Äntligen. Jag kan inte börja på något annat sätt. För avslut är viktiga för mig. Och äntligen har vi knutit ihop säcken. Vi har löst de sista praktiska bitarna och det står en gravsten på plats.
Äntligen känns det som att jag kan lätta hjärtat och andas ut. När någon dör blir världen kaos. Det är sorg, saknad, oro, ilska, mörker och all världens känslor. Och i det ska en uppsjö av praktiska saker lösas. Det har inte varit lätt, det har inte varit smärtfritt. Men nu är det äntligen över.

Vi åkte också, alla tre, ut till mammas grav. Jag fick för första gången se stenen och planterade lila blommor. Det blev väldigt fint och jag känner mig lugn I hjärtat.

När jag landade hemma spände en regnbåge över hela himlen. Tack universum. ❤️


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vanliga bikinitjejer

Maxida Märak