I exist as I am - that's enough!

Äntligen har jag fått tag på både pjäxor, skidor, stavar och skydd. Jag gav mig i väg på den asfalterade gångvägen och tänkte se ut som en vrålstark Charlotte Kalla, (i mina ögon ser jag alltid ut så här i spåret): Källa Resultatet blev mer Lotta på Bråkmakargatan. Ni vet: "Jag kan också åka slalom, det är bara vicka lite på rumpan". Längdskidor är ju inte alla gånger det mest stabila, och det händer ju att man ramlar. Rullskidor är du 2-3 cm upp i luften och de har en förmåga att VIKA sig, med min starkars fot som ju sitter fast i skidan! Det är läskigt att lyfta på fötterna för tå försvinner den dyrbara balansen, så ryggen får nog ta en del onödig stryk så här i börjar när jag balanserar fel. Idag ramlade jag inte, vilket jag är tacksam för, för den dagen jag ramlar landar jag på hård, ogästvänlig asfalt. Källa Den sista halvan av turen blev jag otroligt stolt när jag insåg att skidorna åkte typ parallellt och inte stack iväg åt varsitt håll. Just nu har jag ...

Det är 100 dagar kvar till julafton! Därför ställde jag mig och kokade hemmagjord glögg (tyvärr lyckades jag hälla ut hälften i vasken, men det räddades med lite mera vin). Vi bänkade oss i soffan med julfika och Love actually. Jag blir alltid kär i England varje gång jag ser den filmen, och i den söta lilla pojken med filmens bästa replik: "Worse than the total agony of being in love?" Han är ett år äldre än mig dock... inte så liten längre. Det är helt klart min absoluta jul och kärleks film och det är så härligt att få dela min julabstinens med min superfina familj! Tack! Nu fortsätter denna härliga kväll med Förtrollad, en mer verklig saga får man leta efter.

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Dagens kloka, och något bittra, ord från mamma.

Svensk sjukvård är bra på många sätt. Den är gratis, tillgänglig för i stort sett alla och vårdköerna är inte allt för långa. Det finns något som kallas för vårdgaranti, dvs rätten att få träffa en specialist inom 30 dagar. Det finns rätt att välja läkare, inom några områden. Och eftersom vi bor i Sverige har vi möjlighet att kommentera, påverka och förändra vården.  Men ingenting händer om inte jag själv som patient tar tag i det, inget fel med det, så länge jag får veta vart jag ska vända mig. Jag ansåg att min väntetid på 3,5 månad att få komma på ett första bedömnngssamtal på SCÄ var för lång, så jag bestämde att ringa och uppmärksamma dem om vårdgarantin. Det hjälpte inte. Fortfarande samma väntetid, så jag vände mig till Capio (en privat ätstörningsenhet) men där fanns ingen tidigare tid.  Då kollade jag upp om det fanns andra alternativ och upptäckte att jag kan ringa till Vårdgarantikansliet. Nu tog det några veckor pga semestrar, jobb, konstiga telefontider och annat...