I exist as I am - that's enough!

Det är min rustning mitt försvar Mitt skydd mot omvärlden och mina egna giftpilar Kjolens kant är vass mot knäna och bryter vatten som en vallgrav Skjortan smeker kroppens konturer som en ringbrynja Koftan matchar exakt i färg och skickar precis rätt signaler "Jag vet vad jag gör. Jag vet hur jag ser ut" Sternarna i öronen matchar de runt handleden och halsen Varje detalj spelar roll när jag bygger min rustning Ringarna på fingarna, innan de långa röda naglarna. Varnar för klorna som vecklas ut mot den som hotar mitt rike Min pupurröda riddarmantel är kappan i ull Den som kostade för mycket men värmer och håller avstånd Kom inte för nära "Jag vet vad jag gör" Mina klackar slår mot frostig asfalt. Jag fryser om tårna men riddare slåss inte med fötterna ändå. Det är viktigare att jag ser ut utan att de ser mig Håret är hjälmen i jämna lockar. Ramar in mitt eget ansikte och det utanpå De lösa ögonfransarna, perfekta hyn lagom rosiga ...

Spegeln visar inte allt du kan se Inte ens kalejdoskopet visar hela mitt jag

Inom mig bor en livrädd och arg trettonåring tillsammans med en påhittig, levnadsglad och pippiälskande femåring. Femåringen tog jag i hand för många år sedan och har tacksamt låtit styra mig i många delar i livet. Trettonåringen skrämmer mig fortfarande, men inte lika mycket som jag vet att omvärlden skrämmer henne. Hon viskar till mig att hon inte vågar, att det är skitläskigt att lita på någon annan, att låta andra människor ta hand om henne och vara snälla och att släppa människor nära. Det hon är bäst på är att bygga murar. Murar som håller allt som gör ont utifrån borta och som håller allt som gör ont på insidan begravt. All hennes energi går åt till att hålla hårt i de här murarna så att de inte faller. Att stärka dem, genom att krympa henne själv.Hon kramas inte, låter knappt någon röra henne, och absolut inte komma nära hennes känslor. Så har hon levt i tio år, inne i mig, rädd för allt men hon vägrar visa för någon att hon är rädd. Äntligen har jag börjat lyssna på henne. L...

Innan jag somnade igår skrev jag på ett blogginlägg om att jag ville spara den soliga morgonen från igår och få energi från den. Eftersom jag somnade igår med en inställning att den här dagen skulle bli bra så fortsatte jag på den spiralen hela dagen. Jag vill inte vara starkt påverkad av min omgivning utan gärna kunna känna att jag är mig själv oavsett var jag är, men det är klart att omgivningen påverkar mig, och framförallt vädret just nu. När jag jobbar utomhus i fjällmiljö spelar vädret roll, och här ändras det fort. Igår var det sol och 26 minusgrader är idag var det blåsigt och 3 plus. Plusgrader brukar betyda att det är jobbigare att åka skidor eftersom snön blir tjock och tung. Tack vare vinden gick det riktigt bra idag! Hela luften var fylld av vårlängtande solstrålar och det låg en förväntansfull stämning av fredag i luften. När många människor samtidigt är glada över något, som tex fredag och sol, tror jag att det påverkar oss positivt i grupp, att glädjen smittar av sig...

Jag lever mitt liv för mig. Visst älskar jag och bryr mig om människor runt mig, men mitt liv, det handlar om mig. Jag är huvudrollen i mitt liv. Kanske är det vad som är kärnan i feminismen, att kvinnor vill och vågar kliva upp och vara viktiga för oss själva och i våra egna liv. Att vi vågar stå upp för våra drömmar, att vi vågar drömma. De flesta av mina vänner är kvinnor, som jag tycker är starka, har planer och drömmar och inte alls lever sina liv enbart för en mans skull, eller är dikterade av män. Men vid närmare eftertanke tror jag att jag ljuger för mig själv när jag säger så. Själv har jag jobbat i många år med att acceptera och hantera ett bekräftelsebehov som grundat sig i att min pappa inte tagit det föräldraansvar han bör ha lagt på sina axlar när han tillsammans med min mamma skaffade barn för 25 år sedan. Istället har min mamma tagit ansvaret och lärt mig och mina (i sammanhanget patetiskt nog), systrar (och inte bröder), att det är kvinnor som ska fixa allt. Jag har ...

Efter en otrolig kväll med Tilia igår har jag idag blivit rörd av alla fina kommentarer jag fått och de underbara människor jag lärt känna tack vare Tilia. Att få ett sådant här meddelande från en stark, kämpande ungdom som jag träffat en gång via Tilia, det får ju vem som helst att bli lite tårögd: "Den du är och det du gör är helt fantastiskt! Glöm aldrig det! En dag så vill jag vara lika trygg som du verka att vara. " Att förstå att jag inspirerar och uppmuntrar andra att må bra får mig att må bra och vilja fortsätta med det här. Någon timma tidigare upptäckte vi att vi blivit mycket fint citerade i VK av journalisten som intervjuade oss: "I dagens Weekend kan du läsa om tre unga kvinnor som jag mött, men som kämpat sig genom ungdomsåren med psykisk ohälsa. När jag frågade dem vad som saknades blev svaret entydigt: självkänsla. Att känna ett värde och älska sig själv, inte bara när man är bäst i klassen eller gjort flest mål på fotbollsplanen. "Folk bo...

Dumbledore säger det, "Vi sorterar för tidigt".  Det är sant även för vårt samhälle, vi sorterar och stämplar barn tidigt, av många skäl. Det är på något sätt omöjligt att inte dela upp barn och människor i grupper. I skolan, på fritiden, med kompisar. Av det enkla skälet att vi människor inte klarar av att umgås fler än ett visst antal, därför bildas grupperingar. Men grupperingarna behöver inte vara så låsta som de är idag. Flickor måste inte leka enbart med flickor och dockor och pojkar måste inte leka med bilar. För oss som jobbar i skolan, eller de som har barn själva borde det här vara en daglig debatt. Ber vi den högljudda flickan vara tyst för att hon är flicka? Hon låter väl egentligen inte mer än pojken? Jag har hört skräckexempel om korthåriga flickor i gröna och blåa kläder som hotats av klasskompisar för att de är annorlunda. Barn som bävar inför första skoldagen eftersom lärarna inte tror på hon är den hon är. Väljer vi att fostra flickor och pojkar olika so...

Det här visar återigen att kvinnor alltid förväntas göra så mycket mer än bara sitt jobb. Troligen får även manliga nyhetsuppläsare hatmail om sin storlek men jag hör sällan om män som förväntas vara förebilder och därför kritiseras för sin kropp. För kvinnor räcker det inte att göra ett bra jobb, vi förväntas också acceptera att det kastas skit på våra kroppar. Titta bara på det här: Källa  "Jag är mer än bara siffran på vågen" säger hon här. Hon är mycket mer än så, men här väljer näthataren att enbart se hennes yttre och dra många slutsatser om det. Hur hon är som förebild, att hennes hälsa är dålig, att hon är oansvarig som person. Hon kanske är allt detta (jag tvivlar starkt på det) men det har nog väldigt lite att göra med vilken siffra vågen visar eller vilket midjemått hon har. En bra förebild är en sådan som sprider positiva signaler om sig själv och andra oavsett kroppsform. Tjock är inte sjuk, eller svag, eller korkad. Tjock är precis lika snygg, smart och...

Twilfit har nyligen lanserat en ny kampanj med vanliga kvinnor. Deras egna kunder som köper och använder deras kläder! Mera sånt! Hittade en oemotståndlig Marilyn Monroe också!

Vanliga brev är annorlunda! De här är en del av min informationskampanj för att sprida information om För sannare skönhet och försöka att förändra våra skeva skönhetsideal. Läs mer på  Vanliga Kroppar

Igår gick jag förbi HMs bikinireklam och såg en tjej som var smalare än modellen i Miss Skinny reklamen och utöver det var redigerad. Miss Skinny väckte starka reaktioner med sloganen "Do you fit in?". Utan att använda så starka ord lyckas HM förmedla samma budskap fast värre. Deras reklam för både kvinnor och män att må dåligt. Så ska alltså kvinnor fortfarande se ut. Skamligt HM, skamligt Sverige. Debatten om normer, självkänsla, mode, ätstörningar osv får aldrig tystna. Framför allt inte när ett av Sveriges största klädföretag fortsätter att använda modeller som skickar osunda signaler till samhället!  Vi är samhället, vi kan påverka och förändra. Miss Skinny kampanjen innebär också en märkning för "Sannare skönhet" som innebär modeller över BMI 18,5, oretuscherade och med olika kroppstyper samt en handlingsplan mot ätstörningar. Läs mer på Frisk och Fri . När ser vi den märkningen hos HM?

Dagens ord är passande nog roligt. Att måla och fixa naglarna är både roligt och avslappnande.

Höga klackar Hon går runt och ler  rak i ryggen på snabba fötter  hoppas varje dag att ingen ser  hennes insida som faller sönder Kroppen är min allergi. Den blir mitt vapen mot mig själv. Sådan är självdestruktiviteten. Vinsten över destruktiviteten och makten att leva mitt eget liv är att börja älska mitt vapen, använda det för gott istället för ont. Börja älska min kropp. En gång hörde jag om en psykolog som sagt till sin patient att ställa sig framför spegeln naken varje morgon och säga till sig själv att hen är snygg. Det är en viss kontrast mot övertäckta, gömda speglar. En kontrast som fungerar. Att titta på det som jag inte alltid tyckt om och säga till mig själv att jag är snygg, vacker och underbar ger mig kontroll över mina tankar och gör mig hemmastadd i min egen kropp. Kroppen blir inte längre något bortanför mig, den är jag. Fy f*n vad jag är snygg! En kollega till mig hade en tshirt med texten: "Who needs boobs when you've got an ass like t...

Det var längesen jag berättade hur jag mår. Skälet är så larvigt enkelt, jag mår bra och känner mig frisk på ett sätt som jag inte gjort på flera år. Då minskar mitt behov av att skriva om mina egna innersta känslor. Att skriva om positiva känslor är också mer blödigt än de negativa. Orden som befriar negativa känslor får vingar i egenskap av att de befriar, det räcker. Vilka ord beskriver glädjen i att bara vara? Att inte alltid behöva göra mitt bästa utan veta att det räcker med good enough. De orden är svårare att hitta. Just nu har jag diskberg för att jag prioriterar annat som är roligare än att diska, förra året hade jag diskberg för att jag inte ens orkade bry mig om det som fick vardagen att fungera. Jag tar mig själv på mindre allvar nu och gör mer av det jag tycker om. När jag l...

Jag vill säga något om Miss Skinny. Jag blev inte chockad när reklamen dök upp. Lite provocerad, men mest valde jag att ignorera den och hoppades att det inte skulle bli en så stor grej. Jag stängde den dörren innan jag visste vad det handlade om, för jag måste stänga av smalhetsidealet. Det är bra för mig att jag klarar av att stänga av det, men tyvärr klarar allt för många i samhället inte av att göra det. Jag blir extra lycklig varje gång jag känner mig glad på ett träningspass, då inser jag att jag verkligen tränar av lust och inte tvång. Men tänk vilken tur jag har som tänker så! Vi lever i ett ätstört samhälle, där det är accepterat att man är missnöjd med sin kropp, att man kan ” unna sig en kaka nu när man varit duktig och tränat” (det kokar i mig bara av att skriva det där). Vi måste börja prata, ifrågasätta och förändra den här synen på oss själva och våra kroppar och det är upp till var och en av oss. Frisk och fri har tagit med hårdhandskarna för att öppna upp dialogen oc...

Som jag har hatat den bilden, kroppen i spegeln som är både större och fulare än alla andra i salen. Jag har hatat, föraktat och varit rädd för min spegelbild så mycket att jag har undvikit att träna i spegelsalen eller avsiktligt ställt mig bakom någon för att slippa se. Men inte idag! Idag sa jag åt den sjuka emma att vara tyst för idag såg jag en kropp som jag är nöjd med och nästan älskar. Varenda del som jag brukat hata och förakta tittade jag på idag och såg styrka och glädje. Inte för att jag är mer vältränad nu än för tre veckor sedan när jag hatade min kropp, utan för att jag idag tycker om mig själv. Sådana dagar kan jag njuta av träningen, vara snäll mot kroppen och träna för att jag vill och inte för att straffa kroppen eller mig själv. Idag var jag min kropp, istället för...

"Pojkar gör - flickor är"  är ett inslag på SVT som handlar om hur det beröm barn får påverkar deras självbild. Att de barn som får höra att de GJORT något bra  istället för att de ÄR duktiga har en bättre självbild och tror sig i högre grad kunna påverka och förändra sig själva. Jag var ett typexempel på en duktig flicka när jag var yngre, och har troligtvis varit det fram till nu. Många gånger fick jag höra "vad  duktigt du är", inte "vilken fin teckning du ritat, vad bra du städat osv" utan det jag minns var att ordet duktig var med. Jag var duktig som person, och lade in hela mitt egenvärde i det. Snabbt lärde jag mig att jag blev sedd av "alla andra" när jag var duktig, så därför såg jag till att vara jätteduktig, hela tiden, för att inte riskera att bli osynlig. Det ledde tyvärr...