Ska jag falla, ja då ska det finnas tid att falla fritt

Aldrig hade jag tänkt mig att det kunde kännas så lugnt att falla genom luften i 200 km/h.
Jag hann inte bli nervös och njöt av varenda minut av det. Det var underbart!
Emma är världens bästa vän som fick mig att följa med på detta, det var ett klockrent avslut på sommaren.
Innan skolan börjar hoppas jag hunnit rensat igenom och städat ut lite i min lägenhet (som numera är ännu finare med en "ny" bokhylla) men hinner jag inte det finns det iallafall en box rosévin i min kyl som kan delas med fina vänner och ledig tid.
Jag hittade visdomsord utanför COOP idag:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt