Gott nytt år!
Idag börjar det nya kyrkoåret, i egenskap av konfirmandledare och julkonsertsälskande dotter har jag varit på två gudstjänster idag. När jag satt på julkonsertsgudstjänsten började jag fundera kring vilken bild av Gud jag har i mitt liv. En av psalmerna var en riktigt "pompa och ståt" sång. Det var barytonsolo, brasskvintett och en hel kör som kompade en församling till en maffig text med ord som: " Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid." Det handlade om en gud som vandrar framför redo för strid, en kung som slåss mot ondskan. Det är en mäktig Gud, och min Gud är mäktig, han går med mig och hjälper mig när livet inte fungerar. Men min gud är ingen krigsherre. Jag var tvungen att lyfta blicken mot den korsfäste och hånade Jesus under texten: "Jesus Kristus, Judarnas konung" och minnas att Jesus dog och återuppstod för den lilla människan. Han pratade inte om att gå ut i krig, utan om att älska varandra som sin nästa. Det viktigast...