I exist as I am - that's enough!

Mamma på Blue Lassi, en av många höjdpunkter i Varanasi, Indien.

1. SOLEN En timma i solen gör mig pigg. En dag i solen gör mig glad. En vecka i solen gör mig lycklig. En månad i solen gör mig euforisk. Batterierna laddas upp och det känns helt ok att sitta och vänta på maten i 45 minuter, solen lyser ju därute!  2. TAJ MAHAL I ett land som förbjudit homosexualitet är en av de största landssymbolerna en kärlekssymbol och gravplats tillägnad en kvinna och inte en plats för att övertyga omvärlden om männens storhet. Ta tillbaka lite av det tankesättet världen över och låt kärleken finnas oavsett hur den ser ut. 3. KLOKA ORD Farfar svarade i telefonsvararen med någonting som: "Jag vet vem jag är om bara du kan tala om vem du är". Ungefär så tänkte jag när jag såg den här på en husvägg i Mumbai.  Håll huvudet kallt! 4. KAOS Mellandagsrea på Drottninggatan får min puls att öka och jag vill helst gå åt andra hållet. Men kaoset gjorde det lätt att stanna upp, det fanns för många riktningar för att ...

Imorse vaknade vi kl 05 för att åka båt på floden i gryningen, ett uppenbart "måste" här. Det första jag reagerade på var att gatorna var tomma och tysta. Det var underbart, efter fem dagar i Indien saknar jag redan tystnaden (!). Båtturen var fin, det är alltid vackert att se en stad från vattnet. Men det häftigaste var inte eldarna eller badandet. Det som slog mig mest var att en gryning alltid är likadan var den än sker. Solen går upp, natten ger vika och en ny dag börjar. När det fortfarande är natt är både människor och djur tysta och stilla, när gryningen närmar sig kryper det sakta fram fler och fler. När solen väl är uppe så är det helt plötsligt fullt med människor, fåglar och hundar. Som pratar, sjunger, skränar, skäller, skrattar. Inte bara här såklart, överallt går människor upp och förbereder sig för en ny dag. Det mest självklara saker vi kan tänka oss, men det är de som blir så vackra. För de sker här i Indien, på andra sidan jorden, de sker i Stockholm. Olika...

Första dagarna var vi i Dehli, väldigt trötta och segade runt i lite jet-lag dvala. Staden är enorm och vi åkte en guidad tur så vi såg nog det mesta men förstod inte alls var vi var. Därifrån tog vi nattåg till Varanasi. Precis så magiskt och praktiskt som man kan tänka sig, vaknar på morgonen och svajar ut till hålet i golvet som är toalett och sitter sen och tittar ut över ett helt nytt landskap en timma försenade tillsammans med tre generationer indisk familj. Som turister sticker vi självklart ut och indier är hjälpsamma, det är inte alls svårt att få en guidad tur över vad som helst, svårare är det däremot att säga nej och inte bli medragen till varenda butik som säljer sjalar och saris. Indien är smått kaotiskt med det är lätt att älska kaoset. Idag stötte vi på de första kossorna, som fattades i Dehli. Här trängs kossor, tjurar, rikshaws, människor och bilar på trånga gränder och gator. Tutandet har kanske ett budskap men handlar ofta om att det saknas trafikregler och det gäl...