I exist as I am - that's enough!

Alldeles nyss såg jag "Jag ringer mina bröder" av Jonas Hassen Khemiri och slogs som av en käftsmäll av det igen.  Hur lite jag känner till. Hur lite jag väljer att se. Vilket stillastående, normativt och fördomsfullt samhälle vi lever i.  Och samhället är jag. Jag upprepar igen och igen och igen. Samhället är jag. Vill jag förändra samhället, måste jag lära mig. Jag måste inte bli expert på allt. Men jag måste börja ta del av den kultur som jag inte vuxit upp med, kanske genom att läsa inslaget om slöjor i dagens DN. Lyssna till de som berättar och delar med sig om sina upplevelser av utanförskap. Reflektera och ifrågasätt mitt eget språk, mina egna handlingar och börja inse att förändring kommer inifrån. Jag har idag tack vare en regnbågsmässa i Umeå stadskyrka lärt mig hur lite jag vet om trans. Hur många olika former av trans det finns. Så via bra hemsidor har jag börjat förstå mer om detta. Vi har alla en skyldighet att lära oss. För att sluta kränka ...

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/kroppshetsen-har-natt-livmodern/ Titeln överdriver inte. Det är så dramatiskt som det låter. Smalhetsidealet har gått så långt att kvinnor strävar efter att föda små barn och också själva väga så lite som möjligt. Jag blir mörkrädd och genuint ledsen av detta. Att ett barns kroppsvikt döms ut redan i fosterstadiet. Vad händer med de barn som växer upp i en familj där vikthetsen är så tydlig redan de första åren. Kommer vi ha sjuåringar med fullskalig anorexi snart? Hör ni hur galet det här låter. Sätt ner foten när de har diskussionerna och samtalen drar igång. Säg emot med kärlek. Kärleken och respekten för din kropp och andras kroppar.