I exist as I am - that's enough!

Det är min rustning mitt försvar Mitt skydd mot omvärlden och mina egna giftpilar Kjolens kant är vass mot knäna och bryter vatten som en vallgrav Skjortan smeker kroppens konturer som en ringbrynja Koftan matchar exakt i färg och skickar precis rätt signaler "Jag vet vad jag gör. Jag vet hur jag ser ut" Sternarna i öronen matchar de runt handleden och halsen Varje detalj spelar roll när jag bygger min rustning Ringarna på fingarna, innan de långa röda naglarna. Varnar för klorna som vecklas ut mot den som hotar mitt rike Min pupurröda riddarmantel är kappan i ull Den som kostade för mycket men värmer och håller avstånd Kom inte för nära "Jag vet vad jag gör" Mina klackar slår mot frostig asfalt. Jag fryser om tårna men riddare slåss inte med fötterna ändå. Det är viktigare att jag ser ut utan att de ser mig Håret är hjälmen i jämna lockar. Ramar in mitt eget ansikte och det utanpå De lösa ögonfransarna, perfekta hyn lagom rosiga ...

Så här var jag klädd idag. Då är det nästan väntat att få lite kommentarer kan man ju tycka. Men det finns mer och mindre genomtänkta kommentarer. Var jag köpt de eller att de är snygga är helt ok, det kan också leda till att få prata om Indien, vilket alltid är kul. En person frågade var grenen sitter och jag visade att den sitter vid knäna, svaret tillbaka blev: "Men då känns ju låren!". Att en person slänger ur sig en sådan kommentar utan tveksamheter får det att skära i själen och brinna i hela mig. När den här personen också jobbar med barn och ungdomar och har ett ansvar som förebild chockar det mig. Jag är bara tacksam att det inte var några barn i närheten som hörde det just nu. Poängen med kläder är inte att "inte känna låren". Det handlar om att känna sig snygg och må bra i sig själv. Låren får gärna kännas, då vet jag att jag finns och inte håller på att tyna bort.

Hemmalördag=flanellskjortan Jag är fortfarande lika snygg!