Träning

Träningen är ett konstant gissel för mig. Det är stark kopplat till självföraktet och kroppshatet men ändp älskar jag det. Eftersom jag levt länge utan att på riktigt känna efter vad som finns under hakan är det svårt att lära mig hur kroppen verkligen känns. För de flesta människor är träning något kul, kanske lite segt att ta sig iväg på, men helt ok för man mår ju så bra efteråt och man kan ju faktiskt äta en kaka till om man ändå ska eller har tränat. För mig och många mer eller mindre ätstörda är träning ett måste, något som måste göras för att få äta och i mitt fall något jag måste göra för att tro att jag må bra. När jag tränar känner jag att kroppen fungerar, håller ihop och är stark. Då har jag den kropp jag vill ha. Men jag känner inga endorfiner, knappt något adrenalin. Jag är sällan nöjd med mina träningspass eftersom min prestationsnivå är för hög för mig själv. I höstas försökte jag planera in ett för min del ouppnåeligt antal träningspass per vecka för att från början vara misslyckad och därför behöva ta i mer.
Idag är jag i ett läge då jag vill träna för att det är kul och jag mår bra av det. Med må bra nu menar jag inte att jag känner att kroppen är superstark under passet, utan att jag har ett leende på läpparna (eller i själen när det svider som värst i låren) under träningspasset. Ett leende som grundar sig i vetskapen om att jag tränar min kropp, inte straffar den.
Den kommer tillbaka den där positiva känslan, jag klarar t ex av att slappna av och bara vara i min kropp på avslappningen mycket bättre nu.
Musiken under avslappningen idag var ledmotivet till Forrest Gump, musik som min syster hade ett mycket vackert fristående till för många år sedan. Tanken hoppade snabbt till balettdansöser och deras totala hängivenhet till dansen, de dansar för att de älskar det, det är deras liv och de måste ibland igenom fruktansvärda träningspass för att bygga en kropp som orkar dansa som de vill.
Träningen blir ett redskap för att klara av vardagen.
För min del vill jag vara lika hängiven glädjeämnena i mitt eget liv och inte lägga allt fokus på träning och mat längre, så att de istället kan hjälpa mig att orka leva mitt liv!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På samhällets axlar.

Så mycket nytt