It does not do to dwell on dreams and forget to live

Jag har funderat på det här med framtid. Det finns människor som sätter upp jättetydliga planer och vet vart de vill och hur de ska göra för att komma dit. Det fungerar säkert för andra, men inte för mig. För vem vet vad som kommer hända? Livet kan ta slut, man kan bli sjuk, någon i ens närhet kan försvinna. Det är så mycket vi inte kan styra över. För mig är inte lösningen att sätta upp mål som jag kan styra över, det har jag gjort, det var viktigt för mig då, men inte längre. Nu vill jag leva, utan krav och förväntningar på mig själv. Det finns ingen som säger att jag MÅSTE göra någonting. Jag är fri att välja och kommer vara det hela livet.
Visst finns det vissa människor jag inte vill svika, vissa förtroenden och löften jag vill hålla och det är viktigt, för det bygger relationer.
Det är relationerna som är viktigast i mitt liv, inte vad jag presterat eller uppnått. Relationen till mig själv är jätteviktig och fast jag har drömmar låter jag de inte förvandlas till krav. Drömmarna sporrar mig framåt (att köra ambulans kan vara möjligt om jag nu fixar den här tentan) men de formar inte mig som person. Når jag inte upp till just de drömmarna finns det något annat där istället. Den dagen en dröm inte lämnar mig för att den inte upplevts eller inte försvunnit då får jag ta mig i kragen och uppleva det jag vill göra. Men det jag menar är att det är viktigt att känna efter, varje dag, hur man mår och var man vill. Inte förlita sig på att det man ville för tre år sedan är samma sak nu.
Det är kanske det Dumledore menar med citatet i rubriken. Det finns så mycket att uppleva här och nu, kom ihåg att leva!