Jag saknar dig
I september 2011 såg jag filmen Jag saknar dig av Anders Grönros. Den gick in under huden på mig med starka känslor av syskonkärlek, sorg och förlust. Det tog mig ytterliggare två och ett halvt att läsa boken. Som sig bör skiljer sig boken från filmen, båda är gripande men på filmduken får karaktärerna ett djup som fattas i boken. Replikskiften och blickar är det som tillsammans med stark musik driver filmen framåt. I boken berättar Tina om livet utan Cilla. Ibland sakligt och tydligt, ibland med så mycket känslor att det gör ont! Förutom att jag grips av historien och sorgen så fastnar jag i Tinas fascination av orden. Hon skriver och söker ord och hon hittar dikter och sånger som jag själv sparat och har i mina låtlistor. Några exempel är Så skimrande var aldrig havet med Marie Fredriksson. Första gången ja...