I exist as I am - that's enough!

På lunchen igår hade jag ett långt och fint samtal med mina klasskompisar. Vi vågade släppa på våra murar, lite försvar och masker och tillät oss att bara vara de vi just då var tillsammans. Jag fick en unik möjlighet att höra berättelser från deras liv och förstå lite mer hur de tänker och fungerar och jag fick möjligheten att själv berätta hur jag tänkte just då. Jag är tacksam och varm av att vi vågade och tillät oss att mötas på det sättet, utan att kräva något av varandra. Det var modigt och väldigt ojante av oss. Vi tog plats i varandras liv, bara för en timma och det spelade roll.  Jag tänker också att jag absolut inte är samma person i någon annans ögon som jag är för mig själv och därför måste det gälla alla andra också. Att det jag ser på utsidan inte ens är en bråkdel av allt det som formar den personen till människa. Vi påverkar och förändrar varandra, och det vi tyckte och tänkte för en stund sen behöver vi inte tycka imorgon.  Vi är i konstant förändring oc...

Ideellt engagemang är upplyftande och helt otroligt roligt, samtidigt som det är frustrerande i många lägen. På många sätt precis som livet själv. Jag försöker värna om min tid och energi och lägga den där jag känner att jag kan utvecklas och få energi tillbaka och jag har insett att Tilia inte är en sådan plats för mig just nu. Därför har jag bestämt mig för att sluta som volontär i föreningen. Jag har gett mycket till en förening jag tror kommer kunna göra faktisk skillnad i det här samhället. Men nu har jag av olika anledningar beslutat mig för att sluta, och det känns större än mycket annat jag avslutat. Det är som att packa ihop en del av den jag varit de senaste åren och lägga på hyllan. Det är både tråkigt och ledsamt men nödvändigt för mig. Och det är inte jag som försvinner, bara en av de arenor där jag fått möjlighet att uttrycka mig själv och hjälpa andra. Jag är tacksam för det jag lärt mig och upplevt och stolt över det jag har gjort och min egen resa. Men mer än någ...