Rullskidor

Äntligen har jag fått tag på både pjäxor, skidor, stavar och skydd.
Jag gav mig i väg på den asfalterade gångvägen och tänkte se ut som en vrålstark Charlotte Kalla, (i mina ögon ser jag alltid ut så här i spåret):
Källa
Resultatet blev mer Lotta på Bråkmakargatan.
Ni vet: "Jag kan också åka slalom, det är bara vicka lite på rumpan".
Längdskidor är ju inte alla gånger det mest stabila, och det händer ju att man ramlar. Rullskidor är du 2-3 cm upp i luften och de har en förmåga att VIKA sig, med min starkars fot som ju sitter fast i skidan!
Det är läskigt att lyfta på fötterna för tå försvinner den dyrbara balansen, så ryggen får nog ta en del onödig stryk så här i börjar när jag balanserar fel. Idag ramlade jag inte, vilket jag är tacksam för, för den dagen jag ramlar landar jag på hård, ogästvänlig asfalt.
Källa
Den sista halvan av turen blev jag otroligt stolt när jag insåg att skidorna åkte typ parallellt och inte stack iväg åt varsitt håll.
Just nu har jag faktiskt ingen enorm träningsvärk, vilket borde tyda på att inga okända muskler har fått jobba enormt mycket iallafall. Kläderna var härligt svettiga och jag ganska slut efter min knappa timma, och snart kommer jag nog få in tekniken och kunna träna både kondition och styrka med detta.
Än så långe så kanske ni ser en Lotta-liknande figur rulla runt på Järfällas (rakaste och mest bakfria) gångvägar. Hälsar ni kanske jag faller som Bambi. Men håll tummarna, för om några år ska det bli ett Vasalopp, eller fler.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt