I exist as I am - that's enough!

Jag tänkte att ni ska få uppdateringar och bilder från allt fantastiskt som har hänt de senaste veckorna. För det går inte att beskriva på något annat sätt än att de senaste veckorna varit fantastiska! Jag har tagit examen, fyllt år, förlovat mig, köpt hus och för första gången jobbat heltid med mitt eget företag.  Det har varit så mycket nytt, spännande och roligt att jag inte har kunnat ta in det helt och hållet. Jag har förminskat känslorna och haft svårt att njuta av det fantastiska. Som att jag inte förtjänar att det går så här bra, att jag mår så här bra. Det är som att jag har en sida i mig som tycker att jag MÅSTE lida. Så mycket att jag till och med har tyckt att det varit svårt att skriva om det. Det har jag lärt mig kallas för självsabotering. Att förvänta sig mindre av livet, för mindre är vad jag är van vid. Så när livet inte bara är bra, utan fantastiskt, då blir det läskigt och jag är så ovan vid det att jag letar efter fel. Som när jag blir sur för att det är...

Jag har väldigt mycket fint. Nej allt är inte perfekt och det finns saker jag vill och behöver ändra på. Men jag är inte alltid säker på om jag jobbar med att ändra rätt saker eller om jag går i gamla hjulspår. Jag är tacksam för möjligheten att skapa nytt, bygga det liv jag vill ha och leva på ett sätt som jag mår bra av. Jag är tacksam för att jag vaknar varje morgon och kan röra hela min kropp, känna att tårna är en del av mig liksom hjärtat och ögonen. Jag är tacksam för allt jag ser, allt jag tar in i hjärtat och får lära mig av. Jag är tacksam för alla möjligheter jag har framför mig, att gå vidare och hitta min plats, min grej och göra det jag gör allra bäst. Jag är tacksam för människor som möter mig, ser mig och ger mig en plats där jag får vara jag. Jag är tacksam för min egna möjligheter och verktyg att påverka mitt liv och våga ta steg mot något annat. Jag är tacksam för inspiration, kärlek och den lilla rösten som viskar och påminner mig om var jag är på väg.

Jag slås ibland av hur otroligt bra jag har det. Jag har tak över huvudet, möjlighet att fylla mitt kök med massor av mat så jag kan äta mig mätt, inte bara en, utan flera gånger om dagen. Jag har möjligheten att utbilda mig och jobba med något som i stora delar av världen är livsfarligt. Här finns det skyddsmekanismer och en demokrati som möjliggör för mig att göra mitt jobb.  Jag har möjlighet att själv välja varje morgon hur jag ska se ut, hur jag ska tänka och vart jag ska gå. Jag är fri. Jag har möjlighet att själva välja vem jag ska umgås med, prata med och vilka människor som tar plats i mitt liv. Varje morgon vaknar jag bredvid någon jag älskar av hela mitt hjärta. I ett hem som är vårt. Vi har möjligheten att drömma om den framtid vi vill ha, de upplevelser och resor vi vill dela med varandra.  Runt omkring i landet och världen har jag vänner som jag når med ett knapptryck och varje dag inspireras jag av nya människor och potentiella nya vänner i hela v...

"Det är inte dina prestationer som ger dig värde som människa" Jag har lånat orden från Emma Igelströms  blogg . Sen hon slog igenom som simmare har Emma Igelström varit en av mina stora förebilder. Då var jag i tioårsåldern och bröstsim var min favoritgren i simningen. Och där kom Emma, som tog VM-guld i samma gren! Jag vågade tro att jag kan göra precis vad jag vill! Några år senare hittade jag hennes självbiografi när jag flydde till biblioteket för att slippa tänka på ångest och ätstörning ett tag. Hon hade tagit sig igenom bulimi och skrivit en bok om det. Hennes bok hjälpte mig att hålla mig flytande när jag mådde som allra sämst, hennes bok gav mig styrka att kämpa. Sen fortsatte jag följa henne, när hon öppet berättade om sina olika beroenden och jag blev stärkt av att hon vågade prata om det och vara ärlig om hur hon mått. Jag minns när hon var med i Du är vad du äter och presenterades för världens viktigaste person, hennes egen spegelbild. Det får vem som hel...

                                     Det är så skönt att glida in och bara slappna av.  I alla världens städer är salongen vår oas Här faller burkan ner till marken och vi snackar skit Syster Cleo är min nya feministfavorit när det kommer till musik. "Gå på salong" handlar om hur brudar samlas på salongen för sin egen skull. Där kan vi vara oss själva, precis som vi är. Bort från det patriarkatiska samhället. I ett samhälle som Sverige har vi kommit ganska långt med jämställdheten, men fortfarande har vi långt kvar. Men de kvinnor jag träffat som bryr sig allra mest om sitt utseende är utan tvekan Syrianer (inte alla syrianer, men många av de jag träffat). Det är tuffa brudar med sjukt läckra naglar, stylat hår och så vidare som lever med ena foten i ett mycket starkare patriarkat än det svenska. Givetvis finns det säkert många som gör sig snygga för att ytan ska se bra ut til...

Det här visar återigen att kvinnor alltid förväntas göra så mycket mer än bara sitt jobb. Troligen får även manliga nyhetsuppläsare hatmail om sin storlek men jag hör sällan om män som förväntas vara förebilder och därför kritiseras för sin kropp. För kvinnor räcker det inte att göra ett bra jobb, vi förväntas också acceptera att det kastas skit på våra kroppar. Titta bara på det här: Källa  "Jag är mer än bara siffran på vågen" säger hon här. Hon är mycket mer än så, men här väljer näthataren att enbart se hennes yttre och dra många slutsatser om det. Hur hon är som förebild, att hennes hälsa är dålig, att hon är oansvarig som person. Hon kanske är allt detta (jag tvivlar starkt på det) men det har nog väldigt lite att göra med vilken siffra vågen visar eller vilket midjemått hon har. En bra förebild är en sådan som sprider positiva signaler om sig själv och andra oavsett kroppsform. Tjock är inte sjuk, eller svag, eller korkad. Tjock är precis lika snygg, smart och...

Bättre sent än aldrig. En person som inspirerar mig är en person som vågar göra det hen verkligen innerst inne vill. Någon som sprider klokhet, glädje och styrka. Jag har kallat honom hjälte. Hans ord, historier och livglädje inspirerar mig. Jonas Gardell.