I exist as I am - that's enough!

Jag behöver struktur. Har jag struktur och ordning har jag ett räcke att hålla mig i. Därför skriver jag nästan alltid listor inför resor och packande. Både det jag ska ha med mig och det jag ska komma ihåg att göra innan (typ duscha efter ridningen 🤣). Jag packar oftast en dag innan jag ska åka, även på vardagar är väskan klar kvällen innan. Den här veckan har jag jobbat kväll och inte hunnit förbereda mig. Jag har inte ens hunnit skriva listor! 😱 Så det blev en kaosartad kväll innan allt var med och packat i rätt väska. Jag dubbelkollade hur många gånger som helst men till och med spisen var avstängd när vi gick. Att det är disk kvar i köket kan jag leva med. Nu sitter vi iallafall och väntar på tåget. Och hoppas att vi kan sova gott på väg söderut. Puh!

Vinet kommer i papperspåsar Vi dricker ur plastmuggar  på heltäckningsmatta  i pyjamas Så skapar vi vårt eget Plaza halvvägs till Harlem

Jag går igen folkmassan i byn  ett kalejdoskop av glädje i stormkappor  Alla som är här sökte efter något mer  Den har väntat på dig  New York  Dig har jag väntat på hela livet  Det är en stor kärlek, där du får gissa  en äkta kärlek, föränderlig  en sann kärlek som gör dig galen  men du vet att du inte vill ändra på någonting  För vi kan dansa till den nya rytmen  varje natt genom livet  Ljusen lyser starkt men de bländar oss aldrig  Skylten sa  Välkommen till New York  Dig har jag väntat på hela mitt liv 

Att längta efter något är nästan halva resan så nu låter jag resfebern flyga fri och ska försöka förklara för alla er som undrar vad vi faktiskt gör på ett konvent. I bilder. hur annars ska jag förklara detta underbara kaos? Först packas alla kläder och prylar som har minsta koppling till Harry Potter eller något annat nördigt, är man en sådan som samlar autografer är någon typ av skrivbok bra att ha med också. Ett konvent betyder mycket köande, till registrering, paneler, signeringar (t o m till baren!) men köerna är också underhållning i sig. Det sjungs, snackas och nördas. Både Proffesor Mcgonagall och Proffessor Snape dök upp i det som kallas för cosplay. Efter ett utmattande köande den första dagen hade jag äntligen fått min bricka och ett Hufflepuffband. Nöjd däckade jag på ett golv för helgens första selfie. Hank Green, den ena halvan av Vlogborthers och grundare av Nerdfighters, pratade om allt mellan himmel och jord! Han tröttnade på att stå på scen och...

Att beskriva min personlighet med en bild känns svårt. En bild säger mer än tusen ord, men en personlighet är så mångfacetterat att en bild aldrig kan fånga helheten. Med det sagt har jag ändå hittat en bild på mig själv där jag är på resa i en av världen bästa städer, London. Jag dricker te och planerar nästa dags äventyr med en fin vän.

Mamma på Blue Lassi, en av många höjdpunkter i Varanasi, Indien.

1. SOLEN En timma i solen gör mig pigg. En dag i solen gör mig glad. En vecka i solen gör mig lycklig. En månad i solen gör mig euforisk. Batterierna laddas upp och det känns helt ok att sitta och vänta på maten i 45 minuter, solen lyser ju därute!  2. TAJ MAHAL I ett land som förbjudit homosexualitet är en av de största landssymbolerna en kärlekssymbol och gravplats tillägnad en kvinna och inte en plats för att övertyga omvärlden om männens storhet. Ta tillbaka lite av det tankesättet världen över och låt kärleken finnas oavsett hur den ser ut. 3. KLOKA ORD Farfar svarade i telefonsvararen med någonting som: "Jag vet vem jag är om bara du kan tala om vem du är". Ungefär så tänkte jag när jag såg den här på en husvägg i Mumbai.  Håll huvudet kallt! 4. KAOS Mellandagsrea på Drottninggatan får min puls att öka och jag vill helst gå åt andra hållet. Men kaoset gjorde det lätt att stanna upp, det fanns för många riktningar för att ...

Tekniken är inte alltid så enkel. Tog av misstag bort det förra inlägget. Nu har jag varit i Goa i en vecka. Från och till har det känts ensamt, då har gratis wi-fi i nästan varenda strandrestaurang (beach shack) lugnat mitt sällskapsbehov. Många gånger har det varit skönt att vara själv. Läsa, promenera och uppleva. Som igår när jag besökte barnhemmet El Shaddai. Ett projekt som hjälper gatubarn och människor som lever i slummen. Jag fick hålla i lektioner och lekte och busade massor med de nyfikna ungarna. De pratade liten eller dålig engelska, trots att all personal pratade eller förstod engelska. Men med barnen pratade de mest hindu. Efter några missförstånd och lite påtryckning från mig fick jag åka moped genom Margao till slummen. Där fick jag se skolan, både den teoretiska för barn och den praktiska för vuxna. Självk...

Vi har kommit in i en slags pensionärstillvaro. Vi gör inte mycket alls, äter, sover, läser. Tar någon kort promenad till ett nytt ställe och äter igen. Ute på gatan finns det mesta, nyss gick jag förbi en ormtjusare! Det kändes inte helt på riktigt, som något plockat ur Agatha Christies Dolken i Tunis, men där satt han med kobran i korgen och flöjten i handen. Mitt på gatan i Mumbai, det är i Indien sånt finns! Vi har haft rätt mycket internettillgång också, på gott och ont. Det är kul att skriva om vad vi gör och visa foton, men det blir inte helt semesterisolerat. I nästa vecka blir det nog lite färre bilder och uppdateringar, tror inte att jag hittar lika mycket nät där jag ska bo i Goa, tror inte heller att det kommer hända lika mycket där nere. Då blir det semesterisolerat.  Men nån bild från idag blir det iallafall, jag har fått mina händer hennamålade! Och ikväll blir det solnedgång på Chowpatty beach. 

Indien fortsätter att vara kontrasternas land. Idag åkte vi till slummen, vilket först såg ut som de andra städer vi har besökt.  Butiker, skräp, grönsaker, getter och människor längs hela gatan. Innanför den stora gatan var det dock ruffigare, de boende i slummen bor i fabrikerna. Ett område gör kläder, ett annat lerkärl osv och mitt i slumområdets sten och plåthus dyker det upp stora höghus. Några byggda av regeringen för att flytta dit de människor som lever i slummen, men de riktigt stora och dyra skyskraporna finns bara ett stenkast bort. Slummen är stor, en av Asiens största och det vi såg var de människor som har jobb. Det finns både skola och sjukhus och rinnande dricksvatten, men toaletterna hänger som skorstenar på stenhusen ut över kanalen. Att människor kan bo så är inte förvånande eller upprörande...

Agra har vi blivit förvarnade skulle vara det kallaste och tråkigaste stoppet på resan. Så förväntningarna var låga när vi klev av tåget, men vi har blivit positivt överraskade. Hotellet är jättefint, vi har duschat i varmvatten! Dagen spenderade vi vid Taj Mahal, vi hade en guide i ca 30 min för 90 kr, vilket jag tyckte var helt ok eftersom vi inte visste mycket om det, men med en ordentlig guidebok kan man nog skippa guide. Kallt har det inte heller varit idag, så vi satt och solade utanför Taj. Där behandlades vi som den turistattraktion västerlänningar brukar bli och fick ta foto efter foto med glada indier och blyga barn. Efter en lugn förmiddag hittade vi en restaurang med takterrass där vi satt på kuddar med en öppen eld framför oss och såg solen försvinna över Agra samtidigt som vi mumsade på ris och curry. Trots våra låga förväntningar blev det ändå riktigt bra! Imorgon blir det inrikesflyg till Mumbai och ännu mer värme!

Imorse vaknade vi kl 05 för att åka båt på floden i gryningen, ett uppenbart "måste" här. Det första jag reagerade på var att gatorna var tomma och tysta. Det var underbart, efter fem dagar i Indien saknar jag redan tystnaden (!). Båtturen var fin, det är alltid vackert att se en stad från vattnet. Men det häftigaste var inte eldarna eller badandet. Det som slog mig mest var att en gryning alltid är likadan var den än sker. Solen går upp, natten ger vika och en ny dag börjar. När det fortfarande är natt är både människor och djur tysta och stilla, när gryningen närmar sig kryper det sakta fram fler och fler. När solen väl är uppe så är det helt plötsligt fullt med människor, fåglar och hundar. Som pratar, sjunger, skränar, skäller, skrattar. Inte bara här såklart, överallt går människor upp och förbereder sig för en ny dag. Det mest självklara saker vi kan tänka oss, men det är de som blir så vackra. För de sker här i Indien, på andra sidan jorden, de sker i Stockholm. Olika...

Första dagarna var vi i Dehli, väldigt trötta och segade runt i lite jet-lag dvala. Staden är enorm och vi åkte en guidad tur så vi såg nog det mesta men förstod inte alls var vi var. Därifrån tog vi nattåg till Varanasi. Precis så magiskt och praktiskt som man kan tänka sig, vaknar på morgonen och svajar ut till hålet i golvet som är toalett och sitter sen och tittar ut över ett helt nytt landskap en timma försenade tillsammans med tre generationer indisk familj. Som turister sticker vi självklart ut och indier är hjälpsamma, det är inte alls svårt att få en guidad tur över vad som helst, svårare är det däremot att säga nej och inte bli medragen till varenda butik som säljer sjalar och saris. Indien är smått kaotiskt med det är lätt att älska kaoset. Idag stötte vi på de första kossorna, som fattades i Dehli. Här trängs kossor, tjurar, rikshaws, människor och bilar på trånga gränder och gator. Tutandet har kanske ett budskap men handlar ofta om att det saknas trafikregler och det gäl...

För er som har missat det tänkte jag berätta att jag ska till Indien! Jag måste upprepa det för mig själv flera gånger för att förstå det. Indien har varit en dröm för mig sen jag att på första infomötet om utbytesstudier på KI för nästan 2 år sedan. Efter jul åker jag och mamma till Dehli och åker med lite nattåg och annat runt norra indien de första veckorna. Sen avslutar jag själv i Mumbai, Goa och kanske Pune. På många sätt är det en dröm som slår in samtidigt som det är en utmaning. Det kommer förhoppningsvis bli en av de bästa upplevelserna i mitt liv, kanske är lite väl stort att tänka just nu. Men tänk tanken,  22 år gammal och på resa i Indien, om jag vill kan det få förändra mig lite grann.  Så här taggad är jag just nu! 

Väskan är inte uppackad än, känner jag mig själv rätt så dröjer det ett tag innan den blir det. Innan jag börjar packar upp väskan ligger fotona redigerade på facebook. Det är så viktigt att alla andra får veta att jag gjort något. Vilket är extremt opretentiöst och okultiverat. Men vart ska alla foton ta vägen annars? Det kanske är dags att göra klart de där fotoalbumen snart. Resan till Riga har varit härlig. Vi har haft kul, promenerat, upplevt, skrattat, pratat. Allt det man gör när man reser. Vi hittade jättebillig frusen yoghurt som man kunde pussla ihop själv med olika smaker, såser, godis, frukter, strössel. Underbart gott och lyxigt. (jag vill hitta de som finns i Stockholm också, helst lika billigt som där.) Borta bra men hemma bäst. Det var skönt att komma hem till mitt tomma, mitt egna, där jag bestämmer. Men nu börjar jag i mitt stilla sinne packa får både Polen och London i huvudet. Fördelen när jag reser bort är ju som de flesta känner att vardagen försvinner, för mig ...

källa Men någonstans måste de tagit fel i valet utav stig För cirkeln som de gick ja den blev både stor och vid Våra drömmars land