I exist as I am - that's enough!

Jag slås ibland av hur otroligt bra jag har det. Jag har tak över huvudet, möjlighet att fylla mitt kök med massor av mat så jag kan äta mig mätt, inte bara en, utan flera gånger om dagen. Jag har möjligheten att utbilda mig och jobba med något som i stora delar av världen är livsfarligt. Här finns det skyddsmekanismer och en demokrati som möjliggör för mig att göra mitt jobb.  Jag har möjlighet att själv välja varje morgon hur jag ska se ut, hur jag ska tänka och vart jag ska gå. Jag är fri. Jag har möjlighet att själva välja vem jag ska umgås med, prata med och vilka människor som tar plats i mitt liv. Varje morgon vaknar jag bredvid någon jag älskar av hela mitt hjärta. I ett hem som är vårt. Vi har möjligheten att drömma om den framtid vi vill ha, de upplevelser och resor vi vill dela med varandra.  Runt omkring i landet och världen har jag vänner som jag når med ett knapptryck och varje dag inspireras jag av nya människor och potentiella nya vänner i hela v...

Det var julavslutning på skolan igår . En perfekt stund att fundera på vad vi gjort och lärt oss i år. Hur vi utvecklats och vad vi vill ha mer av nästa år. Sista terminen! Det kändes vemodigt in i själen att det var slut, men också så otroligt fint att få samlas och tacka varandra för att vi skapar en lärande miljö. Eftersom vår skolas huvudman är en kristen församling så har vi vår avslutning i kyrkan. Vi lyssnade på julevangeliet, bad en bön och tackade av de som slutade. Jag rös av så mycket. Bilden av det lilla, lilla barnet i krubban. Som är som det lilla barnet i mig, hjälplöst och i behov av så mycket kärlek. Men som också bar så mycket kärlek och bara längtade att få berätta för människor om allt det vackra vi har inom oss. Jesus som förstod så mycket, mycket mer av det jag nu än...

Jag försöker hela tiden hitta balans. Fortfarande tror jag att det kommer komma någon en dag och ge mig ett hemligt recept som ska få allt att bli bra. Få livet att falla på plats. Fast jag vet är att hemligheten är att det är jag själv som måste göra det. Varje dag. Varje dag sträva efter balans mellan högt och lågt, snabbt och långsamt. Det är upp till mig att ge mig vad jag behöver här och nu. Och att förstå att jag inte är så viktig, inte mer eller mindre viktig än någon annan. Jag lever mitt liv, med mina toppar och dalar. Men jag är långt ifrån den enda som försöker göra det jag gör, eller har jobbiga stunder i livet. För vi är alla en och samma. Var och en är unik, och alla sitter ihop. Jag är på en fantastisk upptäcksfärd i min andliga uppfattning just nu. Sedan många år tillbaka har jag kallat mig kristen, gått till kyrkan, tagit nattvard och känt mig sedd och älskad både av Gud och den kyrkliga gemenskapen. Nu känns den mänskliga beskrivningen av Gud som Jesus så liten. Det...

First they came for the Socialists, and I did not speak out— Because I was not a Socialist. Then they came for the Trade Unionists, and I did not speak out— Because I was not a Trade Unionist. Then they came for the Jews, and I did not speak out— Because I was not a Jew. Then they came for me—and there was no one left to speak for me. -  Martin Niemöller Det är smärtsamt att se hur vi behandlar varandra i världen och så mycket lättare att vara tyst och säga att det där rör inte mig. När jag åt frukost i morse tänkte jag på hur privilegierad jag är som fötts i Sverige. Jag har möjlighet att äta mat som åkt över hela jorden, men människor som flyr från krig kan inte få åka samma väg. Journalister berättar gång på gång på gång samma historier om flykt över Medelhavet, stängda gränser, brinnande asylboenden, politiker som tar mer eller mindre ansvar och främlingsfientliga partier som normaliserar ett hat mot den andre som är annorlunda från oss. Krigen fortsätter och...

Maxida är människa. Som går mot strömmen. Som lyssnar på hjärtat och skapar den musik hon bara hör i sitt eget huvud. Som slåss för det hennes hjärta bultar för.  Rösten dryper av kärlek till hennes folk, till samerna. Ilskan ligger precis under. Den som provocerar fram reaktionerna mot gruvbyggen, psykiatrin, djurrättsaktivister, poliser och det svenska samhället som vägrar se att vi fortsätter ta livet av vårt ursprungsfolk, fortfarande, år 2015. Samerna som är det svenskaste vi har, varifrån vi har våra rötter. Vi är så vana som svenskar att vi alltid har haft rötter långt tillbaka, att naturen kommer vara lika oberörd som den alltid varit. Samer är en idyllisk bild som många gärna behåller, men långt bort från oss själva. Kommer de för nära, följer alla deras baksidor med. Och baksidorna är många, mörka och långt ifrån medmänskliga. Det Sverige vi så gärna vill älska, börjar försvinna. Samer tar livet av sig för att de inte har någon plats i Sverige. Deras stora m...

Idag upplevde jag riktigt bra bemötande och kundservice på många ställen och stärktes i mig själv av det. Det är så lätt att göra något snällt för en annan människa. Som att tacka för bra service, ge beröm, hålla upp en dörr eller något annat. Tyvärr gör vi det för sällan, inte för att vi inte vill hjälpa, utan för att vi är rädda för att själva bli hjälpta tror jag. För mig är det en stor utmaning att ta emot hjälp. Att ta emot en annan människas utsträckta hand är något jag vill träna på. Att alltid säga nej (eller inte säga nej men på andra sätt skicka signaler att "jag klarar mig själv"), gör att människor till slut slutar erbjuda sig. Då står jag där en dag när jag inte längre orkar göra allt själv och upptäcker att det inte finns en enda utsträckt hand kvar. Att låta en annan människa hjälpa mig är inte själviskt, det är att bekräfta den andra personens tillgångar och dess omtanke om mig och respektera mina egna begränsningar. Jag imponeras av människor som ber om hjäl...

Gång på gång ser jag att samhället är upp och ner. Att vi paradoxalt nog skapar och håller fast vid ett samhälle där vi inte alla tillåts att vara, så som vi är. Precis där vi är.  Jag   läser   om föräldrar som måste försvara sitt resonemang att hålla barnen hemma från skolan eftersom skolmiljön inte är anpassad efter deras barns behov. Barn som försökt anpassa sig till skolan. Anpassa sig till de vuxna som inte förstår, omvärlden med orimliga krav på dem. De som försökt anpassa sig så mycket att de till slut försvunnit och lärt sig hantera omvärlden på ett destruktivt sätt, ett sätt som de mår dåligt av. Då vänder samhället ryggen till och kallar de för lata, utåtagerande, trötta. Barnen som ska vara vår framtid, och både orka och våga förändra det samhälle vi skapat. När barnen behandlas så här är det inte konstigt att de växer upp till ledsna, trötta, sjuka, skadade eller arga vuxna som inte litar på andra vuxna. Vi har en möjlighet att påverka de barn vi har är...

Till dig som är liten och finns inuti av Linnéa Regnlund är en bok för det lilla, vilsna barnet inuti. Framförallt till den som har grov PTSD och/eller dissociativ störning. Jag läste den för att förstå mer och det gör jag. Jag förstår hur det kan kännas att vara barn i en vuxens kropp. Att det kan vara så att en och samma person inte upplever allt, utan bara är med ibland och att omgivningen inte alls förstår att det är så. Att det ibland är någon annan som pratar, tycker och känner och den personen kan tycka någonting helt annorlunda. Jag förstår att det ibland är skrämmande att vara fler, men att det var viktigt en gång. Att vara fler blev ett sätt att överleva ett övergrepp, trauma eller något annat hemskt. Boken är skriven i korta stycken där Linnéas egna teckningar blandas med ett pedagogiskt upplägg för att förklara känslor och tankar som finns hos den som varit med om något väldigt hemskt. Det är enkelt att läsa, med många upprepningar som skapar en trygghet och en k...

Jag hoppas att ni idag får tid att slappna av, varva ner och vara med dem ni själva vill vara med idag. Men jag vet att det inte alltid blir så. Det är lätt att julen blir stressig och ångestfylld. Ta några extra djupa andetag. Stanna till en stund och njut av det lilla. Julen handlar om kärkek, omtanke och medmänsklighet. Det är allt, egentligen. För den som är ensam, mår dåligt och behöver stöd finns både Bris och Tilia med stödchatt. Du är aldrig ensam, det finns alltid någon som vill lyssna på dig. Det går alltid att ta sig igenom även de mörkaste stunder.

Medmänsklighet är inte svårt. Det handlar om att lyssna, stanna upp och bara vara. Att ta in personen som finns framför dig och försök förstå den personens behov, önskan och tankar. Gör allt detta utan att din egen insats ska hyllas så känns det galet bra i hela kroppen och du hyllar dig själv. Tack ni modiga själar som ger mig förtroendet att lyssna på er och lära känna er! Då får jag äran att vara medmänniska. Just nu sitter jag och tittar på musikhjälpen och gläds åt att människor är givmilda, öppna och omtänksamma. Fortsätt att ta hand om varandra, att se människorna runt oss och bryta våra egna destruktiva mönster. Oavsett om dessa mönster handlar om att konstant klaga på hur livet och världen ser ut eller att fortsätta göra saker som du egentligen inte mår bra av. Utmana dig själv att göra något för någon annan. Då mår du bättre och sprider hjärtformade ringar av medmänsklighet

Jag är ofantligt tacksam att jag nominerade dessa två till Svenska Hjältar. Och att juryn valde ut dem till vinnare. Jag är så stolt att deras arbete lyfts och hyllas och att människor stöttar Tilia ekonomiskt så vi kan fortsätta hjälpa unga med psykisk ohälsa. Kvällen igår hade många höjdpunkter. En av de största var att vi som på olika sätt är involverade i Tilia fick en chans att ses och fira det här tillsammans. Jag önskar att vi alla kunnat vara där. Tack för en härlig kväll, för kramar, skratt, näsdukar, leenden och ännu mer kramar. Var och en av er är unik och strålande! Var och en av er är hjältar! Jag blev mållös och grät floder när Jenny kramade om mig och sa att hon var stolt över min utveckling, från stödsökande i deras självkänslakurser till delaktig i att starta Tilias första lokalavdelning. Jag är stolt över mig själv och innerligt tacksam för att Annso och Jenny finns och startat Tilia och att de tror på mig i det här. Utan de skulle inte jag vara den jag är...

Jag och mamma firade nationaldagen på Skansen idag, men god mat, ovanliga nattdjur och ett försiktigt politiskt mångkulturellt firande. Det var kommentarer om att Medinas musik är influerad av afrikanska och arabiska rytmer (om jag minns rätt), klassiska svenska visor och nya svenska låtar. En häftig ny låt av Loreen tillsammans med Inga-Marét Gaup Juuso som en blandning av pop och samisk traditionell musik. I ett Sverige där svenskheten börjar bli förknippad med främlingsfientlighet kändes det viktigt att få fira idag. Helst skulle jag vilja att hela Sverige sjunger och jublar hela dagen och välkomnar alla våra nya medborgare samtidigt som vi visar på härliga Svenska traditioner, men det är klart, de traditionerna kommer ju på midsommar. Men med pompa och ståt borde vi ta emot våra nya medborgare och välkomna de med öppna armar till ett Sverige som vi kan vara stolta över. Vi som är födda i Sverige och aldrig bytt medborgarskap är lyckligt lottade. Det är inte alla i världen som kan ...

  69 bilder som visar varför vi inte får glömma förintelsen Jag besökte Auschwitz förra sommaren, det går inte att glömma en sådan upplevelse och alla känslor den väckte. Vi var där en varm, solig julidag och upplevde vacker grönska på en plats där människor en gång torterades och mördades. Det känns skamligt att tänka att det är vackert, men naturen bryr sig inte om vad som hänt förr. Det är vår uppgift att minnas. Att promenera runt i de smala husen och försöka förstå hur både fångarna och vakterna levde var svårt och obehagligt. Överallt fanns foton på fångar, brev från officerare, kartor och siffror över hur många som transporterades till de olika lägren. Mängderna var nog det som chockade mig mest, en enorm hög med hår visades i ett rum, i nästa tusentals glasögon.  Allting var sparat, ingenting gick till spillo, förutom miljontals liv. Ilskan väcktes också när jag stod vid slutet av tågrälsen innanför "Dödens port". För att det finns människor som förnek...

TV4 har just nu ett mycket bra inslag om självmord. Om att det är mycket vanligare än många tror att det går att ta sig ut en depression. Framför allt att man inte är ensam. Vi behöver börja våga prata om psykisk ohälsa och sjukdom. "Sverige är ett land i stort behov av terapi." som Kristian Gidlund sa. Läs också Annsos inlägg på  Tilia . 

Trasiga unge ge oss ett svar snabba dig på vad står det på lappen är det något viktigt kan vi hjälpa dig  handla lägga dina pengar på något hos oss varför gråter du  trasiga unge Du har tappat ditt ord och din papperslapp du barfotabarn i livet så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet vad var det för ord var det långt eller kort var det väl eller illa skrivet tänk efter nu förrn vi föser dig bort du barfotabarn i livet