Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2014

Blixtvisit i Stockholm

Idag är en sådan där dag när orden inte riktigt räcker till för att beskriva den. Solen lyste och kunde nästan värma genom två lager tröjor när jag tog mig genom Umeå till flygplatsen imorse. Några timmar senare träffade jag änglar, riktiga superhjältar från Tilia i centrala Stockholm. Annso och Jenny ni är världens bästa förebilder! Vi skrattade och skojade en stund och sen hade jag tid att fika med den otroliga Denise! En stark och häftig tjej som kommer ta över hela världen bara för att det är sådan hon är. Dessa personer jag umgicks med idag gör mig så glad. De sprider styrka och glädje till massor av ungdomar!  Jag är så glad att ni finns, stolt över att jag får vara med och vara en del i Tilia och tacksam för alla personer jag lärt känna via den underbara föreningen!
Att dagen slutade med lyxmiddag med mamma utomhus i sensommarstockholm var hjärtat över i:et.
Tack för idag!
Imorgon börjar mitt nästa äventyr på Umeå universitet!

Doctor Who

Bild
Självklart går det illa. Så illa att det gör ont. Det gör så ont när de är så nära varandra men inte kan få varandra. De kan aldrig sitta på soffan och äta burittos och det gör mig ledsen.

"No matter how real your love. You can't avoid fate and you can't alter time" - John Green

Vikthets

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/kroppshetsen-har-natt-livmodern/Titeln överdriver inte. Det är så dramatiskt som det låter. Smalhetsidealet har gått så långt att kvinnor strävar efter att föda små barn och också själva väga så lite som möjligt. Jag blir mörkrädd och genuint ledsen av detta. Att ett barns kroppsvikt döms ut redan i fosterstadiet. Vad händer med de barn som växer upp i en familj där vikthetsen är så tydlig redan de första åren. Kommer vi ha sjuåringar med fullskalig anorexi snart? Hör ni hur galet det här låter. Sätt ner foten när de har diskussionerna och samtalen drar igång. Säg emot med kärlek. Kärleken och respekten för din kropp och andras kroppar.

Segern över snabbmaten

Det känns alltid som en seger när jag sitter själv och äter snabbmat. Det är en seger eftersom jag gör det utan ångest, för att jag är hungrig och MAX är det enda kvällsöppna stället i Piteå kl 21 en fredag. Istället för att strunta i kroppens signaler lyssnar jag och ger den vad den behöver och vill ha. Det är stort eftersom snabbmat och hamburgare var ett enormt steg bort från sjukdomen. Varje hamburgare själv ger mig styrka och glädje, hur snabbt jag än äter den innan jag springer till bussen. Jag satt ner och åt. Själv. Lika stolt blev jag när jag kastade mig in på pressbyrån tio minuter innan bussen hem skulle gå. I den tidspressen lyckades jag köpa matsäck till bussresan hem, någonting som också var en enorm källa till ångest för några år sedan. Jag samlar dessa friskhetstecken och mår himla bra av det.

Att bara vara människa

Bild
Jag satt ikväll i Tilias chatt. Det är lite rörigt med tekniken men en obeskrivligt positiv känsla av att sitta och försöka fånga upp dessa finna ungdomars styrka och kamp och få stötta de med positiv energi. Jag hade önskat att jag kunde delat den här bilden till de fina personer jag pratade med under kvällen, det är viktigt att minnas att en dålig dag inte betyder att allt är kört.
Livet är så mycket mer en bara de mörka stunderna och de ljusa, glada topparna. Livet är det som händer emellan de topparna. När vi bara andas, promenerar till jobbet, ser på TV, fiskar, läser tidningen eller vad vi nu gör. Där är livet. Fullt av ögonblick och stunder. Dina stunder som du formar som du vill.

På plats i Umeå

Bild
Nu är jag här med alla mina triljoner prylar (hur blev det så mycket grejer!?) Vi togs varmt emot av underbara människor. Det spritter i kroppen på mig av längtan att upptäcka staden, se vart jag tagit vägen och bara vara här uppe. Hitta till universitetet och känna att det kommer bli bra det här. Spännande, nytt och knasigt annorlunda.

Packar ner, packar om, packar nytt

Bild
"September är mitt nyår" läste jag någonstans. En tid att börja på nytt, samla kraft och köpa fina, färgglada post-it block och annat kul en kan använda för att plugga. Jag ser fram emot att flytta, göra något nytt och testa mitt eget äventyr. Snart är jag på väg. Lite vemodigt. Lite ledsamt. Så är det alltid och jag är inte förtjust i avsked och avslut. De tomma tavelkrokarna gör mig glad. Böckerna i kassar. Flyttlådor istället för köksbord. Det gör mig glad. "Tycker om kärlek" står det på kassen som får bära mina böcker!