Inlägg

Visar inlägg från september, 2014

Jag drog en lapp

och fick en mening att fortsätta skriva på:

Två par skor möts.  
Ett par slitna converse.  
Ett par röda lackskor.  
Converseskorna är något större än lackskorna. De är i en solblekt gul färg, med trasiga skosnören och antydan till hål, som att de gått alldeles för långt, alldeles för ofta. 
Eller bara älskats för mycket. 
De röda lackskorna glänser, de är rundade i tårna och har ett guldfärgat spänne. De har inte gått långt, men älskats på avstånd i många månader. Skorna står nära varandra. 
Så nära. Så nära. 
Converseskorna kliver ännu närmare de röda. De står kvar och väntar. Snart lyfter klacken från marken. 
De slitna, trasiga, älskade gula, står nu precis framför de älskade, väntande röda. 
Sida vid sida går de försiktigt. De röda lackskorna går långsammare än de gula. De gula vill sticka iväg åt alla håll på samma gång. 
Nu står de bredvid varandra på en dörrmatta. 
De slitna conversen och de röda lackskorna. 
Så nära. Så nära.

Pride, normer och privilegium

Bild
Alldeles nyss såg jag "Jag ringer mina bröder" av Jonas Hassen Khemiri och slogs som av en käftsmäll av det igen.  Hur lite jag känner till. Hur lite jag väljer att se. Vilket stillastående, normativt och fördomsfullt samhälle vi lever i.  Och samhället är jag. Jag upprepar igen och igen och igen. Samhället är jag. Vill jag förändra samhället, måste jag lära mig. Jag måste inte bli expert på allt. Men jag måste börja ta del av den kultur som jag inte vuxit upp med, kanske genom att läsa inslaget om slöjor i dagens DN.
Lyssna till de som berättar och delar med sig om sina upplevelser av utanförskap. Reflektera och ifrågasätt mitt eget språk, mina egna handlingar och börja inse att förändring kommer inifrån.


Jag har idag tack vare en regnbågsmässa i Umeå stadskyrka lärt mig hur lite jag vet om trans. Hur många olika former av trans det finns. Så via bra hemsidor har jag börjat förstå mer om detta.
Vi har alla en skyldighet att lära oss. För att sluta kränka de som inte stämme…

Hjälp oss att höja våra röster

Bild
Emma Watson höll häromdagen ett viktigt tal för FN i och med att hon är med och startar upp ett projekt som heter HeforShe. 
Jag tycker hennes åsikter är viktiga, men det allra viktigaste nu är hur de omsätts i verkligheten. För mig är det självklart att män är feminister och stöttar allas rätt till lika lön, kvinnors rätt att utbilda sig och ha chefspositioner på precis samma villkor som män. Däremot är det viktigt att inse att det inte männens uppgift att stå längst fram i den här kampen. Eftersom vi lever i ett patriarkat är det upp till feministiska män att våga ifrågasätta manliga normer och det genussamhälle vi lever i. Så män, det handlar om er också. Ifrågasätt era privilegium och gå emot de. Stanna hemma med barnen fler månader än din fru (i ett man-kvinna förhållande) gråt, prata känslor, ifrågasätt kvinnoförnedrande kommentarer. Våga klä dig i rosa, måla naglarna eller ha kjol för att vara solidariskt med den person som trakasseras för att den bryter mot sådana normer. Ta v…

Med människan

Jag har rest i tio timmar och har bara några minuter kvar innan jag är hemma. Då händer något som gör mig gladare än jag varit på hela dagen (och idag har varit en underbar dag). En 15-årig kille ler och vinkar till mig när han kliver av bussen. Han säger tack. För att jag betalade 14 kronor så han fick åka hem klockan halv tolv på natten. Några minuter tidigare satt jag bredvid den här killen och hans kompis på stationen och väntade på bussen. Då försökte jag låtsas att de inte fanns och att jag inte syntes, samtidigt som jag blev arg för att jag reagerade som jag gjorde. I mitt huvud målades det snabbt upp scener av både överfall och stöld och jag vässade armbågarna i smyg. När killarna klev på bussen skrattade de båda åt det faktum att han saknade giltig biljett och hans kompis försökte något nervöst dölja en halvdrucken ölburk bakom sin rygg. När jag erbjöd mig att betala resan såg de i ögonen och insåg hur unga de var. Jag skämdes jag för att jag dömt ut dem så fort jag såg dem.…

När livet strålar mot mig

Bild
Under ganska många år har jag trott att jag inte gillar förändringar och jag har letat efter fasta punkter som aldrig blivit rätt. Jag har tänkt att den som ständigt byter plats och aldrig stannar kvar och gör klart och följer upp saker är en svag och osäker person. De senaste veckorna har jag förstått att det snarare är det motsatta som gäller. Att våga ta chanser och följa hjärtats drömmar är häftigt, modigt och starkt. Det handlar om att vara sann mot sig själv och istället sprida sitt eget personliga glitter på fler platser. Jag har haft två strålande dagar där jag besökt min favoritplats, fått äta min favoritmat och blivit intervjuad för vad som nog kommer bli mitt favoritjobb. Nu återvänder jag hem till Umeå full av energi och förväntan och njuter av det liv jag lever där just nu.

(Höj era röster) för att höras

Hör mig man
Jag skriker
Hör mig kvinna
Jag ryter

Makten sitter i bröstet
kraften sitter i rösten
Höj era röster
ni obetydliga, livsviktiga

Människor

Inspiration

Nya möjligheter

Nu är det klart.
Jag är skribent på Shedos blogg om psykisk ohälsa. Det känns spännande, roligt och utmanande. Så då och då kommer jag få ut lite texter där. Har ni något tips på vad jag ska skriva om så hör av er.
http://shedoblogg.blogspot.se/2014/09/valkommen-emma-till-shedos-blogg.html

Jag samlar på ord

"Be happy in this moment. For this moment is your life."
I mitt just nu lyssnar jag på en melankolisk låt som får mig att slappna av. Jag skriver här för att samla tankarna inför sammanfattningen av lyrikanalysen.  Men ögonblicket just nu, som är så flyktigt är allt jag har.  Tar ett djupt andetag, slappnar av, sänker axlarna och njuter. Här och nu. Det är allt.
"It's all to well."



Hemliga nyheter

Sekunden innan jag öppnade mailboxen tänkte jag: "Synd, då blev det inget med det där som jag skrev till." Men där låg ett mail och väntade som välkomnade mig till något nytt och spännande. Det känns både kul och utvecklande och snart berättar jag mer!

Skrivandet

Bild
Tre ord från en för mig okänd människa har gjort jättestor skillnad. De uppmuntrar mig att fortsätta göra det jag älskar. Att skriva. Lite varje dag, någonstans. Det är hela tiden pågående. När jag skriver mår jag bra, jag märker det mest på att när jag inte skriver mår jag dåligt. Därför måste jag fortsätta, orden tar aldrig slut. Jag är en skrivande människa, det vill jag alltid vara.

Här är jag

Bild
Snart tre veckor i en ny stad och jag trivs som fisken i vattnet. Än har jag inte kommit igång med träningen, jag har inget permanent boende men inget av det stör mig på något sätt för det här är den plats jag ska vara på just nu. En bild säger så mycket mer än ord, så här kommer några bilder (och några ord) om mina första veckor.


Är det regn och höstväder så är älven silvergrå, glänsande och trolsk.

Efter en promenad (eller cykeltur) i ösregn är det otroligt lyxigt att komma in i värmen framför elden. Katten och jag har tom kommit överens! Den häftiga tavlan ovanför soffan är Rolfs bild, jag är helt såld på den. 

Så jag försökte fixa mig min egen....  Skogen är precis lika vacker i solglittret som regnväder.  Och på andra sidan skogen finns hästhagen. Där träffade jag en vit häst som fick hjärtat i min inre femåring att hoppa högt. När jag var barn älskade jag vita hästar över allt annat. Att jag mötte en på min skogspromenad gjorde mig ännu lite mer övertygad om att jag är på rätt …