Inlägg

Visar inlägg från december, 2013

Gott nytt år!

Bild
Nu är det 2014!  Vi firade på en av de finare restaurangerna som vi fått rekommenderat, det skulle vara både mat och underhållning så det lät ju lovande. Vi var visserligen på plats i tid men inte så mycket annat, så vi satte oss snällt och väntade, och väntade och väntade. Det soundcheckades, dansare kom och gick, ljuset testades och det ramlade in mer och mer folk som alla såg lite förvirrade ut. Till slut skuttade en energisk kvinna upp på scen och försökte dra igång lite party i oss, vi som fortfarande inte fått mat. Det gick väl sådär... Efter en stund kom kyparna ut med plockmat, vilket vi trodde var förrätt och tänkte "jippie!". Men det kom ingen varmrätt, bara mer tilltugg och varsin öl. När klockan närmade sig tio gick jag och frågade en reseledare till en grupp västerlänningar om det fanns någon mat, han förklarade att buffén serverades en trappa upp. Efter nästan två timmar utan mer att äta än plockmat, smakade maten bra! Indier gör väldigt goda efterrätter btw. Mä

Gryning i Varanasi

Bild
Imorse vaknade vi kl 05 för att åka båt på floden i gryningen, ett uppenbart "måste" här. Det första jag reagerade på var att gatorna var tomma och tysta. Det var underbart, efter fem dagar i Indien saknar jag redan tystnaden (!). Båtturen var fin, det är alltid vackert att se en stad från vattnet. Men det häftigaste var inte eldarna eller badandet. Det som slog mig mest var att en gryning alltid är likadan var den än sker. Solen går upp, natten ger vika och en ny dag börjar. När det fortfarande är natt är både människor och djur tysta och stilla, när gryningen närmar sig kryper det sakta fram fler och fler. När solen väl är uppe så är det helt plötsligt fullt med människor, fåglar och hundar. Som pratar, sjunger, skränar, skäller, skrattar. Inte bara här såklart, överallt går människor upp och förbereder sig för en ny dag. Det mest självklara saker vi kan tänka oss, men det är de som blir så vackra. För de sker här i Indien, på andra sidan jorden, de sker i Stockholm. Olika

Indien

Första dagarna var vi i Dehli, väldigt trötta och segade runt i lite jet-lag dvala. Staden är enorm och vi åkte en guidad tur så vi såg nog det mesta men förstod inte alls var vi var. Därifrån tog vi nattåg till Varanasi. Precis så magiskt och praktiskt som man kan tänka sig, vaknar på morgonen och svajar ut till hålet i golvet som är toalett och sitter sen och tittar ut över ett helt nytt landskap en timma försenade tillsammans med tre generationer indisk familj. Som turister sticker vi självklart ut och indier är hjälpsamma, det är inte alls svårt att få en guidad tur över vad som helst, svårare är det däremot att säga nej och inte bli medragen till varenda butik som säljer sjalar och saris. Indien är smått kaotiskt med det är lätt att älska kaoset. Idag stötte vi på de första kossorna, som fattades i Dehli. Här trängs kossor, tjurar, rikshaws, människor och bilar på trånga gränder och gator. Tutandet har kanske ett budskap men handlar ofta om att det saknas trafikregler och det gäl

Carpe diem

   Dead Poets Society

Året som gått

I januari skrev jag så här:  Det är skrämmande att lära känna sig själv på nytt. Och det gör att jag blir så fokuserad på mig själv. Kanske kan jag snart vara så balanserad i mig själv att jag kan hantera problem på ett sunt och hälsosamt sätt och istället lägga energi på hu jag vill leva mitt liv. Lägga energi på världen runt omkring i mig och vara en del av den istället för att betrakta den utifrån. Jag kommer inte förändra den jag innerst inne är, jag ska bara hitta tillbaka till vem det är. Jag ändrar aldrig den jag är. Jag är stolt över det jag gjort i år, jag har haft ett bra år, trots att det varit jobbigt. Jag har gått igenom behandlingar, kurser och samtal för att ta tillbaka makten över mitt eget liv och blivit frisk! Det största jag gjort i år är nog att jag lärt känna mig själv och accepterat mina känslor för vad de är. Allt från ilska och skam till glädje och tacksamhet.  Aldrig någonsin igen vill jag gå tillbaka, aldrig någonsin vill jag hata mig själv och

Svarta duvor och vissna liljor

Musik ska vara något som inspirerar, upprör, glädjer och underhåller människor. Artister har alltid varit samhällskritiska och politiska. De blandar sina egna åsikter med färgstarka metaforer som ibland blir bra och ibland blir dåligt. Kartellen och Timbuktus  Svarta duvor och vissna liljor  är en viktig låt som lyfter hur samhället ser ut idag, men de träffar illa när de säger att de vill "slå Jimmie gul och blå" det håller jag med om. Tyvärr har det gjort att P3 inte vill spela låten, kanske hade de nått ut i fler radioapparater utan den textraden, men de valde att ha den kvar och det har skapat en debatt. Det viktigaste är att alla människor själva tänker efter och tar reda på vad det handlar om. Lyssnar på låten, läser texten och bildar sig en egen uppfattning. Jämför Svarta duvor och vissna liljor med den här fruktansvärt rasistiska videon och låt som Willie Crawoford släppte någon gång på nittiotalet, eller de texter min idol Magnus Uggla skriver. Fundera och våga stå

1312

Bild
Sometimes the things we hold on to aren't nearly as important as the things we let go of.

Jennifer Lawrence och kroppar

Bild
Jag kommer alltid ha ätstörningen bakom mig, men jag vill aldrig igen vill ha den framför mig eller här och nu. Eftersom det är en sjukdom kan jag själv inte bestämma att jag aldrig blir sjuk igen, men jag kan "vaccinera" mig och bygga upp mina försvar. Ett försvar är att välja vad jag påverkas av, välja bort skvallerblaskor, dieter, de tidningar som bara fokuserar på utsidan, istället välja det jag inspireras och mår bra  av. Som den här bilden på Jennifer Lawrence! Den är bra av många skäl. För det första är hon grymt snygg. För det andra blir jag lycklig hela vägen in i själen av att en tjej i min ålder, som så lätt kan fastna i en negativ syn på sin kropp, är stark nog att inte göra det. Hon vågar vara stolt över sin kropp och den hon är. Det är coolt! Om fler kändisar var som Jennifer Lawrence och vågade vara stolta över sina kroppar och slutade prata om hur de ser ut skulle världen bli vackrare. Då skulle våra rättesnören börja vara sunda, tjocka, smala, runda, tani

John Green

För er som känner att ni behöver övertalas att läsa John Green tänkte jag ge er några starka skäl (citat, karaktärer, vi ser var vi hamnar.) 1. Paper Towns  kvinnliga huvudroll skriver orden med Blandade stora och Små Bokstäver eftersom hon anser att det är en orättvis Uppdelning av dessa. (Utöver att hon är vrålcool och söker sin egen väg, det går att analysera henne om och om igen.) 2. " I fell in love the way you fall asleep." ( The Faults in our Stars , titeln är skäl nog att läsa boken. Felet i våra stjärnor. Awesome. Citatet är hämtat från en resa i boken som är så mycket mer än bara en resa.) 3. "Books are the ultmiate Dumpees: put them down and they'll wait for you forever; pay attention to them and they always love you back." ( An abundance of Katherines . WORD.) 4. Let it Snow   om en mesig (med svenska mått mätt) liten snöstorm i någonstans södra USA, kanske. En snöstorm som stoppar tåg, är grunden till oanade möten, nattöppna caféer, ett öv

Livsnjutare

"Life's too short to be anything but happy. Kiss slowly. Love deeply. Forgive quickly, take chances, give everything, and leave with no regrets. Forget the past with the exception of what you have learned from it, and remember everything happens for a reason" Allt måste jag inte komma på själv. Någon annan har redan sagt det så bra med några enkla råd som gör det lättare att leva livet fullt ut. Iallafall att våga njuta av här och nu och det som finns rakt framför mig.

Hello

Bild
Idag kom jag tillbaka till jobbet efter två skidåkarveckor fyllda med glädje och trötta ben, och med två avklarade skidlärarutbildningar i bagaget. På jobbet blev jag så varmt mottagen att det känns fruktansvärt att behöva sluta i december. Men sånt är livet och jag får istället åka till Indien! Nu blir jag lite sentimental och ser tillbaka på året som gått, det år då jag fyllde 22. Jag har träffat så många människor som påverkat, förändrat och hjälpt mig att hitta rätt i livet. Under det senaste året har jag gått från mörkaste botten till att bli frisk och börja hitta de första stegen på en lugnare väg i livet. Resan har varit läskig, jobbig och förbannat svår, men den har varit absolut nödvändig och jag ångrar inte att jag gjort det. Däremot önskar och hoppas jag att jag aldrig någonsin behöver göra det igen. Nu vill jag se framåt med hjälp av mina känslor och min vilja. Nu ska jag återigen ta tag i och leva mitt eget liv med de mot och medgångar som finns i det. Den här låten har