I exist as I am - that's enough!

Ikväll fick jag se min sista present från mamma. (Det är helt sjukt att det redan gått ett halvår utan henne) Vi såg Jonas Gardells 30 år tillsammans. Han är alltid genial. Som alltid berättar att livet för det mesta är jävligt jobbigt, men det är också fantastiskt och strålande och helt jävla underbart! Sedan jag var tonåring har jag slukat Jonas ord och ur de tagit till mig budskapet att vara mig själv. Jag duger som jag är. Det är tillräckligt. Mina åsikter och viljor är värda att bli hörda, men jag är någon med ett eget värde utan dem. Det är mycket känslor fram och tillbaka och jag är enormt tacksam att mammas sista present till mig var det här. Jag är tacksam för alla ord jag fått till mig från Jonas Gardell. Och jag är tacksam för att jag är jag.

Det var knäpptyst i salen. Saga lutade sig mot bordet och pratade lika mycket med händerna som med rösten. Hon berättade om sitt liv, varför hon kände sig tvungen att söka rollen som Sebastian/Ellie och hur fruktansvärt dåligt samhället är på att möta transpersoner (inte alla, alltid, men många, ofta). Hon pratade om hur dåligt hon mått på grund av att samhället inte kan bemöta henne som transkvinna och att hon ett år innan hon sökte rollen som Sebastian/Ellie hade försökt ta sitt liv för tredje gången. Saga vann guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll för rollen som Sebastian/Ellie i Någonting måste gå sönder. Det är en historia om ett möte, en kärlekshistoria och en resa. Titeln säger egentligen allt för någonting i huvudpersonen går alltid sönder i försöken att passa in i v...

”Skyldiga är vi tveklöst, men vad vi är skyldiga till bestämmer bara vi själva." -  Jonas Gardell. Så tror jag det är. Vi är alla skyldiga, för vi gör alla fel och det är upp till var och en att själv fundera på hur vi ska bemöta vår skuld, våra fel och våra brister. Ordet skuld i sig är så tungt och skuldbelagt. Det är ett ord med negativ klang, men jag ser det som ett grått ord. Varken svart och tungt, eller vitt och glatt, utan någonting däremellan. ”Du kommer göra fel. Men du kommer också göra rätt.” Hörde jag i veckan. Det går inte att gå igenom livet och vara så rädd för att vara och göra fel att vi inte vågar chansa, för då har vi misslyckats med att leva. Det låter hårt, men livet handlar om att falla sju gånger och resa sig upp åtta. Hur vi reagerar på skuld beror på hur vi själva mår, vilka förväntningar vi tror att andra har på att vi ska ta ansvar i olika situationer och vilka krav vi har på oss själva. I ett samhälle som främjar förminskande och tanken att ”...

Bättre sent än aldrig. En person som inspirerar mig är en person som vågar göra det hen verkligen innerst inne vill. Någon som sprider klokhet, glädje och styrka. Jag har kallat honom hjälte. Hans ord, historier och livglädje inspirerar mig. Jonas Gardell.

Jag har just läst ut den sista delen i Jonas Gardells trilogi. Döden. Den är tung, döden är ständigt närvarande, hand i hand med en nästan förlamande sorg. Hur man orkar leva och inte bara överleva är otroligt.  För precis som den vita älgen fick dessa aidssjuka män höra att de inte passade in. Att det var bättre för naturen om de dog. De som överlevde har inte bara gått igenom mer sorg under några korta år än de flesta människor gör i ett liv, de fick under tiden kämpa för sin egen rätt att existera. De upplevelserna har människor fortfarande idag. Det är fel! Världen ska inte se ut så här! Med regnbågens färger på naglarna väckte Emma Green Tregaro den diskussion internationellt som Gardell väckt här i Sverige. Det handlar om kärlek. Om rätten att älska vem man vill och att...

"De här tomma hoten svider i mig, för det här är inte jag. Du gör mig ond. Och du lyssnar inte ens. För du är ingen människa. Du är cancern i min kropp. Jag kommer alltid hata dig för det." -  Kristian Gidlund Jag har fastnat i hans ord, han berättelse. Tankar och känslor som inte är mina, trots det så känner jag igen det. Jag inser att jag blir avundsjuk, inte på sjukdomen. Jag önskar ingen att vara så sjuk, men på att det går att peka på cancern och säga: "Jag hatar dig." Jag vågar inte hata. Vågar inte hata ätstörningen, hittar fortfarande för mycket trygghet i den. Ilska, hat och ledsenhet är svagt, de visar att jag erkänt det jag varit med om och att jag inte har haft kontroll på det. Det är inte där jag vill vara, jag vill vara på andra sidan, den där som genomlevt, blivit frisk och säger: "sjukdomen har lärt mig, och bla bla bla." Livet är ett djävla trassel, det gör ont. Varje gång vi ställer oss upp kommer ett nytt slag och slår oss till mark...

källa Ikväll slog vi oss ner med picknick och regnjackor i ett överfullt Vitabergsparken för att se på Jonas Gardell i "Trafikplats Glädjen". Han kommer in på scenen och driver allt till sin spets, det är bögigt, fjantigt, roligt, allvarligt. Det är unikt, gör mig jätteglad och får massor att tänka på. För några år sedan följde jag honom i "Åh, herregud!", jag har läst hans böcker "Om Jesus" och "Om Gud". Han har en livsåskådning som jag gillar och ett sätt att uttrycka sig som säger: "lyssna på mig, men skit i mig, bilda din egen åsikt!" Häromdagen köpte jag en bok av honom, som jag ännu inte läst och inte kommer ihåg titeln på, men som jag hoppas att jag läser snart. Annars kanske den dammas av om några månader eller år och så får jag en trevlig upplevelse då. Men ni får själva bilda er en uppfattning om denna man: "Jag är komiker. Jag menar alltid allvar. Jag är fullständigt öppen. Att vara öppen är det effektivast...

Källa Jonas Gardell. Författare, dramatiker, poet, komiker och människa. I många år har han inspirerat mig i min tro, i mitt liv. Ikväll gav han mig några citat som jag vill dela med mig av: "Ett offer måste offras, en martyr måste dö." "Skyldiga är vi tveklöst, men vad vi är skyldiga till bestämmer bara vi själva." Så vad livet än ger oss, väljer vi själva om vi ska vara offer eller inte.  Vi bestämmer över våra liv, ingen tackar oss om inte lever de. Källa