Man måste gå mot strömmen för att hitta källan
Att gå mot strömmen och göra det ingen annan gör brukar vara ett framgångskoncept. En inställning som ska hjälpa oss att bli bättre i livet, som människor, anställda, studenter, vänner. Jag undrar vad som då händer med gemenskapen. Var tar vi vägen i oss själva när vi alltid söker vår egen väg bort från alla andra? När vi går där ingen annan gått förut och ständigt kikar över axeln för att vara säkra på att vi går rätt väg. För det är trots allt viktigt att inte sticka ut för mycket från mängden. Varje människa har ett syfte, en mening i livet. Det tror jag på. Men ingen människa är en ö. Vi lever i samhällen, kommuniteter och grupper där vi kan dela tankar, känslor och upplevelser med varandra. I mötet med andra människor växer vi och förvandlas vi till de vi innerst inne är. När jag sitter i en stunds tystnad med en vän känner jag en trygghet och tillhörighet som jag inte kan uppleva själv. När jag går på gudstjänst upplever jag en gemenskap, en tillhörighet och en känsla av tryg...
