I exist as I am - that's enough!

Ibland undrar jag varför jag gör det här, varför jag utsätter mig för något som gör mig alldeles förtvivlad och får mig att stänga av omvärlden totalt. Nästa sekund undrar jag hur det fortfarande kan vara på det sättet. Jag lade precis ifrån mig Harry Potter and the Order of the Phoenix. Hela boken är genial och så skickligt skriven. Trots att jag läst den oräkneliga gånger hittar jag fortfarande något nytt, detaljer jag inte sett förut, tvistar och blickar som får ett helt nytt ljus. Och fortfarande gör det ont. För det är så mycket mer än en bok. Det är min barndom, min tonårstid, min frihet, min lycka, min tillflyktsort. Harry Potter och den världen var min trygghet när ingenting annat var det. Rowling sa i en intervju efter sjunde boken: "Harry was my constant." Det var det för mig också, och är fortfarande. Jag vet var jag har dem, var mina vänner finns i den världen, så jag återvänder alltid. It's real for us. Always. Öppnar dörren till Stora Sa...

Tack för all fin respons på det förra inlägget! <3 Det här är inte lika utlämnande, bara en uppdatering på hur jag som boknörd firar denna härliga dag. Mina kollegor är goa idag. Ger mig fina lektioner eftersom jag beklagat mig på att jag inte har särskilt mycket att göra, och skickar hem mig tidigare så jag inte behöver riva banorna i backen eller jobba sent. Givande och tagande och just nu får jag väldigt mycket. Tack och tack! :) För övrigt är det världsbokdagen idag och jag är mitt inne i min omläsning av Harry Potter, just nu i Fenixorden och egentligen vill jag inte göra så mycket mer än att läsa den just nu. Men jag tar mig tid till annat också. Dagen till ära tänker jag dock sträckläsa några timmar ikväll. Sen avbryter jag nog mitt HP-maraton med några veckor. Jag har nämligen beställt både Självmedkänsla  och Lycka på fullt allvar  så nu blir det lite personlig utveckling. Det är böcker som florerar i min Tilia-bubbla och även jag kommer slänga ur mig ett eller...

 Eftersom jag inte haft mycket att distrahera mig med de senaste dagarna förutom hundskall (varannan människa i den här byn har hundar som pratar med varandra värre än bilarna gjorde i Indien), så berättar jag om allt som händer mig på sociala medier. Det börjar nästan bil hopplöst hur mycket jag använder det för att nå ut till världen, men älskar en att skriva och det inte händer så mycket runtomkring en så fungerar ju det. Vill ni inte läsa så slipper ni. Veckan började med feber så jag har bäddat ner i mig i soffan med te de här dagarna. det bästa som finns då är böcker! Förutom att jag är mitt i att läsa om alla Harry Potter böcker och fortfarande har julklappsböcker i bokhyllan så hämtade jag ut två nya böcker på posten idag. Den ena läser jag i bokklubb med mina Leakycon-vänner runtom i världen. Den andra har jag fått gratis för att recensera här på bloggen. Så nu får Harry vänta några dagar och jag ska springa runt med Mindy Kaling i NYC innan jag lär känna det inre barnet...

Jag lever mitt liv för mig. Visst älskar jag och bryr mig om människor runt mig, men mitt liv, det handlar om mig. Jag är huvudrollen i mitt liv. Kanske är det vad som är kärnan i feminismen, att kvinnor vill och vågar kliva upp och vara viktiga för oss själva och i våra egna liv. Att vi vågar stå upp för våra drömmar, att vi vågar drömma. De flesta av mina vänner är kvinnor, som jag tycker är starka, har planer och drömmar och inte alls lever sina liv enbart för en mans skull, eller är dikterade av män. Men vid närmare eftertanke tror jag att jag ljuger för mig själv när jag säger så. Själv har jag jobbat i många år med att acceptera och hantera ett bekräftelsebehov som grundat sig i att min pappa inte tagit det föräldraansvar han bör ha lagt på sina axlar när han tillsammans med min mamma skaffade barn för 25 år sedan. Istället har min mamma tagit ansvaret och lärt mig och mina (i sammanhanget patetiskt nog), systrar (och inte bröder), att det är kvinnor som ska fixa allt. Jag har ...

Det här är på riktigt. På riktigt! Jag ligger på ett betonggolv i Florida i en ylletröja köpt igår hos Madam Malkin på Diagonal Alley. Ett av mina favorit wrock band sedan jag var 16 år gammal spelar på scen, överallt finns referenser och merch från alla mina favoritböcker, filmer och TV-serier. Jag åkte hiss och pratade med en av de personer som var mitt konstanta sällskap som tonåring när jag lyssnade på mugglecast i tid och otid. Nyss såg jag en Quidditchmatch med flera andra av mina stora idoler i den här världen. Jag kommer åka härifrån med en singerad bok, huvudet fullt av magiska härliga knasiga händelser och reaktioner och jag kan inte förklara det. Jag ät trött, lycklig, utmattad och förvirrad just nu. Det är magiskt. Att se och uppleva allt det här med så öppna människor är helt otroligt. Jag ha...

Att längta efter något är nästan halva resan så nu låter jag resfebern flyga fri och ska försöka förklara för alla er som undrar vad vi faktiskt gör på ett konvent. I bilder. hur annars ska jag förklara detta underbara kaos? Först packas alla kläder och prylar som har minsta koppling till Harry Potter eller något annat nördigt, är man en sådan som samlar autografer är någon typ av skrivbok bra att ha med också. Ett konvent betyder mycket köande, till registrering, paneler, signeringar (t o m till baren!) men köerna är också underhållning i sig. Det sjungs, snackas och nördas. Både Proffesor Mcgonagall och Proffessor Snape dök upp i det som kallas för cosplay. Efter ett utmattande köande den första dagen hade jag äntligen fått min bricka och ett Hufflepuffband. Nöjd däckade jag på ett golv för helgens första selfie. Hank Green, den ena halvan av Vlogborthers och grundare av Nerdfighters, pratade om allt mellan himmel och jord! Han tröttnade på att stå på scen och...

Fem veckor kvar till Leaky! Jag är lycklig och pratar massor om det bästa jag vet hela dagen. Bilden från Waterstones #onthisday gav mig rysningar!  Precis så ser min Philosophers stone ut. Jag minns den första gången jag hörde något ur Harry Potter. Det var en dag när det troligtvis var ont om personal på skolan. Av någon anledning trycktes vi nämligen ihop i parallellklassens klassrum och satt på golvet och lyssnade när vår fritidsledare läste om den öde ön och den stora håriga mannen. Någon tid senare låg jag på grannens soliga gräsmatta och läste över hennes axel om Quidditch. En annan granne visade mig korridoren på tredje våningen och Fluffy. Jag var absolut inte först och minns inte ens när jag och mina syatrar fick den första boken. Men när jag väl börjat läsa var jag snabbt fast på Hogwarts med nya b...

En av mina favoritfåglar.

Hittade några gamla foton och tänkte visa på likheter och kontraster med detta underbara tillskott på Kings Cross i London. Det första fotot jag tog vid platform 9 3/4 2008. 2011 renoverades stationen, men platformen finns alltid någonstans.  Idag går den inte att missa med en lång kö och foto som kostar pengar.  Men butiken bredvid är underbar!

Vad är det dessa Belibers gör som provocerar så? De beundrar en snygg 19-åring som kan sjunga och dansa. Det är inget brott, och det har hänt förut. Trots det skrattas de åt dessa unga människor. De ska gång på gång förklara varför de känner som de gör. Som redan sagts av många, men tål att upprepas; Fotbollsfansen som gallskriker och kastar sig runt varandra på läktaren under en match, eller som gråter floder vid förluster, de skrattas det inte åt. De förväntas bete sig så. Men när tonåringar skriker efter deras idol, då ska de pekas ut och smutskastas. Hanna Fahl  reagerade på NRJ's wake-up call till Sofia, med rätta. Det var småaktigt och onödigt gjort. Jag kände igen mig i Sofias reaktion. Eftersom jag alltid har varit en Harry Potter nörd. Jag har köat kalla nätter, gråtit flera gånger ner i böcker, köpt kläder, prylar och skrikit mig hes på premiärer. För det gör man som tonåring. Jag skrek mig hes på alla möjliga konserter och events som inte hade med Harry Potter att göra...

"Thoughts could leave deeper scarring than almost anything else." - JK Rowling

Åsikterna om Pottermore går i sär, som med det mesta inom Harry Potter världen. Men oavsett alla dess brister så är det trots allt en mysig hemsida med en tydlig känsla av Rowling i detaljerna och det bästa av allt är äktheten i historien. Ett litet citat gör mig så glad.

Den här essän är ganska basic om man funderat kring likheter mellan Harry Potter och Bibeln förut.  Harry Potter vs The Holy Bible  Men det är alltid kul att se hur andra tänker. Det jag egentligen gillade mest var en av kommentarerna "The whole serie of events is very basic following of the classic hero story, you see it in the Arthur stories, Parcival, Gilgamesj, Lord of the Rings or the Belgariad. Dead-and-Resurrection-stories are many thousand years old and predate the Bible. the motive is called "the Hero with the thousand Faces." and Jesus or Harry Potter are just a few of those faces, not the first and not the last." Att det här inte är specifikt för Harry Potter, utan för i stort sett all fantasy. Det håller jag helt med om, eftersom fantasy handlar om kampen mellan ont och gott, precis som all slags tro.

Nu är jag tillbaka hemma hos mig själv efter julfirande med familjen på snövägen. Det har varit en härlig jul på många sätt. Jag fick både en Hufflepuff-halsduk och The Elder Wand! Det är ju ganska episkt. Veckan som kommer blir full med skoj och vänner. Härligt med ledighet!

En riktigt bra historia får en att gråta, skratta och rysa oavsett vilken gång i ordningen man upplever den.

När det dyker upp referenser och namedroppings till något kulturellt lite här och var, då vet man att det är stort. De senaste dagarna har jag hittat sådana namedroppings till Harry Potter. I 50/50 kommenterar en av karaktärerna att han ser ut som Voldemort (har kan man välja vilken skallig kändis som helst, men manusförfattaren väljer Voldemort, för att ALLA vet vem det är.) P3 spelade en låt med titeln Dementorerna  som använder Dementorer tillsammans med kristdemokrater, och att missa sista bussen. Alltså helt vardagliga ting. Det kan tyckas skumt att bli så glad över något så litet. Men när det som har varit vardag för mig i 6 år och mött alla möjliga reaktioner, blir vardagsmat för fler, då har någonting hänt. Då har det nått en viss kultstatus.

Emma heter jag. Bor på mina egna 27 kvadrat i Jakan. Till vardags pluggar jag till sjuksköterska på KI, vilket är kul, krävande, knasigt och kvalificerande. När jag har tid över (eller tar mig tid) tränar jag på Friskis, tittar på TV, läser böcker (snart läser jag om I morgon när kriget kom - serien), träffar så många av mina underbara vänner jag bara kan. Filmer brukar jag också hinna med, att krypa upp i soffan med datorn och något gott och trycka play är himla nice. En del tid spenderas i kyrkan också, i Viksjö finns SKUV, i Jakan finns bibelstudie med Unga Vuxna. Varje dag försöker jag hinna ut en liten stund i det solsken som finns, jag är beroende av dagsljus.  Promenader i skogen är ett av mina favoritsätt för att verkligen slappna av, jag är tyvärr lite för lat för att ta mig till de stora skogar som finns i Jakan. Men när jag väl är där är jag lycklig. Harry Potter kanske också ska nämnas, eller bara det att jag är nörd som person och i synnerhet när det gäller Harry Pott...

Källa Glöm allt snack om att jag inte vill ha prylar!  Den här sidan har underbara (och skapligt billga), unika Harry Potter smycken. De använder citat på metall, eller med text direkt ur boken som glassmycken m.m  Hittade t ex en ring, med det vackra: "It is real to us" Tänk er att gå runt med något av det här! Källa Källa Källa Källa Källa Källa