mig och jag inte hinner det jag velat eller trott. Och på samma sätt blir jag trött när jag gör allt jag skrivit på listan eftersom jag inte hunnit känna efter i kroppen och själen. Så jag försöker påminna mig om små pauser, hela tiden. Om att andas i magen, göra en sak i taget och ge mig själv rum att andas. Jag sätter mig och mediterar och stannar upp och är tacksam under dagen. Men någonting händer när jag trycker på play. Då gör jag det ena, det andra och det femte tills jag glömt att jag måste andas för att orka. Jag ogillar verkligen att vi skapat ett samhälle som där vi värderar produktion så sjukt mycket högre än mänskligt välmående. Men har vi skapat det här så kan vi tillsammans oxå skapa ett kärleksfull...

Mat, vila och motion. Det mest grundläggande vi behöver för att må bra och något som konstant är uppe för diskussion, under parollen att vi aldrig gör "tillräckligt". Det finns i vårat samhälle en övergripande uppfattning om att en sak fungerar bäst för alla, både vad gäller mat, träning, jobb och skola. Samtidigt säger vi att alla är olika. Utmaningen (som egentligen borde vara självklar), är att hitta det som just du mår bäst av. Den träningsform som passar dig och din kropp. Den typ av mat och måltidsordning du mår bra av, med både "nyttigt" och "onyttigt". Och kanske det viktigaste. Vilan. Att hitta en viloform som gör att både kropp och sinne kan varva ner och ladda om.  Att tjurrusa på genom livet mår ingen människa bra av, men vila ser olika ut för alla. Det är modigt att testa något nytt och ännu modigare att hålla fast vid något som ingen annan gör, för att du märker att du mår bra av det. Ta hand om er. Var snälla mot er och hitta det ni b...